NyheterForskning

Minskat stillasittande kan ge längre telomerer

Published 2014-09-04 09:00. Updated 2014-09-17 17:20This page in English

En ny svensk studie kopplar minskad tid för stillasittande, snarare än ökad tid för motion, till så kallad telomerförlängning – som skyddar vår arvsmassa mot sjukdom och åldrande. Resultaten publiceras i tidskriften British Journal of Sports Medicine och lägger ytterligare en bit till kunskapsmosaiken om betydelsen av fysisk aktivitet för hälsan.

– Förenklat kan man säga att det är viktigare att ta sig upp ur soffan och börja röra sig i vardagen än att lägga sig i hårdträning för att springa maraton, säger Mai-Lis Hellénius, professor vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet.

Den aktuella studien är ett samarbete mellan forskare vid Karolinska Institutet och universiteten i Uppsala och Umeå. Resultaten bygger på information om en mindre grupp 68-åringar, väldigt stillasittande och överviktiga med bukfetma. Samtliga har ingått i en tidigare studie av samma forskarlag, där hälften av deltagarna slumpmässigt valdes ut till ett specialanpassat motionsprogram under en sexmånaders period och resterande fick klara sig på egen hand.

Telomerer kallas ändarna på kromosomerna i cellkärnan som i sin tur är bärare av alla våra arvsanlag (DNA). Dessa telomerer styr förenklat cellernas förmåga till delning och är viktiga för kroppens förmåga att reparera sig – och därmed centrala för vår hälsa och livslängd. Man vet sedan tidigare att människor som rör på sig mycket och äter hälsosamt har längre telomerer än exempelvis rökare.  Det har dock varit oklart om det går att kan påverka telomerlängden genom livsstilsförändringar. 

Forskarna bakom den nu publicerade studien ville därför undersöka om det motionsprogram som hälften av 68-åringarna fick genomgå hade någon effekt även på deltagarnas telomerer.

Förändringar mer i detalj

Analyser från blodceller från alla studiedeltagare före respektive ett halvår efter programmet visade att telomererna är dynamiska, det vill säga kan förkortas och förlängas under livet. För att se om det fanns något tydligt mönster för påverkan av telomerlängden, gick forskarna vidare och studerade eventuella förändringar mer i detalj, kopplat till bland annat lågintensiv träning, moderat till högintensiv träning, stillasittande tid liksom total fysisk aktivitet.

– Våra fynd talar för att 68-åriga individer som är väldigt stillasittande, överviktiga och har bukfetma får längre telomerer om de bryter stillasittandet. Däremot kunde vi inte se någon koppling mellan telomerförlängning och träning eller motionerande, vilket är intressant och visar vilket komplext fenomen fysisk aktivitet faktiskt är, säger Mai-Lis Hellénius.

Studiens förstaförfattare är Per Sjögren, forskare vid institutionen för folkhälsa och vårdvetenskap vid Uppsala universitet. Forskningen har finansierats genom anslag från bland annat Cancerfonden, Västerbottens läns landsting, Diabetesförbundet, Hjärt-Lungfonden och EU:s sjunde ramprogram (samtliga finansiärer i den vetenskapliga artikeln). Upptäckten och beskrivningen av telomerens funktion belönades med Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2009.

Publikation

Stand up for health—avoiding sedentary behavior might lengthen your telomeres: secondary outcomes from a physical activity RCT in older people
Per Sjögren, Rachel Fisher, Lena Kallings, Ulrika Svenson, Göran Roos, Mai-Lis Hellénius
British Journal of Sports Medicine, online 3 september 2014, doi: 10.1136/bjsports-2013-093342

Obesitas