Forskningsministerns stora utmaningar

Publicerat 2014-12-15 13:30. Uppdaterat 2014-12-15 14:02
Helene Hellmark Knutsson (i mitten) i samspråk med Nobelpristagaren May-Britt Moser (t v) på KI den 7 december. Foto: Erik Cronberg

Hon är ett av tre nya statsråd på utbildningsdepartementet och sitter i en regering som inte fått igenom sin budget i riksdagen. I mars blir det extraval. Den nya forskningsministern Helene Hellmark Knutsson har stora utmaningar att ta sig an men har ändå målen klara för sig. "Vi måste klara av att både bygga ut antalet högskoleplatser och stärka kvaliteten," säger hon i en intervju med KI Nyheter.

Helene Hellmark Knutsson är sedan i oktober statsråd för högre utbildning och forskning. Hon har satt som mål att besöka alla lärosäten i Sverige, och har tjuvstartat med att vara med på Karolinska Institutets höstpromotion och under Nobelföreläsningarna i Aula Medica.

– KI betyder väldigt mycket för Sverige, konstaterar hon.

Vad vill regeringen göra för att stärka den högre utbildningen och forskningen i Sverige?

– Vi vill bygga ut med fler högskoleplatser, framför allt inom bristyrken i sjukvården och skolan. Redan nästa år blir det 5 000 nya utbildningsplatser som fördelas mellan lärosätena. Vi vill också stärka kvaliteten i den högre utbildningen och satsar 125 miljoner kronor på det nästa år, säger Hellmark Knutsson, som även vill göra forskningen mer närvarande på grundutbildningarna.

– Vi behöver fler lärare i utbildningarna som är disputerade och också se till att studenterna kommer i kontakt med den forskning som bedrivs så tidigt som möjligt.

Hur ser du på att öka antalet högskoleplatser och samtidigt se till att kvaliteten höjs?

– Det är en jätteutmaning, men det är något vi måste klara av. Vi har brist på utbildade lärare och sjuksköterskor, så vi måste klara av att både bygga ut antalet platser och stärka kvaliteten.

Ni i regeringen vill ge forskningspropositionen ett mer långsiktigt perspektiv. Vad blir skillnaden från dagens fyraåriga?

– Vi vill att den forskningsproposition som vi planerar att lägga 2016 har en väldigt detaljerad del, på kanske fyra års sikt, men att den också har ett tioårigt perspektiv där vi drar upp riktlinjerna för framtiden. Vi hoppas att det är något som får ett blocköverskridande stöd i riksdagen, så att vi kan ge långsiktiga villkoren som forskningen verkligen efterlyser.

Regeringen vill få fler kvinnliga professorer och en mer jämställd fördelning av forskningsanslagen? Hur ska detta ske i praktiken?

– Jag tror att det handlar om att jobba med kvalitetsarbete vid anställningar och anslagsfördelningar. Att se till att det är tydligt och transparent och att det är meriter som avgör och inte informella strukturer, eller att man gör olika bedömningar av kvinnors och mäns arbeten.

– Att ge unga forskare bättre anställningsvillkor tror vi också att kan spela roll. Att anställningarna blir tryggare och att man inte behöver anslagsfinansiera varje år av sin forskning, utan att det blir lite mer långsiktighet. Det måste ske i dialog med lärosätena.

Du var tidigare landstingsråd och gruppledare för Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting. Vad har du med dig in i ditt nya uppdrag från din tid som landstingsråd i opposition?

– Hur viktig kopplingen är mellan högskolan och den offentliga verksamheten. Ska sjukvården ligga i framkant och kunna erbjuda de senaste behandlingsmetoderna så måste det finnas en nära koppling.

En del andra politiker vill att universitetssjukhusen ska bli statliga, för att ha samma huvudman som lärosätena.

– Det är viktigt att komma ihåg att all utbildning och forskning i framtiden inte kommer bedrivas inom ramen för universitetssjukhusets väggar. För att kunna ge bra utbildningar och ha bra forskning kommer vi att behöva inkludera hela sjukvårdskedjan, från primärvård till öppen specialistvård på de stora sjukhusen. Jag tror inte att det är något man löser bara genom att gräva ett nytt dike. Samverkanspolitiken kommer ändå att finnas där.

Vad har det för betydelse att du inte har en högskoleexamen eller egen forskningserfarenhet?

– Det är klart att det har betydelse. Det innebär att jag måste lära mig att lyssna ännu mer på de som har den erfarenheten och ta del av kunskaper. Jag tror att jag blir mer lyssnande. Som beslutsfattare och politiker kan det också vara en fördel; man blir mer benägen att ställa frågor för att förstå samband. Jag har 13 års erfarenhet som heltidspolitiker och känner mig trygg i den rollen. Jag är van att sätta mig in i komplicerade frågor.

Fotnot: De två andra statsråden i utbildningsdepartementet är Gustav Fridolin (MP), utbildningsminister, och Aida Hadzialic (S), gymnasie- och kunskapslyftsminister.

 

Text: Sofia Stridsman

 

 

Organisation