NyheterForskning

Kriminalitet i unga år varnar för ökad självmordsrisk

Publicerat 2011-09-14 00:00. Uppdaterat 2014-07-07 12:50This page in English

Kriminell belastning kan vara indikator på ökad risk att begå självmord i ung ålder. En ny studie från Karolinska Institutet och Socialstyrelsen visar att personer med återkommande lagföringar mellan 15 och 19 års ålder har omkring tre gånger så hög risk att ta livet av sig jämfört med de som inte har blivit lagförda för något brott under dessa år.

– Sambandet är tydligt, trots att vi bland annat tagit hänsyn till riskfaktorer såsom missbruk och psykisk sjukdom, säger Emma Björkenstam, doktorand vid Karolinska Institutet och även verksam vid Socialstyrelsen.

I studien, som publiceras online i International Journal of Epidemiology, har forskarna tittat på kriminell belastning hos nästan en miljon ungdomar födda 1972-1981. En uppföljning gjordes sedan med avseende på självmord fram till ungdomarna var 25-34 år.

Resultatet visar på en ökad risk ju fler lagföringar en individ haft. Absolut högst var självmordsrisken för ungdomar med fem eller fler lagföringar. I den här gruppen inkluderades även personer med gravare påföljd, såsom fängelse eller skyddstillsyn. Samma mönster sågs bland pojkar och flickor, men andelen självmord var högre bland pojkarna.

I den aktuella studien tog forskarna hänsyn till en rad andra variabler, såsom föräldrars utbildning, om föräldrarna fått ekonomiskt bistånd eller varit förtidspensionerade, ensamstående föräldrar, mammans ålder, föräldrars psykiska sjukdom och eventuella missbruk samt adoption. Det visade sig bland annat att föräldrars utbildningsnivå i sig inte tycks påverka risken för självmord.

– Det vår studie framförallt visar är hur viktigt det är att i tid fånga upp de ungdomar som återfaller i brott, säger Emma Björkenstam.

Publikation

Juvenile delinquency, social background and suicide--a Swedish national cohort study of 992,881 young adults.
Björkenstam E, Björkenstam C, Vinnerljung B, Hallqvist J, Ljung R
Int J Epidemiol 2011 Dec;40(6):1585-92

Suicidforskning