NyheterForskning

Trauma i barndomen kan ge fetma i vuxen ålder

Publicerat 2014-09-02 08:15. Uppdaterat 2014-09-02 09:10This page in English

Att vara utsatt för övergrepp under barndomen innebär en markant ökning av risken att utveckla fetma i vuxen ålder. Det visar en meta-analys av tidigare gjorda studier, som omfattar totalt 112 000 studiedeltagare. Analysen är gjord av forskare på Karolinska Institutet och är publicerad i tidskriften Obesity Reviews.

– Studien visar tydligt att svåra livshändelser lämnar spår som manifesterar sig först långt senare i livet. Mekanismerna bakom det förloppet inkluderar ökad stress, negativa tanke- och känslomönster, psykisk ohälsa, ökad inflammation, påverkan på immunförsvaret och metabola rubbningar, säger Erik Hemmingsson, forskare vid institutionen för medicin, Huddinge vid Karolinska Institutet och även knuten till Överviktscentrum, Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge.

I en meta-analys, där 23 studier med sammanlagt 112 000 deltagare ingår, har han tillsammans med kollegor räknat fram att risken för fetma var 34 procent högre hos vuxna som utsatts för övergrepp som barn än hos andra vuxna. Uppdelat på olika slags övergrepp visade studien att fysiska övergrepp under barndomen ökade risken för fetma med 28 procent, emotionella övergrepp innebar 36 procents högre risk, sexuella övergrepp innebar 31 procents högre risk och generella övergrepp 45 procents högre risk för fetma i vuxen ålder. Hos dem som utsatts för svåra övergrepp ökade risken med 50 procent jämfört med 13 procent för måttliga övergrepp.

– Det här talar för ett kausalt samband, där övergreppen är orsak till fetma. Men alla som utsatts för övergrepp utvecklar inte fetma, och alla med fetma har inte varit med om övergrepp, så det finns självklart fler orsaker. Samtidigt ska vi komma ihåg att övergrepp mot barn är vanligare än vi tror och behöver lyftas fram. Mellan fem och tio procent av den vuxna befolkningen säger sig ha varit utsatt för övergrepp av något slag under barndomen, säger Erik Hemmingsson.

Ny teoretisk modell 

I en annan nyligen publicerad forskningsartikel har Erik Hemmingsson tagit fram en ny teoretisk modell för hur stressande barndomsupplevelser ökar risken för fetma via psykologiska och emotionella faktorer. Dessa har i sin tur en negativ påverkan på aptitreglering, metabolism, flyktbeteenden, sömn, inflammation och kognitiv funktion, vilket bäddar för fetma. Erik Hemmingssons förhoppning är bland annat att de publicerade studierna kan slå hål på de många fördomarna som finns om överviktiga, eftersom de visar att fetma beror på otroligt mycket mer än att man har ätit för mycket eller motionerat för lite.

– I dag har vi en alldeles för ensidig bild av både uppkomst och behandling av fetma, där vi nästan uteslutande pratar om kost och motion. Våra nya studier indikerar att vi behöver ha en mycket mer holistisk approach vid både behandling och prevention av fetma, där vi inkluderar individens uppväxt samt psykologiska och emotionella aspekter mycket mer. Det handlar till exempel om självbilden, tankemönster, emotionella stressfaktorer och psykisk ohälsa, och det kan därför finnas ett behov av psykoterapi eller kognitiv terapi för att nå effekter som påverkar fetman, säger han.

Meta-analysen är delvis finansierad med pengar från Stockholms läns landsting. 

Två publikationer

Effects of childhood abuse on adult obesity: a systematic review and meta-analysis, Erik Hemmingsson, Kari Johansson, and Signy Reynisdottir, Obesity Reviews, online first 14  August 2014, doi: 10.1111/obr.12216.

A new model of the role of psychological and emotional distress in promoting obesity: conceptual review with implications for treatment and prevention, Erik Hemmingsson, Obesity Reviews 2014 Sep;15(9):769-79, online first 16 June 2014, doi: 10.1111/obr.12197

ObesitasPsykisk ohälsa