Laboratorieavfall

This page in English

Vid laborativt arbete uppstår avfall med farliga egenskaper. Detta avfall måste hanteras på ett korrekt sätt för att förhindra skador på  kollegor och personal som kommer i kontakt med avfallet, för samhället och för vår gemensamma miljö.

I den riskbedömning som ska genomföras innan experiment får påbörjas ingår avfallshanteringen. Här ska det finnas en beskrivning av hur det farliga avfall som uppkommer under experimentet ska hanteras. KI har regler för hur de flesta typerna av farligt avfall från laboratorier ska hanteras. Den som utför laborativt arbete ansvarar för att följa dessa regler.

Avfall från laboratorier som inte har farliga egenskaper och som inte är förorenat med material med farliga egenskaper ska källsorteras.

Verksamhet i laboratorier har förhållandevis stor miljöpåverkan och det finns stora möjligheter att minska denna med bl a förbättrad källsortering. Läs mer om källsortering på KI här.

Nedan följer KI:s regler för hantering av laboratorieavfall som är beslutade av rektor. Version för utskrift finns under ”Dokument”.

Karolinska Institutets regler för hantering av laboratorieavfall

Institutioner förlagda till sjukhus ska följa sjukhusens motsvarande regler.

Innehåll:

1. Gula och svarta boxar

1.1 Skärande/stickande smittförande avfall 

1.2 Cytostatika och läkemedelsförorenat avfall 

1.3 Biologiskt avfall

2. Kemiskt avfall 

2.1 Allmänna regler för hantering av kemikalieavfall

2.2 Paraformaldehyd

2.3 Etidiumbromid

2.4 Förpackningar märkta med ”Giftigt”, ”Hälsofarligt” eller ”Miljöfarligt”

2.5 Utsläpp till avlopp

3. Radioaktivt avfall

1. Gula och svarta boxar        

På KI finns två klasser av avfall som skickas till förbränning i gula plastboxar: skärande/stickande smittförande avfall och läkemedelsavfall. Båda sorterna klassificeras som farligt gods vid transport på allmän väg vilket ställer höga krav på en säker transport till destruktionsanläggningen.

Svarta boxar är avsedda för biologiskt avfall. Här finns hygieniska krav på hanteringen av avfallet. Generellt för användning av boxar gäller följande:

  • Om boxen ska fyllas med avfall i vätskeform ska absorptionsduk placeras i botten
  • Boxen får inte väga mer än 12 kg. OBS! fyll inte mer än att locket med lätthet kan förslutas.
  • Förslut boxen noga. Boxen ska vara ren utvändigt
  • Boxen ska märkas med fullständigt ifylld etikett
  • Lämna boxen i därför avsett utrymme på institutionen

1.1 Skärande/stickande smittförande avfall     

Som skärande/stickande avfall räknas alla vassa föremål som till exempel kanyler, sprutor med fast kanyl, skalpeller, lansetter, suturnålar och objektglas. Det gäller även när misstanke om smitta saknas. 

Mindre skärande/stickande avfall kan läggas:

  • I mindre riskavfallsbehållare (2-3 liter). Den mindre riskavfallsbehållaren placeras när den är full i gul box.
  • Direkt i gul box

Som smittförande avfall räknas humant blod och blodprodukter, mikroorganismer, cellkulturer och material som kommit i kontakt med dessa, till exempel handskar, pipetter, pipettspetsar, petriskålar, servetter och liknande. Detta gäller även när avfallet dessutom är förorenat med mindre mängder läkemedel eller kemikalier.

Smittförande fast avfall ska samlas upp i gul box. Vätskeavfall som är smittförande ska samlas upp i tät-förslutande flaskor/dunkar och därefter läggas i gul box.

Märk boxen med etiketten ”Skärande/stickande smittförande avfall” och fyll i fälten.

Avfallshantering av smittförande agens ska alltid behandlas i den riskbedömning som utförs innan experiment får påbörjas.

1.1.1 Särskilda regler:

  • Mikroorganismer i riskklass 3/verksamhetsnivå R måste inaktiveras lokalt enligt godkända protokoll och får inte lämnas som smittförande avfall.
  • De mest strikta reglerna för avfallshantering skall appliceras för hela laboratoriet. Till exempel, vid arbete med Salmonella i ett laboratorium där även annan verksamhet bedrivs (ej smittförande) skall allt avfall från laboratoriet hanteras som om det vore salmonellakontaminerat.
  • Avfallsregler för genmodifierade mikroorganismer (inklusive cellkulturer) är lokala och finns definierade i det lokala tillståndet/anmälan.

