NyheterForskning

Ny studie nyanserar bilden av blodproppsrisk vid ledgångsreumatism

Publicerat 2012-10-03 00:00. Uppdaterat 2014-06-17 10:07This page in English

Tidigare studier har visat att personer med ledgångsreumatism – reumatoid artrit (RA) – löper ökad risk att få proppar i ben eller lungor, särskilt i samband med sjukhusvistelse. Det har därför föreslagits att personer med ledgångsreumatism som rutin bör få proppförebyggande behandling när de läggs in på sjukhus. Nu har forskare vid Karolinska Institutet i en omfattande registerstudie visat att denna patientgrupp visserligen har en förhöjd propprisk, men att riskerna inte riktigt ser ut som tidigare befarats.

Studien, som publiceras i vetenskapstidskriften JAMA, ger en förnyad bild av hur risken för proppar förändras över tid för patienter med ledgångsreumatism.

– En del tidigare studier har endast inkluderat personer som har varit inlagda på sjukhus för ledgångsreumatism. Men idag är det inte så vanligt bland de här patienterna, vilket gör att man då studerar personer som är sjukare än genomsnittet. Det är också svårt att utläsa om den ökade risken för proppar i ben och lungor beror på ledsjukdomen i sig eller om den snarare är kopplad till en allmänt ökad risk vid sjukhusinläggningen, säger Marie Holmqvist, forskare vid institutionen för medicin, Solna.

I den nu aktuella studien har forskarna därför undersökta risken att få proppar bland patienter med ledgångsreumatism som inte identifierats på basen av sjukhusinläggning. Risken för proppar bland de slutenvårdade patienterna har sedan undersökts separat. Samtliga deltagare har jämförts med kontrollindivider ur normalbefolkningen, matchade för bland annat ålder och kön.

I studien ingår cirka 40 000 patienter med ledgångsreumatism som har behandlats inom den specialiserade öppenvården, identifierade via Socialstyrelsens patientregister. Dessutom ingår drygt 8 000 patienter från kvalitetsregistret för reumatologin, där nydiagnostiserade patienter ingår. Via olika register har forskarna också tagit reda på vilka studiedeltagare som har varit inneliggande under den studerade perioden och vilka som har fått proppar i benen eller i lungorna. En fruktad risk med så kallad djup ventrombos i benet är att proppen ska släppa och hamna i lungans kärl, vilket utgör ett allvarligt tillstånd.

Forskargruppen, som består av forskare från Karolinska Institutet, Umeå universitet och Lunds universitet, kunde slå fast att ledgångsreumatism i sig är en riskfaktor för att få proppar. Under en medianuppföljningstid på nära sex år hade 2,8 procent av patienterna med ledgångsreumatism fått en propp i benet eller i lungan, att jämföra med 1,7 procent i normalbefolkningen.

Studien gav dock en förändrad bild av riskutvecklingen över tid för patienter med ledgångsreumatism. Propprisken var förhöjd redan ett år efter diagnostillfället, för att sedan vara relativt oförändrad på den förhöjda nivån under resten av uppföljningstiden. När det gäller propprisken efter sjukhusinläggning var den inte högre hos patienterna med ledgångsreumatism än i normalbefolkningen.

– Det är mycket viktigt att få rätt kunskap om varför och när personer med ledgångsreumatism löper en ökad risk att få proppar, eftersom en felaktig slutsats i värsta fall kan leda till behandlingsrekommendationer avseende proppförebyggande behandling som kan medföra onödiga risker. Detta är särskilt allvarligt när det gäller reumatiker som ofta redan använder läkemedel, till exempel vissa anti-inflammatoriska och smärtlindrande läkemedel, som påverkar blodets levringsförmåga, säger Marie Holmqvist.

Studien är finansierad med pengar från Vetenskapsrådet, det svenska forskningsprogrammet Controlling Chronic Inflammatory Diseases with Combined Efforts (COMBINE) samt Stiftelsen för strategisk forskning (SSF).

Publikation

Risk of venous thromboembolism in patients with rheumatoid arthritis and association with disease duration and hospitalization.
Holmqvist M, Neovius M, Eriksson J, Mantel , Wållberg-Jonsson S, Jacobsson L, et al
JAMA 2012 Oct;308(13):1350-6