NyheterForskning

Forskare lurar hjärnan in i barbiedocka

Publicerat 2011-05-26 00:00. Uppdaterat 2014-07-08 10:19This page in English

Föreställ dig att du under din sömn krymps till en barbiedockas storlek. När du sedan slår upp ögonen, kommer du då att uppleva att dig själv som pytteliten eller att du vaknar i en enorm värld befolkad av jättar? Forskare vid Karolinska Institutet har tagit reda på svaret.

Vår uppfattning av storlekar och avstånd runtomkring oss uppstår enligt läroböckerna genom att hjärnan tolkar olika ledtrådar i synintrycken, exempelvis föremålens storlek på näthinnan och deras rörelsemönster i synfältet. En del forskare har hävdat att också den egna kroppen påverkar vår uppfattning av omvärlden, så att exempelvis långa personer upplever avstånd som kortare. Det har dock inte funnits något sätt att testa hypotesen experimentellt – förrän nu.

Henrik Ehrsson och hans kollegor vid Karolinska Institutet har i tidigare forskning lyckats skapa illusionen av att byta kropp med andra människor eller dockor (se tidigare pressmeddelande). Nu har de använt tekniken för att skapa illusionen av att ha en mycket liten kropp, en barbiedocka, respektive mycket stor kropp, en fyra meter hög docka. Resultaten, som publiceras i den vetenskapliga onlinetidskriften PLOS ONE, bevisar för första gången att den egna kroppens storlek spelar stor roll för hur det omgivande rummet uppfattas.

– När man jätteliten upplever man världen som enorm, och vice versa, säger Henrik Ehrsson som har lett studien.

Den förändrade rumsuppfattningen bedömdes genom att försökspersonerna fick uppskatta storleken på olika kuber, och genom att de efter experimentet fick promenera fram till kuberna med stängda ögon. Illusionen av att ha en liten kropp ledde till en överskattning av storlekar och avstånd och tvärtom.

Ett sätt för hjärnan att bedöma storlek är genom jämförelse – om en människa står bredvid ett träd uppfattar vi direkt bådas storlek. Känslan av den egna kroppen tycks dock fungera som en grundläggande referens som slår denna och andra visuella mekanismer ur spel.

– Trots att man mycket väl vet hur stora människor är leder illusionen till att andra människor uppfattas som jättar, det är en väldigt underlig upplevelse, säger Henrik Ehrsson som själv har provat att agera försöksperson.

Studien visar också att det är av fullt möjligt att skapa en illusion av kroppsbyte till extremt små eller stora artificiella kroppar, något som Henrik Ehrsson menar kan ha stor praktisk betydelse.

– I princip kan man till exempel framkalla en illusion av att vara en mikroskopisk robot som utför operationer i människokroppen, eller en jättelik robot som reparerar ett kärnkraftverk efter en olycka, säger Henrik Ehrsson.

Publikation

Being Barbie: the size of one's own body determines the perceived size of the world.
van der Hoort B, Guterstam A, Ehrsson H
PLoS ONE 2011 ;6(5):e20195

Psykologi