NyheterForskning

Han ställer större frågor efter postdoktorvistelsen

Publicerat 2016-06-22 09:50. Uppdaterat 2016-06-22 09:25This page in English

Under sin tid som postdoktor vid Harvard universitet har Ninib Baryawno lärt sig att våga tänka stort. Sin vidgade syn på forskning tar han med sig när han nästa år återvänder till en forskarassistenttjänst på Karolinska Institutet. Från KI Bladet...

Under sin tid som postdoktor vid Harvard universitet har Ninib Baryawno lärt sig att våga tänka stort. Sin vidgade syn på forskning tar han med sig när han nästa år återvänder till en forskarassistenttjänst på Karolinska Institutet.

Det kan låta galet att byta till ett annat forskningsområde när man ska göra sin postdoktorvistelse utomlands. Men för Ninib Baryawno var det ett medvetet val. Under forskarutbildningen vid KI studerade han medulloblastom, en cancerform som ger hjärntumörer under barndomen och som börjat ses som en stamcellssjukdom. Ninib Baryawno visste redan under doktorandtiden att han ville lära sig mer om stamceller. Han valde därför att göra sin postdok inom hematologisk stamcellsforskning vid Harvard universitet i Boston.

– Jag bytte till ett forskningsfält som baseras på helt andra sorters djurmodeller och ett annat sätt att bedriva forskning på än vad jag var van vid. Forskningsområdet har gjort stora framsteg på kort tid, vilket gör att ribban för vad som räknas som high impact-forskning ligger högt. Det har gjort mig starkare som forskare.

Men det tog lång tid att lära sig forskningsfältet och de nya komplicerade metoderna. Postdoktiden, som han hade trott skulle bli två eller tre år, är nu inne på sitt femte år. Han konstaterar att det svenska systemet, där anslag riktade mot juniora forskare bara kan sökas under ett begränsat antal år efter disputationen, inte är anpassat för längre postdokperioder. Det har påverkat hans planer att återvända till Sverige.

Inom forskning måste man vara modig ibland

– Men det blev ändå rätt att byta fält, för det har blivit en grundsten i min forskning. Genom att kombinera min bakgrund inom cancerforskning med stamcellsfältet har jag hittat min egen nisch. Inom forskning måste man vara modig ibland, kanske genom att byta fält, det kan bli synergieffekter på längre sikt.

Professor David Scadden, i vars grupp på Harvard universitet han är postdoktor, strävar efter en blandning av olika expertiser i forskningsmiljön. Ninib Baryawno tycker att arbetet här har gjort honom mindre rädd att prova nya saker och ta sig an något främmande som ligger utanför hans egen expertis. Han menar att det är när man blandar personer med olika bakgrund och kompetens som man kan göra riktigt intressanta upptäckter.

– Boston är lite av ett paradis för forskare. Folk är öppna för att samarbeta och dela med sig av sin expertis. En av de viktigaste sakerna som jag kan ta med mig till Sverige är nätverket som jag har etablerat här i Boston, som jag kan jobba med långsiktigt även när jag är på KI, säger han.

Barncancerfonden visar att de vågar tro på mig och mina idéer

Hans plan var redan från början att återvända, inte bara till Sverige utan till just KI. Efter att ha läst både sin grundutbildning och forskarutbildning här vill han ge något tillbaka. Att KI är känt för att ha en stark forskningsmiljö spelar in, men också att det är ett lärosäte som han tycker satsar på yngre forskare. Nyligen fick han en eftertraktad forskarassistenttjänst genom Barncancerfonden, som dessutom beviljade honom ett stort projektanslag.

– Plötsligt förändrades mitt liv. Jag gick från den jobbiga ovissheten till att kunna andas ut och planera för en framtid. Det kändes också viktigt att Barncancerfonden visar att de vågar tro på mig och mina idéer, säger han.

Anslagen från Barncancerfonden har gett honom frihet att välja när inom de kommande två åren han vill aktivera sin tjänst. Han återvänder till medulloblastom-forskningen och kommer att arbeta nära John Inge Johnsen, som var hans handledare under forskarutbildningen. Samtidigt kommer han att driva forskning i Boston om skelettmetastaser vid bröst- och prostatacancer. I båda fallen handlar det om att studera mekanismerna bakom att en del tumörer utvecklar motståndskraft mot behandlingen och att leta efter nya sätt att förhindra läkemedelsresistens. Till detta kommer han att använda enkelcells-RNA-analys på färskt patientmaterial, som gör det möjligt att undersöka genuttrycket i enskilda celler i en vävnad för att se vad som kännetecknar de celler som blir resistenta.

Vi blir så fokuserade på vår egen expertis att vi glömmer den stora frågan

– Jag vill ta steget från att visa att det finns skillnader mellan cellerna i en tumör till att visa att skillnaderna har en biologisk betydelse för patienterna, säger Ninib Baryawno.

En anledning till att han sökte sig till USA för sin postdoktorvistelse var att han ville få ta del av ett annat sätt att tänka kring forskning; att våga ställa de svåra frågorna och ha modet att säga att man som forskare vill göra en skillnad för fältet som man verkar inom.

– Forskare inom cancerfältet borde ta steget och säga att vi vill hitta botemedel mot merparten av cancerfallen och minska lidandet. Ibland kan jag störa mig på att vi i forskningsvärlden blir så fokuserade på vår egen expertis att vi glömmer den stora frågan: Vad måste vi göra för att lösa den här gåtan?

Text: Karin Söderlund Leifler

Foto: Lee Hopkins

Namn: Ninib Baryawno, 34.
Aktuell: Har fått både medel till en forskarassistenttjänst och projektanslag i Barncancerfondens stora vårutlysning.
Karriär i korthet: Magisterexamen i biomedicin från KI år 2005, disputerade år 2010 vid KI, junior postdok 2010–2011 vid KI och är sedan 2011 postdok i David Scaddens grupp vid Department of Stem Cell and Regenerative Biology vid Harvard universitet samt Massachusetts General Hospital i Boston.
Anslag