NyheterForskning

Familjärt samband mellan ledarskap och bipolär sjukdom

Published 2014-03-24 08:30. Updated 2014-03-24 09:00

Personer med bipolär sjukdom, tidigare kallat manodepressivitet, har oftare än andra en påtaglig ledarskapsförmåga i tidig ålder. Samma gäller deras syskon – och senare i livet är syskonen överrepresenterade i chefsyrken, särskilt i politiska yrken. Det framgår av en ny doktorsavhandling från Karolinska Institutet.

– Man kan tolka resultatet som att det hos personer med bipolär sjukdom utan samsjuklighet finns en potential som borde värnas och tas till vara. Om personen utvecklar bipolär sjukdom verkar ledarskapsförmågan lämnas outnyttjad, säger Simon Kyaga, överläkare i psykiatri, som nyligen lagt fram sitt avhandlingsarbete vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik.

Det finns en urgammal uppfattning om att framstående politiker, konstnärer och författare oftare än andra har psykisk sjukdom. Flera historiska ledare, som Winston Churchill, Abraham Lincoln och Napoleon Bonaparte, anses ha haft bipolär sjukdom, och sambandet beskrevs som en sanning redan av Aristoteles. Men ur ett vetenskapligt perspektiv har kopplingen varit bristfälligt utredd.

– Det har intresserat mig. Min tanke är att det kan finnas vissa drag som kan ge upphov till å ena sidan ledaregenskaper och kreativitet, å andra sidan bipolär sjukdom. I så fall skulle man kunna tänka sig att dessa drag finns även hos syskon till dessa personer och vi ville pröva frågan på ett vetenskapligt sätt, säger Simon Kyaga.

Omfattande registerstudier

Han presenterar i sin doktorsavhandling flera omfattande registerstudier. I en av dem ingår knappt 70 000 personer med bipolär sjukdom och samtliga syskon till dem. Varje person är matchad med upp till tio kontrollpersoner ur normalbefolkningen. Genom att samköra uppgifter om ledarskapsförmåga från Värnpliktsregistret med uppgifter om yrke från andra offentliga register kunde ett stort pussel läggas. Av det framgick att personer med bipolär sjukdom utan annan psykiatrisk sjuklighet, som till exempel ångest eller missbruk, oftare än andra hade påtagliga ledaregenskaper.

Det gällde även syskon till dessa personer, om än i något lägre grad. Senare i livet återfanns dock inte personerna med bipolär sjukdom inom ledarskapsyrken. Det gjorde däremot deras syskon – de var överrepresenterade inom chefsyrken, och särskilt inom politiska beslutsfattande positioner. Där var syskon till personer med bipolär sjukdom utan samsjuklighet cirka 85 procent vanligare jämfört med kontrollgruppen.

Simon Kyaga har i en tidigare studie, som också ingår i avhandlingen, visat att bipolär sjukdom är vanligare bland personer med konstnärliga eller vetenskapliga yrken, som dansare, forskare, fotografer och författare. Även släktingar till dessa personer hade oftare kreativa yrken. Forskningen har finansierats av Thurings Stiftelse, Psykiatrifonden, Centrum för psykiatriforskning Stockholm, Schering-Plough, Sveriges Läkarförbund samt Stiftelsen professor Bror Gadelius minnesfond. Handledare har varit professor Mikael Landén, professor Paul Lichtenstein samt professor Yudi Pawitan, samtliga vid Karolinska Institutet. Disputation skedde den 21 mars 2014. 

Simon Kyaga på TEDx 

Doktorsavhandling 

Creativity and Psychopathology
Simon Kyaga
Karolinska Institutet (2014), ISBN 978-91-7549-451-7

PsykiatriPsykisk ohälsa