1.1.2 Undantag:

  • Fast avfall som kommit i kontakt med välkarakteriserade cellkulturer som varken genmodifierats eller infekterats. Vätskeavfall undantas EJ från regeln.
  • Inaktiverat/avdödat avfall, men endast om det inaktiverats/avdödats enligt godkänd metod.

1.1.2.1 Godkända typer av inaktivering/avdödning:

  • Autoklavering: Denna metod avdödar allt smittförande avfall inklusive sporer och kan alltid användas som avdödningsmetod.
  • Kokning/kemisk/annan behandling: Denna metod får användas endast om den har visats vara effektiv mot smittämnet (agensen) i fråga.

Fast avfall som är undantaget från regeln eller inaktiverats/avdödats skall uppsamlas i skyddande innerförpackning och klart märkas med att det inaktiverats, till exempel med autoklavtejp eller text.

OBS 1! Etikett med ”Skärande/stickande smittförande avfall” får EJ användas för inaktiverat/avdödat avfall.

OBS 2! Antibiotika/cytostatika/kemikalier används ofta i samma experiment som smittförande agens. Detta blandavfall kan alltid lämnas som skärande/stickade smittförande avfall men kan trots inaktiverating/avdödning fortfarande vara olämpligt att hantera som brännbart avfall på grund av innehållet av läkemedel/kemikalier. Det inaktiverade/avdödade avfallet hanteras i sådana fall antingen som ”Cytostatika och läkemedelsförorenat avfall” eller som ”Kemiskt avfall”.

1.2 Cytostatika och läkemedelsförorenat avfall

Antibiotika, hormonpreparat och cytostatika hör till de läkemedel som kan medföra miljörisk vid inkorrekt hantering. Substanserna är ofta svårnedbrytbara och kan vara biologiskt aktiva lång tid efter användning. De kan också ha hög giftighet, framkalla mutationer eller ge hormonella störningar. Flertalet läkemedelssubstanser har mätts upp i svenska vattendrag.

Som cytostatika och läkemedelsförorenat avfall räknas:

  • Läkemedel som till exempel vacciner, antibiotika, cytostatika, narkotika
  • Föremål som förorenats med cytostatika och andra läkemedel med bestående toxisk effekt 
  • Förpackningar som innehållit antibiotika, cytostatika eller andra läkemedel

Avfall som är förorenat med cytostatika och andra läkemedel skall först förpackas i tätt inneremballage (försluten plastpåse eller liknande) innan det läggs i gul box tillsammans med övrigt läkemedelsavfall.

Läkemedelsavfall i vätskeform skall samlas upp i täta, förslutningsbara flaskor/behållare samt placeras i gul box.

Narkotikaavfall skall avidentifieras innan det läggs tillsammans med annat läkemedelsavfall. Kassation skall dokumenteras i förbrukningsjournal. Anteckning skall vidimeras av två behöriga personer.

Märk upp boxen med etiketterna ”Cytostatika och läkemedelsförorenat avfall” och fyll i alla fält. OBS! Cytostatika och läkemedelsförorenat avfall ska alltid märkas upp med två etiketter, en med farosymbol för ”Giftigt” och en med farosymbol för ”Miljöfarligt”, se exempel till höger. 

1.2.1 Undantag:

  • Kanyler skall hanteras som skärande/stickande smittförande avfall
  • För avfall från kliniska prövningar gäller särskilda rutiner. Överenskommelse måste träffas med sponsor och eventuellt med berört apotek.
  • Radiofarmaka skall hanteras som radioaktivt avfall
  • Förpackningar som innehållit merbromin och kromsyra skall hanteras som kemiskt avfall
  • Läkemedel som innehåller giftiga metaller som antimon, arsenik, bly, krom och kvicksilver tas omhand enligt rutinerna för kemiskt avfall. Detta gäller till exempel acetarsol, arsenikpulver, blyacetat, kalii stibyli tartras (kaliumantimontartrat), kromsyra (kromtrioxid), merbrominlösning, silvernitratlösning och tiomersallösning.
  • Tandvårdsprodukter och narkosgaser: narkosgaser som Enfluran, Isoflouran, Halothan och Sevoflouran tas omhand enligt rutinerna för kemiskt avfall.

1.2.2 Antibiotika som använts i cellkulturer

Utsläpp av antibiotika främjar utveckling av antibiotikaresistens som kan kvarstå länge efter antibiotikaexponeringen.

