Porträtt av professor Laura Fratiglioni

This page in English

Laura Fratiglioni - Professor i Medicinsk epidemiologi med inriktning mot demenssjukdomar vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle.

Laura Fratiglioni föddes 1951 i Montemassi, Toscana, tog läkarexamen i Italien 1976 samt blev specialist i neurologi 1981. Sedan mars 1997 har hon också svensk läkarlegitimation och specialistbehörighet. Hon disputerade 1993 vid Karolinska Institutet på en avhandling om "Epidemiology of Alzheimer's disease. Issues of etiology and validity" och blev docent i neuroepidemiologi 1997.

Laura Fratiglioni arbetade som forskare och kliniker i neurologi i Florens 1981-1989 och 1994-1995, bland annat som överläkare på universitetssjukhuset, neurologiska kliniken vid Florens universitet. Sedan 1996 är hon forskningsledare inom Kungsholmsprojektet i Stockholm.

Laura Fratiglioni utnämndes den 1 januari 2000 till professor i medicinsk epidemiologi med inriktning mot demenssjukdomar vid Karolinska Institutet.

Om forskningsämnet

Frekvensen av demenssjukdomar ökar i takt med stigande ålder; cirka 15 procent av alla över 75 år har någon form av demens. Ärftliga faktorer spelar en viktig roll liksom olika miljöfaktorer. Laura Fratiglioni menar att det finns flera kombinationer riskfaktorer bakom Alzheimers sjukdom, den vanligaste demensformen. Bland annat vet man att utbildningsnivå spelar in, liksom även blodtryck, rökning, yrkesexponering samt brist på sociala kontakter.

Laura Fratiglioni ägnar sig i huvudsak åt epidemiologiska studier av neurodegenerativa sjukdomar hos äldre. Laura Fratiglioni och hennes grupp arbetar specifikt inom följande forskningslinjer:

  • Riskfaktorer för Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar, inklusive genetiska och biologiska faktorer samt miljöfaktorer.
  • Bakgrund till utveckling av demenssjukdomar.
  • Lätt kognitiv nedsättning och tidig upptäckt av Alzheimers sjukdom och vaskulär demens.
  • Multisjuklighet och funktionshinder hos äldre.

Hennes huvudsakliga bidrag inom åldrandets epidemiologi omfattar följande ämnen:

Primär prevention av Alzheimers sjukdom

Cirka 24 miljoner människor i hela världen har demenssjukdomar. Antalet beräknas fördubblas vart 20:e år och 60 % av demenspatienterna lever i utvecklingsländerna. Andelen kommer att öka till mer än 70 % år 2040. Laura Fratiglionis grupp har hittat tydliga belägg som stöder att det finns en genetisk bakgrund till samtliga undergrupper av demens och har tagit fram möjliga preventiva strategier. Vaskulära faktorer, t.ex. hypertension, diabetes och cerebrovaskulär sjukdom i medelåldern bidrar signifikant till utvecklingen av demens och Alzheimers sjukdom, och aktivt engagemang i mentala, fysiska och sociala aktiviteter kan skjuta upp debuten av demens genom att bevara kognitiva funktioner.

Sekundär prevention av demens

Kognitiva brister kan observeras upp till tio år före en demensdiagnos med en plötslig försämring som blir tydligare de sista tre åren. Forskningsgruppen har validerat användningen av sådana tidiga störningar som ett förebyggande verktyg på begynnande demens hos den allmänna befolkningen, och funnit att hittills har ingen av de föreslagna definitionerna visat tillräckligt god prediktivitet på samhällsnivå. Detta beror i huvudsak på att kognitiv nedsättning är ett vanligt tillstånd hos den äldre befolkningen vilket i sin tur kan ha flera orsaker. Ångestsymtom kan vara en pålitlig prediktor för progression till demens.

Funktionshinder, multisjuklighet och livslängd

Mer än 50 % av personerna över 75 år lider av multimorbiditet. Låg utbildning ökar risken för multisjuklighet, vilket tyder på att ohälsosamma beteenden kopplade till utbildningsnivåer eller SES tidigt i livet fortfarande har betydelse för hälsostatus hos de mycket gamla. Funktionshinder och dödlighet är starkt kopplade till multisjuklighet, men ett tydligt genetiskt inflytande på livslängden, som skiljer sig mellan män och kvinnor, finns fortfarande.

Många riskfaktorer bakom Alzheimers sjukdom

Laura Fratiglioni har de senaste åren, inom ramen för det så kallade Kungsholmsprojektet, koncentrerat sin forskning kring neurodegenerativa sjukdomar hos äldre, och då främst Alzheimers sjukdom. Då projektet startade 1987 var Kungsholmen i Stockholm världens ålderstätaste stadsdel och därmed också väl lämpad för en nationell befolkningsstudie kring äldre människor och deras sjukdomar.

Idag har forskarna ett omfattande arkiv med data om cirka 2 500 äldre personer, vars hälsa man följt över tid. Sedan starten har fyra uppföljningar genomförts där medicinska, psykologiska och sociala data insamlats från samtliga deltagare.

