NyheterForskning

Minskad verbal förmåga i tonåren kopplas till psykos

Publicerat 2013-01-21 00:00. Uppdaterat 2015-06-08 11:18This page in English

Personer vars verbala förmåga försämras under tonåren har en ökad risk att drabbas av schizofreni eller annan psykotisk sjukdom senare i livet. Det visare en ny studie från Karolinska Institutet och Institute of Psychiatry vid King's College London, Storbritannien, som publiceras i vetenskapstidskriften JAMA Psychiatry.

Tidigare forskning har visat att vuxna psykospatienter ofta har en historia av kognitiva svårigheter i barndomen och tonåren. Men det har hittills varit oklart om det har betydelse om problemen försvåras i tonåren eller ej.

I den nu publicerade studien, har forskarna använt data från pojkar i Sverige som fick genomgå kognitionstest vid 13 respektive 18 års ålder. Forskarna kunde då koppla samman en relativ försämring av den verbala förmågan med ökad risk att som vuxen vårdas på sjukhus för schizofreni eller annan psykossjukdom. Minskad verbal förmåga mellan 13 och 18 år var en betydligt säkrare riskmarkör för psykossjukdom i vuxen ålder än att enbart mäta den kognitiva förmågan vid 18 års ålder. Samtidigt konstaterar forskarna att metoden inte kan användas för att förutse framtida psykossjukdom hos enskilda individer.

– Vi vet att hjärnan genomgår en period av kraftig utveckling under tonåren. De här resultaten understryker det vi misstänkt, nämligen att hjärnan utvecklas på ett icke-typiskt sätt i tonåren hos de personer som senare blir psykotiska, säger Christina Dalman, forskare vid institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet.

Studien har finansierats av Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) samt NIHR Biomedical Research Centre for Mental Health at the South London, Storbritannien.

Publikation

Decline in cognitive performance between ages 13 and 18 years and the risk for psychosis in adulthood: a Swedish longitudinal cohort study in males.
MacCabe J, Wicks S, Löfving S, David A, Berndtsson , Gustafsson J, et al
JAMA Psychiatry 2013 Mar;70(3):261-70

PsykiatriPsykisk ohälsa