Den fysiska lärandemiljöns betydelse för lärande

This page in English

För de flesta människor är det självklart att det inte fungerar att använda en modern applikation utvecklas för en smartphone på en gammal Motorolatelefon från mitten av 1980-talet. Hårdvara är helt enkelt inte kompatibel med mjukvaran. Denna förhållandevis triviala insikt går dock inte alltid att applicera på andra områden.

Många universitet runt om i världen fortsätter att använda lärosalar som är designade för en monologcentrerad och lärarcentrerad undervisning, torts att all pedagogisk utveckling går mot en allt större grad av lärandecentrering baserad på dialog och kommunikation. Det som möjligen är att många nya universitet- och sjukvårdsbyggnader som just producerats eller är under produktion fortsätter att vara monolog- och lärarcentrerade. Mjukvara och hårdvara är helt uppenbart inte kompatibla oavsett om det gäller många existerande byggnader eller nyproducerade; formulerat på ett annat sätt kan det sägas att den fysiska miljön är anpassad till samtida läroplaner och de pedagogiska metoder som används i allt större utsträckning.

Dialog och ”peer-to-peer learning” är centrala dimensioner i samtida pedagogisk utveckling, men tyvärr reflekteras detta mycket dåligt i den fysiska miljöns utformning. På samma sätt har modern teknologi gjort det möjligt för studenter att tillgodogöra sig mycket via Internet; exempelvis inspelade föreläsningar, nya ”seminarierum” eller bibliotekets resurser.  Detta gör att studenter på ett helt annat sätt kan välja var de studerar och när. Allt detta påverkar starkt hur den fysiska miljön måste utvecklas och anpassas för att möta detta.

Snarare än att tänka att ”lärande sker i lärosalen” under en schemalagd tid måste vi tänka den fysiska lärandemiljön som ett nätverk av fysiska och virtuella miljöer som alla är sammankopplade; lärosalar, informella miljöer i byggnader, campusområdet och det omgivande urbana landskapet. Dessa miljöer – på olika skalnivåer – innehåller tydligt avgränsade och unika miljöer för lärande.

År 2009 startade Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting projektet Framtidens lärandemiljö i syfte att återanpassa den fysiska lärandemiljön till samtida pedagogik inom hälso- och sjukvårdens utbildningar.

Projektets tre bärande element

Tre principer för att guida om- och nybyggnad av fysisk lärandemiljö har härletts från forskningen om lärande i högre utbildning och utbildningar i hälso- och sjukvården. De fysiska lärandemiljön ska främja:

  • Dialog (mellan lärare och studenter såväl som mellan studenter på lärosalsnivå)
  • Visualisering av studenternas tidigare kunskaper och erfarenheter
  • ”Peer-to-peer learning” och samarbete mellan studenter

Plenary speak AMEE 2014 - How space impacts on learning. Part 1

Plenary speak AMEE 2014 - How space impacts on learning. Part 2

 

Byggda miljöer eller miljöer under pågående byggnation

  Nyproduktion Ombyggnation
KI Formell Lärandemiljö Våning 3 och 10 i Biomedicum
Våning 5 i Neolaboratoriet Huddinge
+ 100 lärosalar på Campus Solna och Campus Huddinge
KI Informell Lärandemiljö Våning 3 och 10 i Biomedicum
Våning 5 i Neolaboratoriet Huddinge
+ 15 informella miljöer på Campus Solna och

Nya Karolinska Universitetssjukhuset Solna Formell

Student- och konferenscentret;
all formell lärandemiljö; formell lärandemiljö i kliniska miljöer såsom vårdkärnor och mottagningar
 

Nya Karolinska  Universitetssjukhuset Solna Informell

Student- och konferenscentret; mötesplatser över hela sjukhuset

 

Planerade men ännu ej byggda lärandemiljöer

  • Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge: Informell miljö utanför Birkeaulan
  • Södersjukhuset: Hela byggnader vid Jägargatan omfattande formell och informell miljö
  • Danderyds sjukhuset: Formell och informell miljö i sjukhuset vid KI:institutionen och i Erstaviksskolan
  • St:Eriks ögonsjukhus:Informell lärandemiljö

 

LärandePedagogik