Spårlöst försvunnen - men forskarna löste gåtan

År 1965 försvann en pojke. Mer än 40 år senare har forskare vid Karolinska Institutet hjälpt till att visa vad som hände.

Bild på Kirsty Spalding

En fyraårig pojke försvann år 1965 i norra Kanada. Man befarade att han drunknat i den närbelägna floden, men kroppen återfanns inte. Tre år senare hittade visserligen en jägare delar av ett barnkranium nedströms samma flod.

Polisutredningen kom dock fram till att det inte kunde röra sig om samma person, eftersom kraniet bedömdes komma från ett ungefär dubbelt så gammalt barn.

När kraniet för några år sedan undersöktes på nytt blev Karolinska Institutets forskare Kirsty Spalding inkopplad på fallet. Med hjälp av Spaldings kol-14-metod upptäckte den kanadensiska utredningen att kraniets ålder missbedömts och att det faktiskt matchade den försvunna fyraåringen.

Att det verkligen var samma person kunde sedan bekräftas genom en analys av mitokondriellt DNA. Fallet är ett av ett tiotal där metoden använts tillsammans med andra tekniker för identifiering av avlidna.

– Det rör sig om både färska brott, och "cold cases" i Sverige, Nya Zeeland och Kanada. Nu för jag samtal med polisen i USA, där det finns väldigt många "cold cases", säger Kirsty Spalding.

Metoden utnyttjar det faktum att halten av kol-14 ökade kraftigt mellan 1955 och 1963 på grund av stormakternas kärnvapenprov i atmosfären. Sedan dess har kurvan långsamt dalat. Genom att mäta kol-14-halten i tandemalj går det därför att med stor precision avgöra när tanden bildats, och på så sätt härleda födelseår.

– Jag utvecklade metoden tillsammans med professor Jonas Frisén för ett tiotal år sedan, för att studera nybildning av hjärnceller. Idag använder jag den för att studera omsättningen av fettceller.

– De rättsmedicinska tillämpningarna är ett spännande sidoprojekt, säger Spalding.

Text: Anders Nilsson. Publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 4, 2012

Rättsmedicin