Så kan utbildning och forskning styras in i det nya vårdlandskapet

Publicerat 2017-11-28 17:49. Uppdaterat 2017-12-01 13:02This page in English
Ole Petter Ottersen, rektor vid KI, och Malin Frenning, landstingsdirektör vid SLL, inledde konferensen. Foto: Ulf Sirborn

I takt med att allt större del av sjukvården kommer att bedrivas utanför akutsjukhusen dyker den stora utmaningen upp – att säkra så att utbildning och klinisk forskning inte kommer i kläm. Årets konferens ”InFuturum”, med Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting som värdar, kretsade runt styrning och ledning i det nya vårdlandskapet.

När chefer från hälso- och sjukvården mötte representanter från landets medicinska fakulteter i Aula Medica den 23 november var det för att diskutera framtidens utmaningar inom det nya vårdlandskapet.

Under våren väntas en ny lag om högspecialiserad vård klubbas igenom. Nu ska sjukhusen fokusera på de patientgrupper som de kan bäst. Svårt sjuka behandlas vid sjukhus som klarar högspecialiserad vård medan andra vårdas på närliggande akutsjukhus eller inom primärvården. Omstöpningen kallas ”nivåstrukturering” och innebär att patienten får rätt vård på rätt nivå. Karolinska Universitetssjukhuset fokuserar på högspecialiserad vård och nästa år öppnar den nya högspecialiserade intensivakuten för enbart de svårast sjuka patienterna. Det får konsekvenser för forskning och utbildning vid KI.

– Framtiden är redan här. Förutsättningarna har ändrats och vi har därför nya utmaningar i hur forskning och utbildning ska organiseras. Vården kommer att bedrivas av fler aktörer och forskningen måste bedrivas där patienterna finns, sa Ole Petter Ottersen, rektor vid Karolinska Institutet, KI, när han inledde konferensen tillsammans med Malin Frenning, landstingsdirektör vid Stockholms läns landsting, SLL.

Malin Frenning betonade att starka band behövs mellan hälso- och sjukvård och lärosäten, men också lärosäten sinsemellan.

– Vi behöver ett framåtblickande sätt för att kunna möta morgondagens hälso- och sjukvård. För att nå framgång behöver vi också fördjupa och förbättra samarbetet mellan universitet och högskolor, sa hon.

Nya intensivakuten påverkar läkarstudenterna

Att antalet patienter vid den högspecialiserade intensivakuten på Karolinska Universitetssjukhuset blir färre och antalet diagnoser begränsade påverkar läkarstudenterna. För att läkarstudenterna ska få sin träning måste utbildningen organiseras på nya sätt. Samtidigt står hela läkarutbildningen inför en omstöpning. Dagen före konferensen gick regeringen ut med ett förslag om en ettårig bastjänstgöring för läkarstudenter. Jens Schollin, seniorprofessor vid Örebro universitet, som arbetat fram förslaget fanns på plats.

– Bastjänstgöring ska ha fokus på primärvård och akutsjukvård och det ska också finnas en valfrihet. Vi vill att man ska få känna på en eller två specialiteter, sa han.

Bastjänstgöringen, som ersätter AT, införs under förutsättning att ett förslag om en helt ny sexårig läkarutbildning går igenom. Stefan Lindgren, professor vid Lunds Universitet, har haft regeringsuppdraget att utreda den nya läkarutbildningen.

– Ska studenterna tränas in i yrkesrollen måste vi ha fokus på miljöer där de verkligen kan lära sig. Utbildningen har tidigare haft fokus på de akuta sjukdomsprocesserna, men vi behöver mer fokus på kroniska sjukdomsprocesser, sa han.

Akademiskt specialistcentrum utbildningsplats för studenter

Sofia Ernestam, verksamhetschef vid Akademiskt specialistcentrum inom SLL, med Medicinskt centrum för reumatologi, Centrum för diabetes och centrum för neurologi, ansåg att Akademiskt specialistcentrum är en bra utbildningsplats för studenter, men också ett bra exempel på en verksamhet där man redan idag bedriver forskningsintensiv vård.

– Men vi kan lära oss så mycket mer och till det behöver vi ha akademiskt drivna personer som är med och driver utvecklingen. Genom att vi för oss närmare primärvården kommer vi att kunna fånga upp de här patienterna och göra studier, kanske innan de blir sjuka. Men vi behöver nätverka mer för att få bra resultat och jobba tillsammans med primärvården, sa hon.

Den kliniska forskningen följer patienterna

Att den kliniska forskningen bör följa patienterna, ansåg också Annika Tibell, biträdande sjukhusdirektör vid Karolinska Universitetssjukhuset:

– Den kliniska forskningen måste rimligtvis följa patienterna. Det gäller att noden av forskare sträcker sig ut så att den når andra delar av vårdkedjan, sa hon.

Anna Martling, professor i kirurgi vid Karolinska Institutet, delade med sig av ett exempel på hur hon nätverkar med sjukhus över hela landet, så kallad ”klinisk nätverksforskning”. I sin forskning kring tjock- och ändtarmscancer behöver hon screena 4 000 patienter för att få ihop tillräckligt stort patientunderlag.

– Att bygga kliniska nätverk var nödvändigt för att få tillgång till patienter. Vi var ute och pratade på varje sjukhus i varje region och hittade 27 centra som nu är med oss. Vi måste också utbilda läkare och sjuksköterskor att gå in i en ny roll och börja forska. Det här är resurskrävande och tar tid, men vi är nu igång med studien, sa hon.

Text: Maja Lundbäck

Länkar

Klinisk forskningUtbildningsprogram