NyheterForskning

Mindre former av amyloid möjlig måltavla vid Alzheimers

Publicerat 2012-06-14 00:00. Uppdaterat 2015-06-10 10:57This page in English

I en ny studie som publiceras i vetenskapstidskriften Neurology visar forskare vid Karolinska Institutet att mindre former av amyloid, så kallade oligomerer, sannolikt har betydelse för utvecklingen av Alzheimers sjukdom – och därmed utgör en möjlig måltavla för framtida läkemedel. De nya fynden lägger ytterligare en viktig bit till pusslet om den komplexa demenssjukdomen som drabbar så många.

Bildande och ansamlig av amyloid i form av plack i hjärnan har länge betraktats som en av de viktigaste orsakerna till Alzheimers sjukdom. Men det finns även alternativa eller kompletterande förklaringsmodeller. I den nu aktuella studien visar professor Agneta Nordberg och hennes forskargrupp vid Sektionen för Alzheimer neurobiologi center att amyloida plack i hjärnan inte alltid är avgörande för symtombilden och förloppet av sjukdomen. Istället kan det finnas mindre amyloider som är ännu farligare och som till skillnad från placken är så små att de tar sig in i själva nervcellen.

Med hjälp av PET-kamera studerade forskarna åtta medlemmar i en familj med en ärftlig form av Alzheimers sjukdom kopplad till en mutation i kromosom 21, den så kallade arktiska mutationen. Det visade sig att både familjemedlemmar med kliniskt konstaterad Alzheimers sjukdom och symtomfria bärare av den arktiska mutationen saknade amyloida plack i hjärnan. Resultaten av undersökningarna var jämförbara med hur det ser ut hos friska personer som saknar den aktuella mutationen, men skiljde sig alltså från patienter med icke-ärftlig Alzheimers eller bärare av andra kända mutationer som kopplats till sjukdomen.

Men trots avsaknad av amyloida plack uppvisade bärare av den arktiska mutationen försämrad minnesfunktion och patologiska förändringar i ryggmärgsvätskan genom förekomst av exempelvis amyloider. Forskarna kunde också konstatera nedsatt glukosmetabolism i hjärnan, vilket de menar är ett tecken på att nervcellsfunktionen påverkats av skadliga oligomerer.

– Således kan vi dra slutsatsen att förekomsten av amyloid plack i hjärnan dels inte är ensamt avgörande för påverkan på hjärnans nervcellsfunktion och minnesförmåga, och dels att amyloid plack som mäts i hjärnan inte helt motsvarar de amyloid som uppmäts i ryggmärgsvätskan. Studien stöder antagandet att läkemedelsbehandling sannolikt även bör riktas mot oligomererna, säger professor Agneta Norberg.

Man räknar med att över 35 miljoner människor i världen lider av någon form av demens, varav Alzheimers sjukdom är den vanligaste. Så kallad sporadisk Alzheimers, där man inte kunnat påvisa ärftliga orsaker, utgör en majoritet av fallen. Amyloid är en form av proteinansamlingar, där det även ingår andra biokemiska ämnen.

Publikation

Low PiB PET retention in presence of pathologic CSF biomarkers in Arctic APP mutation carriers.
Schöll M, Wall A, Thordardottir S, Ferreira D, Bogdanovic N, Långström B, et al
Neurology 2012 Jul;79(3):229-36