NyheterForskning

Val av metod vid självmordsförsök speglar risk för fullbordat självmord

Published 2015-08-05 09:00. Updated 2015-08-19 16:32This page in English

Risken för fullbordade självmord är hög hos personer med ett självmordsförsök bakom sig, särskilt kort tid efter försöket. Nu har forskare vid Karolinska Institutet i en studie visat hur valet av metod vid försöket spelar roll för risken att senare fullfölja självmordet. Även vissa psykiatriska diagnoser innebär en ökad risk. Studien publiceras i tidskriften Journal of Clinical Psychiatry.  

Forskarna har använt sig av Socialstyrelsens slutenvårdsregister och identifierat de 34 219 personer som vårdades inneliggande på sjukhus under minst ett dygn någon gång under åren 2000 till 2005 för avsiktlig självskada. Patienterna följdes fram till 2009 via Socialstyrelsens dödsorsaksregister, alltså mellan tre och nio år efter självmordsförsöket. År 2009 hade 1 182 av de studerade personerna avlidit till följd av självmord.

Forskarna har undersökt vilka psykiatriska diagnoser patienterna hade då de gjorde sitt självmordsförsök. De har också tittat närmare på vilken metod de använde vid försöket och utifrån denna information ringat in vilka patienter som löper allra högst risk att göra ett fullbordat självmord efter sitt försök. Studien ger flera tydliga resultat: de som vid försöket har använt sig av någon annan metod än förgiftning, som hängning, strypning, kvävning, drunkning, skjutvapen, kniv eller annat vasst föremål samt hopp från hög höjd, löpte en betydligt högre risk att inom en nära framtid ta sitt liv. Vissa skillnader förelåg mellan könen, framför allt kring bruket av skjutvapen. Dessutom var risken för ett senare självmord högre bland män än bland kvinnor med ett försök bakom sig.

Diagnostiserad med bipolär sjukdom

Risken för ett senare självmord var också betydligt högre om personen vid försökstillfället var diagnostiserad med bipolär sjukdom, psykossjukdom eller depression. Även detta gällde för både män och kvinnor. Bipolär sjukdom är det som tidigare kallades för mano-depressivitet, där personen pendlar mellan nedstämdhet och upprymdhet. Exempel på psykossjukdomar är schizofreni, paranoid psykos och andra tillstånd som ger felaktig verklighetsuppfattning.

När forskarna vägde samman dessa parametrar visade det sig att drygt var femte person, eller 20,4 procent, av dem med bipolär sjukdom som vid sitt självmordsförsök valt en annan metod än förgiftning hade dött till följd av självmord vid utgången av 2009. För patienter som vid försöket hade någon psykossjukdom var motsvarande siffra 15,6 procent och för de som vid försöket hade depression var siffran 13,9 procent.

Bekräftar tidigare studier

Resultaten bekräftar en bild som framkommit av tidigare långtidsstudier. De studierna inkluderade dock inte patienter som vårdats med dagens psykiatriska behandlingsmetoder utan de patienter som ingick i studien hade vårdats för självmordsförsök längre tillbaka i tiden. Den nu publicerade studien ger därmed en aktuell bild för patientgruppen.

– Det finns alltid risk för självmord efter ett självmordsförsök, men för vissa är risken högre. Patienten ska behandlas adekvat utifrån sin grundsjukdom och man bör erbjuda psykosocialt stöd, i synnerhet den närmaste tiden efter ett självmordsförsök. Mobila akut-team är ett exempel på sådant stöd. Det finns också anledning att tro att de psykos- och bipolärmottagningar som finns eller är under uppbyggnad i de flesta landsting kan ha betydelse för att minska självmorden i de här grupperna, säger Bo Runeson, överläkare i psykiatri och professor vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet.

Forskningen är finansierad med medel från Stockholms läns landsting, Karolinska Institutet, Stiftelsen Söderström Königska Sjukhemmet samt Stiftelsen Professor Bror Gadelius Minnesfond.

Publikation

Suicide after previous non-fatal self-harm: National cohort study 2000 - 2008
 Bo Runeson, Axel Haglund, Paul Lichtenstein och Dag Tidemalm
Journal of Clinical Psychiatry, online 4 august 2015, doi:10.4088/JSC.14m09453

Klinisk neurovetenskapPsykiatriPsykisk ohälsaPsykossjukdomar