NyheterForskning

Ingen koppling mellan subkortikala hjärnvolymer och genetisk risk för schizofreni

Published 2016-02-02 08:00. Updated 2016-02-02 09:27This page in English

Vanligt förekommande genetiska variationer som är associerade med risk för schizofreni är inte kopplade till volymen av områden belägna under hjärnbarken, enligt en stor internationell studie som letts från Karolinska Institutet och University of North Carolina School of Medicine, USA. Den konceptbevisande studien, som publiceras i Nature Neuroscience, ger en färdkarta för framtida forskning om möjliga associationer mellan hjärnvolymsmätningar och kända genetiska riskfaktorer.

Det senaste årtiondet har viktiga bidrag till vår förståelse för schizofreni kommit från två olika sorters studier. Hjärnavbildningsstudier har visat att vissa delar av hjärnan, som hippocampus och amygdala, är mindre hos personer med schizofreni, som är en svår psykiatrisk sjukdom med hög ärftlighet. Samtidigt har stora så kallade genome-wide association-studier, GWAS, i vilka gensekvenser från tusentals människor analyseras, funnit att schizofreni tycks uppkomma av de kombinerade effekterna av många gener, snarare än från defekter i en enskild gen.

Nästa logiska steg var att slå ihop dessa båda metoder. En ny studie ledd av Patrick F. Sullivan, forskare och professor vid Karolinska Institutet och University of North Carolina School of Medicine, undersökte sambandet mellan vanliga genetiska varianter som kopplats till schizofreni och sådana som associerats med volymen av olika subkortikala områden, som är belägna under hjärnbarken.

Studien, som nu publiceras online i tidskriften Nature Neuroscience, är en storskalig, global samarbetsstudie som där nära 600 forskare från mer än 350 forskningsinstitutioner har deltagit. 

– I vår studie kopplar vi samman resultat från studier av vanliga genvarianter vid schizofreni och volymen av flera strukturer i hjärnan. Vi hittade inget stöd för ett genetiskt överlapp mellan risk för schizofreni och mått på subkortikal volym, varken vid analys av ett stort antal vanligt förekommande genetiska varianter i kombination eller för enskilda specifika genetiska varianter, säger Patrick Sullivan.

Färdkarta för framtida studier

– Denna konceptbevisande studie kan fungera som en färdkarta för framtida studier för att undersöka den genetiska samvariansen mellan strukturella eller funktionella fenotyper i hjärnan och risken för psykiska sjukdomar, säger Patrick Sullivan.

På Karolinska Institutet är Patrick F. Sullivan professor i psykiatrisk genetik vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik. Vid University of North Carolina School of Medicine är han Yeargan Distinguished Professor i genetik och psykiatri och chef för Psychiatric Genomics. Han är även grundare av och ledande ansvarig forskare vid Psychiatric Genomics Consortium, historiens största konsortium inom psykiatri.

Forskningen har finansierats med stöd av flera anslagsgivare och medicinska företag, däribland National Institutes of Health i USA, EU:s sjunde ramprogram, Welcome Trust i Storbitannien och svenska Vetenskapsrådet (fullständig förteckning i artikeln). Forskare från forskningsinstitutioner i följande länder har bidragit till studien: Australien, Belgien, Bulgarien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Israel, Japan, Kanada, Kina, Litauen, Nederländerna, Nigeria, Norge, Polen, Ryssland, Sverige, Storbritannien, Tjeckien, Tyskland, Ungern, USA och Österrike.

Publikation

Genetic influences on schizophrenia and subcortical brain volumes: large-scale proof of concept
Barbara Franke, Jason L Stein, Stephan Ripke et al
Nature Neuroscience, online 1 February 2016, doi:10.1038/nn.4228

NeurogenetikPsykossjukdomar