Porträtt av professor Louise Nygård

This page in English

Louise Nygård - Professor i arbetsterapi med särskild inriktning mot undervisning och miljömedicinsk riskbedömning vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle

Louise Nygård föddes 1957 i Vasa, Finland och tog 1988 examen som arbetsterapeut vid Hälsohögskolan i Stockholm. Hon disputerade 1996 inom ämnesområdet geriatrisk medicin vid Karolinska Institutet. Åren 1996-98 var hon verksam inom arbetsterapi och klinisk forskning vid enheten för geriatrisk medicin, Huddinge universitetssjukhus. Där hade hon åren 1998-2000 en deltidstjänst inom forskning och klinisk undervisning, samma period som hon arbetade som lektor vid enheten för arbetsterapi, KI.

Åren 1999-2004 hade hon en forskarassistenttjänst vid KI, finansierad av först Stockholms läns landsting och Vårdalstiftelsen, därefter av Vetenskapsrådet. Hon blev 2004 docent i arbetsterapi vid KI och är för närvarande lektor vid sektionen för arbetsterapi, institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle (NVS), respektive gruppledare för sektionens demensforskning. Hon medverkade 2006-2007 i Socialstyrelsens expertgrupp för nationella riktlinjer för demensvården och är sedan 2008 medlem av docenturkommittén, KI.

Louise Nygård utnämndes den 1 maj 2010 till professor vid Karolinska Institutet.

Om forskningsämnet

Trots den högteknologiska kunskapsexplosionen i samhället är kunskapen bristfällig om hur personer med demens eller MCI (mild cognitive impairment) klarar av tekniken. Louise Nygård studerar hur den kan anpassas efter deras behov och hur de kan stödjas i sitt teknikanvändande.

Hennes forskargrupp har utvecklat två bedömningsinstrument som studerar dels svårighetsgraden och de färdigheter som krävs i samband med teknikanvändning, dels äldres användning av den vardagsteknik som möter oss såväl hemma som ute i samhället.

Vardagstekniken - stor utmaning för personer med kognitiv svikt

Hela vårt samhälle är idag uppbyggt kring olika tekniska funktioner. Vardagstekniken omfattar allt ifrån portkoder, datorer, fjärrkontroller och hushållselektronik till automatiska telefontjänster, bankomater och elektroniskt inköp av konsert- eller tågbiljetter. För de flesta fungerar detta mer eller mindre smärtfritt, men långt ifrån för alla.

För många i den stora gruppen äldre med demens eller med kognitiv svikt, så kallad MCI, är vardagstekniken ofta svår att hantera. Louise Nygårds forskning utgår ifrån de äldres eget perspektiv. Personerna i hennes studier har nyligen fått sin demensdiagnos, bor fortfarande kvar hemma och behöver vara aktiva i sin vardag.

- Kunskapen om hur de kan använda sig av tekniken, liksom hur den kan användas för att stödja deras delaktighet och möjlighet att bo kvar hemma, är mycket dålig. Det är därför viktigt att utveckla ny kunskap och pedagogiska modeller som sedan kan överföras till vården. Personer med MCI, som kan vara ett tidigt tecken på demenssjukdom, förväntas ha kvar en intakt ADL-förmåga, det vill säga klarar fortfarande av aktiviteter i det dagliga livet. Men de ADL-studier som tidigare gjorts kring denna patientgrupp använde alltför grova bedömningar, säger Louise Nygård, som menar att det krävs mer subtila instrument för en rättvisande bedömning.

Hon har i forskningen tagit fram två bedömningsinstrument över hur personer med demens och MCI använder sig av vardagsteknik. Båda instrumenten ger övergripande mått på den enskilda personens förmåga.

Everyday Technology Use Questionary (ETUQ) är en enkel checklista som tar upp ett 90-tal tekniska funktioner i hem och samhälle. Personerna tillfrågas bland annat om tekniken är relevant för dem, om de har svårigheter med användningen och i så fall i vilken omfattning.

Management of Everyday Technology Assessment (META) bygger på observationer i patienternas livsmiljö, där handlingar som exempelvis att välja knapp eller kommando på en apparat bedöms enligt en skala alltifrån "mycket lätt" till "stora problem".

I samarbete med kolleger i landet kommer båda bedömningsinstrumenten att användas även för patienter med hjärnskador i arbetsför ålder. Syftet är att bland annat att studera teknikens betydelse för deras återgång i arbete.

ETUQ har också översatts till japanska, eftersom det pågår ett systerprojekt vid universitetet i Kobe. En av sektionens doktorander har dessutom använt ETUQ bland personer med utvecklingsstörning. I höst ges den första ETUQ-kursen för kliniskt verksamma arbetsterapeuter i Sverige.

För många i den stora gruppen äldre med demens eller kognitiv svikt är vardagstekniken ofta svår att hantera. Foto: Camilla Svensk. (Fotot är arrangerat och personen på bilden har inget med texten att göra).

Delaktighet i samhället

I ett annat projekt studeras teknikens betydelse för personer med demens och MCI; vilka problemlösningsstrategier som finns, hur man förhåller sig till inlärning av nya saker respektive behåller de kunskaper som redan finns. Studien medfinansieras av den amerikanska alzheimerföreningen. En av hennes doktorander studerar tillgängligheten i det offentliga rummet för dessa båda patientgrupper.

- För andra funktionshindrade grupper i samhället som synskadade och rörelsehindrade finns olika anpassningar, men för personer med demens finns nästan bara specifika vårdinrättningar och boenden. Vill man att de ska vara delaktiga i samhället, eller ska de bara känna sig trygga bakom hemmets väggar, frågar sig Louise Nygård retoriskt.

- Det kan handla om enkla saker som att exempelvis se över designen på hänvisningar och skyltar liksom på olika automater, som kan vara riktigt dålig.

Utvecklar bildtelefon

I ett samarbete med Stefan Lundberg, forskare på KTH, utvecklar hennes grupp en enkel bildtelefon för personer med demens där kommunikationen kommer att ske via både ljud och bild. De första prototypidéerna har redan tagits fram av designstudenter i Uppsala. Även detta projekt delfinansieras av den amerikanska alzheimerföreningen.

Louise Nygårds olika studier ingår i nätverket Swedish brain power, vars mål är att utveckla den tidiga diagnostiken, behandlingen och omvårdnaden av personer med neurodegenerativa sjukdomar associerade med kognitiv svikt. Att det för många äldre med kognitiv svikt kan vara svårt att hänga med i dagens tekniska samhälle är helt klart. Samtidigt är det lätt hänt att vi tar till oss stereotypa föreställningar om att det här skulle vara ett generellt problem hos alla äldre, säger hon.

- Min erfarenhet är att det finns en stor variation bland äldre, liksom bland yngre, när det gäller dessa frågor. Jag tänker bland annat på de så kallade silversurfare som på äldre dagar använder sin dator utan några som helst problem.

Mer information

Sektionen för arbetsterapi

Professor

Louise Nygård

Telefon: 08-524 837 92
Enhet: Sektionen för arbetsterapi
E-post: Louise.Nygard@ki.se

Professor