Rektors tal vid rektorsinstallationen den 29 september 2017

This page in English

Ers excellens, Fru statsråd, finanslandstingsråd, gästande rektorer, ärade gäster, kära medarbetare och studenter.

Det är en stor ära att stå här i dag som ny rektor för Karolinska Institutet, ett av världens ledande medicinska universitet.

Jag vill tacka er för tilliten ni har visat mig och jag kommer att göra allt för att leva upp till era förväntningar.  

Jag är klar över att min rektorsperiod tar sin början som en konsekvens av den kris som Karolinska Institutet har genomlevt: en kris som styrelseordförande Mikael Odenberg och prorektor Karin Dahlman-Wright har belyst i sina tal.  

De ansträngningar som Karolinska Institutets ledning gjort det senaste året, har stor betydelse. Tack vare dig, Karin, arbetar vi inte längre från ett sluttande plan. Vi står stadigt. Vi kan se framåt. Och vi kan börja arbetet med en mer långsiktig strategi och vision för vårt universitet.

För det här betraktar jag som min uppgift som rektor för Karolinska Institutet: Att sörja for att vi alla kan se framåt, att vi kan se alla möjligheter och att vi kan bli inspirerade av dem. På KI ska vi ha arbetsglädje och ohämmad kreativitet.

När vi ser framåt ska vi ta med oss all den kunskap och klokskap som krisen har gett oss. Vi ska stärka kvaliteten i utbildningen, och vi ska alltid sträva efter den excellens i forskning som har gjort Karolinska Institutet berömt. Men forskning måste byggas på fast grund. Excellent forskning är forskning som är grundad i kritisk reflektion och etisk medvetenhet, och som bjuder in till debatt om gränserna för forskning och medicin. Excellent forskning ska tjäna samhället och måste följa de regler och lagar som samhället sätter upp. Regler måste förstås och observeras. 

KI är ett universitet som visar vägen i utvecklingen av ny insikt och ny teknologi. Värdet av vår forskning blir bara synligt när den tjänar patienter och samhället. Min vision är att KI ska vara världsledande också i den processen: att omvandla forskning till bättre prevention, diagnos och behandling. Jag pratar om det som kallas translationsforskning.

Translationsforskning kräver fysisk närhet – att forskningen utförs nära patienterna, dem som forskningen ska tjäna. Få platser har bättre förutsättningar än Stockholm. Vi kan hitta denna närhet på vårt campus i Flemingsberg, som vi i ledningen besökte tidigare idag. Och vi kan hitta denna närhet här på campus Solna. Här, i Aula Medica, är vi mitt i det som kommer att bli ett kraftverk för translationsforskning. Biomedicum är snart klart för inflyttning och ligger bara ett stenkast från Science for Life Laboratory, som redan är i världsklass när det gäller utveckling av ny teknologi. Och på andra sidan vägen är ett nytt sjukhus klart, med ett forskningscenter kopplat till våra egna byggnader. Bron över Solnavägen kommer att bli både symbolen och den fysiska plats där samarbetet mellan Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset binds ihop. Vi kan se framåt.

Translationsforskningen kräver fysisk närhet – men också närhet mellan discipliner. Nya teknologier och banbrytande genombrott inom medicinsk behandling kommer att utmana vår värdegrund och väcka etiska frågeställningar. Vi behöver närheten till samhällsvetenskap och humaniora. Vi behöver tvärvetenskaplig forskning och reflektion där ny teknologi ska möta och tjäna individen och samhället. Här är Karolinska Institutet helt avhängigt ett gott samarbete med Sveriges flerfakultetsuniversitet. Jag är glad för att detta samarbete redan är på plats. Tillsammans kan vi lyfta svensk livsvetenskap och hälsoforskning till nya höjder. Tillsammans, kan vi se framåt.  

I arbetet med vår nya strategi är det min önskan att vi ska blicka ända fram till 2030. Ett långt tidsperspektiv kommer att inspirera till kreativitet och nytänkande i vår forskning, organisation och samverkan. Och lika viktigt: Ett långt tidsperspektiv kommer att rikta uppmärksamheten mot de yngre forskarnas karriärvägar och understryka betydelsen av forskarutbildningen och grundutbildningen.

 

Kära studenter, 

Det är i det här framtidsperspektivet som ni är så oändligt viktiga. 

Det är ni studenter – morgondagens ledare – som ska tackla våra stora samhällsutmaningar, globalt såväl som nationellt. Ni kommer att spela en viktig roll för vår forskning och innovation, i vår samverkan med Stockholms läns landsting, våra sjukhus och i samhället i stort. Till 2030 – och helst ännu tidigare – ska Karolinska Institutet ha en lika stark internationell position inom sin utbildning som sin forskning. Då måste vi se över hur vi belönar det arbete som lärarna gör. Vi måste titta på och ändra incitamentsstrukturen i vår organisation.

2030 är inte en slumpmässigt vald tidshorisont för vår nya strategi och vision. 2030 är också tidshorisonten för Förenta Nationernas ”Sustainable Development Goals”.  Hållbarhetsmålen bör inspirera vår forskning och kräver av oss att vi tänker nytt när vi strukturerar våra utbildningsprogram. Hållbarhetsmålen spelar en viktig roll när vi tar oss an de globala utmaningarna.  

Medicin må handla om molekyler, men först och främst handlar det om människor, oavsett var i världen de bor. Hälsa är global hälsa – inte bara för att världen är så tätt sammanbunden, men också för att vårt ansvar som världsledande universitet sträcker sig långt bortom vårt eget lands gränser. 

Ur ett globalt perspektiv, men också ur ett regionalt perspektiv, är det fortsatt stor ojämlikhet och stora olikheter i hälsa, men med insikt, engagemang och forskning, kan vi göra insatser som leder till förändring. Jag ser detta som en av de viktigaste uppgifterna för Karolinska Institutet och för mig som rektor.  

Jag skulle vilja avsluta på ett personligt plan.

Som ung medicinsk forskare på Universitetet i Oslo, var det Karolinska Institutet som öppnade dörren till den internationella forskarvärlden. Prefekten på min institution, Fred Walberg, hade ett nära samarbete med Karolinska Institutet och bjöd återkommande in forskare härifrån till seminarier och diskussioner. Jag fick inblick i världsledande hjärnforskning. Många år senare inspirerade Hans Rosling mig att arbeta med global hälsa och att rikta sökljuset mot de stora hälso-olikheterna i världen. 

Nu är jag rektor på det universitet jag har sett upp till, och blivit inspirerad av, i hela min karriär. Det är med ödmjukhet, tacksamhet och stora förväntningar som jag ser framåt, med er, mina nya kollegor och samarbetspartner. Och det är med stolthet som jag tar mig an uppdraget att arbeta tillsammans med er för bättre hälsa, för en hållbar utveckling, och för ett rättvist, inkluderande och tolerant samhälle, i Stockholm, i Sverige, i Norden, i världen. 

Tack för den tillit som ni har visat mig.

Länkar

Ledning