Svenska reningsverk har ingen särskild rening av läkemedelsrester. Flera vanliga antibiotika klassificeras som ej biologiskt nedbrytbara[1] vilket innebär att utsläpp till avlopp innebär en miljörisk. Inte heller autoklavering leder till fullständig nedbrytning av flertalet antibiotika och nedbrytningsprodukterna som bildas kan i sin tur ha negativa effekter på miljön. Utsläpp av antibiotika-haltigt avfall till avlopp är därför inte tillåtet på KI.

Under förutsättning att det inte förekommer kontaminering av levande mikroorganismer som är smittförande och/eller genetiskt modifierade skall antibiotika-haltigt avfall hanteras som ”Kemikalieavfall”. Välj en lämplig behållare och märk den med ”Antibiotika-haltig lösning” (se 2.1 Allmänna regler för kemikalieavfall). Behållaren behöver ej vara UN-märkt och inga farosymboler krävs, under förutsättning att avfallet inte innehåller ytterligare kemikalier som kräver sådan märkning. Det flytande antibiotika-haltiga avfallet kommer att hanteras på sådant sätt att vätskan indunstas och renas, kvarvarande fast material går till förbränning.

(Stockholms Läns Landstings databas för läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal, www.janusinfo.se)

Cellodlingsmedium som innehåller antibiotika där det levande materialet ej avdödats eller där det kan finnas infektiöst material skall hanteras som ”Stickande/skärande smittförande avfall”. 

1.3 Biologiskt avfall

Till biologiskt avfall hör kroppsdelar, vävnader och organ från människa och djur samt anatomiska preparat och liknande - förutsatt att dessa inte innehåller vassa föremål. Även tänder med eller utan kompositfyllningar räknas som biologiskt avfall.

OBS! Kulturer med celler eller mikroorganismer, humanblod och blodprodukter, samt material som kontaminerats av dessa, ska hanteras som ”Stickande/skärande, smittförande avfall”. 

Av etiska skäl ska biologiskt avfall hanteras för sig. Biologiskt avfall skall alltid förvaras fryst.

Biologiskt avfall skall placeras i svarta boxar:

  • Materialet skall förpackas i plastpåse innan det placeras i boxen.
  • Riskavfallsbehållarna skall märkas med fullständigt ifylld etikett ”Biologiskt avfall”. Oavsett om djuren exponerats för GMM/mikroorganismer i skyddsnivå 2 eller läkemedel så ska endast etiketten ”Biologiskt avfall” användas.
  • Lämna behållare på därför avsedd plats inom institutionen där det hålls fryst.

Särskilt skrymmande biologiskt avfall packas i dubbla plastsäckar, förslutna var för sig med buntband eller motsvarande och därefter i en tillräckligt stor kartong. Märk och förvara enligt ovan.                                    

OBS! Riskavfallsbehållarna är inte avsedda att tåla autoklavering. Autoklavering kan leda till att behållarna inte går att försluta.

2. Kemiskt avfall

Som kemiskt avfall räknas:

  • Kemikalier märkta med farosymbol, inklusive reagenslösningar, lösningsmedel, oljor, färger, limmer, desinfektionsmedel etc.
  • Oidentifierade kemikalier (skall märkas med ”Okänd kemikalie” under ”Innehåll”)
  • Material, till exempel handskar, pappershanddukar och provrör, som är förorenade med kemikalier märkta med farosymbol för ”Giftigt”, ”Hälsofarligt” och/eller ”Miljöfarligt”.
  • Flaskor och burkar som är märkta med symbol för ”Giftig”, ”Hälsofarlig” eller ”Miljöfarlig”. Detta gäller även för tomma behållare.
  • Fotokemiskt avfall; framkallningsvätska, fixeringsvätska och film
  • Vissa föremål med innehåll av miljöfarliga metaller, till exempel kvicksilvertermometrar och blyförkläden från röntgen
  • Tänder med amalgam - eller guldfyllningar

OBS! Spädning av kemikalier till försumbar koncentration eller kvittblivning av kemikalier via dunstning i dragskåp är inte tillåtet.