Personerna i studien har varit 75 år och äldre, en period i livet då olika demenssjukdomar börjar göra sig påminda. Den dominerande formen med 70 procent av alla fall är Alzheimers sjukdom; vaskulär demens utgör 20 procent och ospecificerade former övriga tio.

Under senare år har forskarna gjort flera genetiska upptäckter som har börjat kasta nytt ljus över Alzheimers sjukdom. Man har bland annat funnit flera genmutationer på kromosomerna 1, 12 och 21. Men mutationerna svarar för en relativt liten del av alla sjukdomsfall, endast cirka tre-fyra procent, säger Laura Fratiglioni.

En betydligt vanligare genetisk riskfaktor för sjukdomen är apoE allel e4, en gen som kodar för transport proteinet Apolipoprotein E (apoE), som har en viktig funktion i kroppens lipidomsättning. Data från Kungsholmsprojektet visar att cirka 15 procent av alla Alzheimerfall kan bero på apoE e4.

- Genom Kungsholmsprojektet vet vi också att risken för en person över 75 år att få sjukdomen är tredubblad om han bär på apoE e4 jämfört med en person inte har e4 allelen.

Mental aktivitet viktig

Ett av huvudsyftena med Kungsholmsprojektet har varit just att identifiera riskfaktorer för Alzheimers sjukdom. Man vet att hög ålder innebär en risk i sig, men dessutom finns en rad andra faktorer som har associerats med en högre risk; rökning, huvudskada, låg utbildningsnivå, såväl högt som lågt blodtryck, någon form av yrkesexponering samt bristande sociala kontakter. Dessutom löper kvinnor en större risk att drabbas, särskilt efter 80-85 års ålder.

Personer med dåliga och mycket begränsade sociala kontakter har också betydligt större risk att få Alzheimers sjukdom, omkring 60 procent. När det gäller riskfaktorn låg utbildningsnivå finns en rad hypoteser, som till exempel att utbildning respektive mental aktivitet under livet ökar hjärnans kapacitet (den så kallade Reserve Hypothesis). Redan i 20-årsåldern börjar vi förlora synapser (omkopplingsstationer mellan nervceller) och hjärnceller, men samtidigt finns studier som tyder på att synapser kan nybildas senare under livet.

- Utbildning kan även vara en indikator på socioekonomisk status eller andra faktorer relaterade till uppväxten, säger Laura Fratiglioni.

Något som förbryllat forskarna är studier som visar att redan sex år innan en person fått diagnos på Alzheimers sjukdom, kan kognitiva tester påvisa förändringar. Inom Kungsholmsprojektet har man visat att dessa förändringar är stabila fram till mellan ett och två år innan sjukdomsdebut. Då händer något som drastiskt försämrar de kognitiva resultaten.

- Vad den här plötsliga förändringen beror på vet vi inte idag. Är det en kraftig reduktion av blodtrycket till under normal nivå, en stroke eller förändringar i den sociala miljön?

Skyddande faktorer

Laura Fratiglionis teori är att flera riskfaktorer samverkar vid Alzheimers sjukdom. Omvänt skulle detta kunna betyda att om man eliminerade en faktor så kanske sjukdomen inte bröt ut.

Ett konkret exempel på ovanstående resonemang är en äldre, genetiskt predisponerad person med låg utbildning och högt blodtryck. Kunde personen ifråga ta bort en riskfaktor, exempelvis det höga blodtrycket, kanske han förblev frisk. Ett annat alternativ är att det i stället krävs ytterligare en riskfaktor för att Alzheimers sjukdom skall bryta ut.

Likaväl som det finns riskfaktorer för Alzheimers sjukdom diskuteras även skyddande faktorer. Läkemedel mot högt blodtryck har exempelvis associerats med en lägre risk. Flera studier har även visat att vissa antiinflammatoriska läkemedel skulle kunna ha skyddande effekt.

För närvarande fördjupar Laura Fratiglioni sin forskning inom områdena funktionsnedsättning hos äldre, prekliniska faser av demenssjukdom och könsskillnader i hälsa och funktioner hos äldre. Dessutom samarbetar hon med forskare inom Tvillingregistret i en studie om genetiska faktorer respektive miljöfaktorer i samband med demenssjukdomar. Tillsammans med forskare från sju europeiska länder deltar hon även i en studie om förekomst och prognos av neuro-degenerativa sjukdomar i Europa.

Hon skall också leda en ny kohort-studie i Stockholm kring hälsa och funktionsnedsättning hos äldre. Studien, som börjar i januari 2001 och inkluderar personer i åldrarna 60-95 år, är en del av ett stort nationellt projekt om åldrande och vård finansierat av Socialdepartementet.

Texten publicerades i Cell till Samhälle 2000

Mer information

Till sektionen för Aging Research Center (ARC)

Professor/överläkare

Laura Fratiglioni

Telefon: 86905818
Enhet: ARC (Aging Research Center)
E-post: Laura.Fratiglioni@ki.se

Professor