Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse

Simulatorcentrum

[2007-10-15] Länge har verkliga patienter använts som försökskaniner i utbildningen av vårdpersonal, men nu kommer i stället avancerade medicinska simulatorer på bred front. De gör det möjligt att öva allt från rutiningrepp till svåra operationer i en realistisk miljö. Sveriges ledande verksamhet finns vid Simulatorcentrum i Huddinge, och där är visionen att simuleringarna ska minska andelen misstag i vården.

Det är en vanlig eftermiddag vid Simulatorcentrum på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge. Genom stora panoramafönster silas dagsljuset in mellan rhododendronbuskarnas yviga blad. Innanför fönstren står flera apparater på rad som liknar spelautomater från en arkadhall. På skärmarna syns inga studsande flipperkulor eller racingbilar, utan äventyr av ett helt annat slag.

Läkarkandidaten Lottie Malmström läser kirurgikursen på åttonde terminen och övar sig nu på att operera bort en gallblåsa. Med tänger i vardera handen, i stället för joystick, och med foten på en pedal försöker hon varsamt dissekera loss blåsan. En grön markering i den realistiska grafiken visar var ingreppet ska göras, men ändå uppstår blödningar och brännmärken. Fast det är inte så konstigt - det är första gången hon prövar simulatorn.

- Det är väldigt roligt, och det känns faktiskt som om man gör en operation på riktigt, säger hon.

Att utföra liknande övningar på en verklig patient skulle inte vara etiskt försvarbart. Men tack vare de medicinska simulatorerna är det nu möjligt för blivande läkare och sjuksköterskor, och även för redan praktiserande personal, att öva sina färdigheter innan de möter patienterna på riktigt.

Li Felländer Tsai är chef för Simulatorcentrum och upptäckte redan för tio år sedan att medicinska simulatorer var i antågande. Genom en donation från Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse kunde den första avancerade simulatorn köpas in till Huddinge 2002. Sedan invigningen har tusentals studenter från Stockholm och övriga Sverige genomgått kurser vid centret, både på grundnivå och inom fort- och vidareutbildning.

- Studier visar att simulatorerna kommer att minska antalet misstag i vården, och förmodligen till och med rädda liv, säger Li Felländer Tsai.

- Traditionellt har träningen i sjukvården bedrivits på patienter. Patienterna har lämnat över sin kropp i läkarens händer och varit försöksobjekt, men det är inte längre acceptabelt, säger Li Felländer Tsai.

Vid Simulatorcentrum finns flera simulatorer inom titthålskirurgi där man utöver att öva galloperationer också kan göra kärlingrepp och undersökningar av inre organ med endoskopi. Det finns också en avancerad patientsimulator, en mycket naturtrogen docka som andas, har pupillreflexer och puls, och där man kan öva att ge narkos, testa läkemedel och utföra akutingrepp.

För studenter och redan yrkesverksamma innebär simuleringen inte bara en ökad medicinsk kunskap, utan också att man kan öva hur det är att arbeta i team med okända kollegor och under svår tidspress.

- Det är mycket lärorikt och innebär att man kan träna helt olika situationer. Fördelen med simulatorn är också att det går att få en direkt objektiv återkoppling, och man kan följa sina framsteg på en utvecklingskurva, säger Li Felländer Tsai.

Flera apparater har tjänat ut, och därför görs nu en uppdatering av beståndet genom en ny donation från Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse. En betydelsefull satsning, anser Li Felländer Tsai, som kan bidra till att simulatorer på allvar integreras i utbildningsprogrammen. Flygpassagerare skulle knappast vilja resa med en pilot som aldrig har övat sig i en simulator, och på samma sätt borde det vara i sjukvården, menar hon.

- Det är väldigt viktigt att vi får en lagstiftning på det här området om sjukvården ska bli en högsäkerhetsorganisation. Studier visar att simulatorerna kommer att minska antalet misstag i vården, och förmodligen till och med rädda liv, säger Li Felländer Tsai.

DonationSamverkan