NyheterForskning

Så påverkar sociala förhållanden och känslor mitt i livet risken för demens på äldre dagar

Published 2016-11-07 16:53. Updated 2016-11-09 15:26
Krister Håkansson. Foto: Yanan Li.
Krister Håkansson. Photo: Yanan Li. 

Hallå där Krister Håkansson, nyligen disputerad forskare vid sektionen för neurogeriatrik..

..vad handlar din avhandling om?

– Avhandlingen handlar om hur sociala förhållanden och känslor mitt i livet påverkar risken att drabbas av demens när vi blir äldre. 

Många tidigare studier har visat att depressiva känslor är vanliga bland äldre personer och ännu vanligare när man drabbats av en demenssjukdom. En central fråga är om depressiva känslor är ett resultat av demenssjukdomen eller om det är tvärtom; att depressiva känslor kan öka risken att få sjukdomen. 

Läkemedel som utvecklats utifrån de dominerande teorierna om biologiska mekanismer har hittills inte kunnat bota eller motverka den vanligaste demensformen, Alzheimers sjukdom. I en av avhandlingens studier undersöks vilken roll BDNF (brain-derived neurotrophic factor) kan ha för att förklara kopplingen mellan olika livsstilsfaktorer och kognitiv hälsa.

Tidigare studier har visat att många olika livsstilsfaktorer, inte bara dem som undersökts i den här avhandlingen, är kopplade till kognitiva hälsa och minskad demensrisk. Kunskapen om hur denna koppling ser ut är däremot begränsad. Avhandlingen presenterar en övergripande modell som syftar till att förklara varför så många olika faktorer är relaterade till ökad risk för demens – och varför flera av dessa faktorer också är kopplade till andra sjukdomar än demens. Modellen bygger på antagandet att flera av riskfaktorerna för Alzheimers sjukdom också är riskfaktorer för andra sjukdomar. Huvudhypotesen i den modellen är att det specifika sjukdomsutfallet vid en psykobiologisk belastning bestäms av individuella sårbarhetsfaktorer där gener kan spela en stor roll.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att leva ensam redan i medelåldern var förknippat med ökad demensrisk senare i livet, men orsaken till att man lever ensam spelade stor roll. De som hade förlorat sin partner relativt tidigt i livet och som sedan fortsatte att leva ensamma hade en mycket större riskökning jämfört med personer som aldrig hade levt med en partner. Detta kan tyda på att känslomässiga faktorer som är förknippade med att förlora en partner har betydelse. Denna hypotes stärktes av att det samband vi fann när vi undersökte känslor av hopplöshet och känslor av ensamhet. Känslor av hopplöshet ökade demensrisken oavsett om man levde ensam eller inte, medan känslor av ensamhet endast hade betydelse om man också levde ensam. Både för känslor av hopplöshet och för att leva ensam, så förstärktes riskökningen för Alzheimers sjukdom om man dessutom bar på den mest kända riskallelen för Alzheimers sjukdom, ApoE4.

När vi undersökte möjliga mekanismer bakom dessa och andra samband med kognitiv hälsa, fann vi att ett enda motionspass på 35 minuter höjde halten av BDNF i blodet. BDNF är ett protein som har stor betydelse för att bilda nya synapser i hjärnan och som därmed är viktigt för minne och inlärning. Fler undersökningar behövs för att undersöka vilken roll detta protein kan ha för uppkomsten av demens.

Hur kan den kunskapen komma människor till nytta/bidra till att förbättra människors hälsa?

– Flera av de faktorer som undersöktes är sådant som man åtminstone delvis kan påverka själv. Att utveckla nära relationer med andra och att leva tillsammans med en partner kan vara ett sätt att både höja sin livskvalitet och långsiktigt förebygga kognitiv ohälsa. 

Resultaten visar också att känslor av hopplöshet, även när de inte är så starka, kan vara en kognitiv hälsorisk på lång sikt. Om man har lätt för att tolka situationer som hopplösa, att saker och ting förändras till det sämre utan att man tycker att man kan göra något åt det, kan det ses som en varningssignal. Att se möjligheter i stället för problem och att se vad man själv kan göra i stället för vad man inte kan göra, är något man kan lära sig. En sådan förändring i förhållningssätt kan dock vara svår att lyckas med på egen hand och det kan därför vara en bra idé att få professionell hjälp med det. Att även ganska milda depressiva känslor kan vara en hälsorisk är också viktigt för läkare att känna till och att uppmärksamma för att förebygga framtida hälsoproblem. 

Många undersökningar har visat att fysisk motion har positiva hälsoeffekter och det är också känt att motion motverkar depressiva känslor. Resultaten i den här avhandlingen tyder på att fysisk aktivitet dessutom är bra för hjärnan. Det finns alltså många goda skäl för att hålla sig i form. 

Vad ska du göra nu? Kommer du fortsätta att forska?

– Jag hoppas kunna fortsätta med forskning vid sidan av undervisning för att följa upp flera av avhandlingens resultat. Dels vill jag närmare undersöka och testa den hälsomodell som skisseras i avhandlingen och se i vilken mån den kan tillämpas även på Alzheimers sjukdom. Jag vill också fördjupa mig mer i vilken roll BDNF kan ha för kognitiv hälsa och om BDNF-funktionalitet kan vara en alternativ utgångspunkt för att utveckla behandlingsstrategier mot Alzheimers sjukdom och mot andra typer av demens.

Länkar

AlzheimerDemensDoktorandNeurobiologiNeurodegenerativa sjukdomar