NyheterForskning

Nya forskningsfynd ritar om anatomin i bukspottkörteln

Published 2011-07-05 00:00. Updated 2016-11-11 16:11This page in English

Forskningsresultat från Karolinska Institutet visar att insulinfrisättningen i bukspottkörteln inte står under direkt kontroll av nerver, som man tidigare har trott. De få nerver som finns är kopplade till blodkärl, inte körtelceller.

Kroppen kan hålla en nästan konstant blodsockerhalt tack vare att celler i bukspottkörteln frisätter rätt mängder insulin och andra hormoner. Hormonfrisättningen styrs delvis av det autonoma, icke viljestyrda, nervsystemet. Det har dock varit oklart hur kopplingen mellan nerver och bukspottkörteln ser ut i människokroppen.

Forskare vid Karolinska Institutet och University of Miami har nu med hjälp av bland annat avancerad mikroskoperingsteknik zoomat in ordentligt på de så kallade Langerhanska cellöarna i bukspottkörteln, där hormonfrisättningen sker.

De upptäckte att det finns få nerver i de Langerhanska cellöarna i människokroppen. Detta är en slående skillnad från de Langerhanska cellöarna i möss, som är mer välstuderade och där det finns rikligt med nerver. Ytterligare en skillnad som forskarna upptäckte är att de flesta av nerverna i cellöarna etablerar kontakt med glatta muskelceller i blodkärlen, inte som hos möss direkt med de hormonproducerande körtelcellerna.

Resultaten tyder på att nervsystemet inte påverkar körtelcellerna direkt, utan endast indirekt genom att påverka blodflödet i de Langerhanska cellöarna.

– denna fundamentala skillnad vad det gäller nervförsörjningen av de Langerhanska cellöarna hos mus och människa är av avgörande betydelse och viktigt att känna till därför att det utgör grunden för att nya och mera specifika läkemedel ska kunna utvecklas för behandlingen av diabetes, säger professor Per-Olof Berggren, en av forskarna bakom studien.

Publikation

Innervation patterns of autonomic axons in the human endocrine pancreas.
Rodriguez-Diaz R, Abdulreda M, Formoso A, Gans I, Ricordi C, Berggren P, et al
Cell Metab. 2011 Jul;14(1):45-54