2.1 Allmänna regler för hantering av kemikalieavfall

  • Burken/flaskan/dunken får ej påverkas av innehållet. För flytande kemikalieavfall, välj originalförpackning eller lämplig UN-märkt behållare som är godkänd för transport av farligt gods.
  • Förpackningen måste förslutas ordentligt. Lock ska vara hela.
  • Material förorenat med kemikalier märkta med symbol för ”Giftigt”, ”Hälsofarligt” eller ”Miljöfarligt ”ska packas i dubbla, robusta plastpåsar som försluts var och en för sig med buntband eller motsvarande, märkas och placeras i kemikalieavfallsrum.
  • Behållaren skall märkas upp med innehåll, faropiktogram, datum, avsändare samt telefonnummer och institutionstillhörighet. Om det på ett kärl finns ursprungsmärkning som anger korrekt innehåll så behövs endast komplettering med avlämnarens namn, institution och telefonnummer. Annars kan etiketten ”Farligt avfall” användas för behållare med kemiskt avfall. Klisterlappar kan beställas från Medicarrier. Alla fält skall fyllas i.
  • Behållare som innehåller tillståndspliktiga kemikalier (A/B-klassade) skall märkas med kemikalienamnet och att det rör sig om en tillståndspliktig kemikalie.

2.1.1 Undantag:

  • Små kvantiteter av material (ej förpackningar) som är kontaminerat med kemikalier markerade med symbol för ”Giftigt”, ”Hälsofarligt” och/eller ”Miljöfarligt” kan hanteras som “Stickande/skärande smittförande avfall”.
  • Förorenat material, till exempel pipettspetsar, plaströr eller dylikt, som kommit i kontakt med kemikalier som EJ är märkta med farosymbol för ”Giftigt”, ”Hälsofarligt” eller ”Miljöfarligt” skall läggas i en innerpåse och sedan källsorteras. 

2.1.2 Förvaring av kemikalieavfall

Förvaring av kemikalieavfall omfattas av samma regelverk som kemikalier i övrigt vilket bland annat innebär att:

  • Ventilationen skall vara tillräcklig för att undvika ansamling av ångor.
  • Flytande kemikalieavfall inte skall kunna nå avloppet via golvbrunn eller liknande.
  • Behållare med flytande kemikalieavfall skall förvaras invallat eller i tråg som rymmer hela volymen i den största behållaren + 10% av resterande total volym av de kemikalier som förvaras i tråget. Ämnen som kan reagera med varandra få ej placeras i samma uppsamlingstråg, till exempel:
  1. syror får ej förvaras tillsammans med baser,
  2. ammoniak får ej förvaras tillsammans med hydroxider och hypokloriter,
  3. brännbara ämnen får ej förvaras tillsammans med oxiderande ämnen.
  • Kemikalieavfallet skall förvaras oåtkomligt för obehöriga.
  • Om utrymmet för kemikalieavfall är avsides beläget bör nödlägesrutin anslås och saneringsutrustning samt erforderlig skyddsutrustning finnas tillgänglig i anslutning till lokalen.

2.2 Paraformaldehyd

Paraformaldehyd (PFA) används vanligen för fixering eller för perfusion av djur för att fastställa till exempel hjärnvävnad i vuxen mus före obduktion. PFA kan nedgraderas till formaldehyd (FA) i lösning eller vid upphettning. Alla koncentrationer av formaldehyd är CMR-klassificerade kemikalier.

Eftersom PFA och FA är märkningspliktiga kemikalier skall allt kontaminerat avfall samlas ihop och hanteras som kemiskt avfall. Vid perfusionsexperiment skall ett uppsamlingskärl placeras under den perforerade skivan på dragbänken där perfusionen utförs. Till uppsamlingskärlet tillsätts pulver som inom ett par minuter neutraliserar PFA/FA och dess ångor. Den gel som bildas är biologiskt nedbrytbar och kan hanteras som brännbart avfall.

Exempel på produkter som kan användas för att neutralisera PFA/FA:

  • NF-pulver från Histolab
  • D-formalizer pulver eller kuddar från Leica 

2.3 Etidiumbromid

Etidiumbromid är ett ämne som används framförallt för DNA-analyser. Det binder till DNA och fluorescerar vid UV-belysning. Förmågan att binda till DNA innebär att det kan vara farligt för personer som hanterar ämnet, eftersom det sannolikt även kan binda till DNA i människokroppen och därmed ge ärftliga genetiska skador. Alternativ till etidiumbromid kan antas ha liknande hälsoeffekter.

Hantering av avfall som innehåller eller är förorenat med etidiumbromid eller av ämnen med motsvarande egenskaper:

  • Lösningar med höga koncentrationer (>1mg/L) eller stamlösningar skall märkas och hanteras som kemiskt avfall
  • Geler som innehåller etidiumbromid sorteras tillsammans med kontaminerade pipettspetsar, handskar, underläggspapper som kemikalieavfall
  • Buffertar och sköljbad skall antingen hanteras som kemiskt avfall eller behandlas med ”tepåse” för att reducera koncentrationen etidiumbromid. Tepåsen hanteras som kemiskt avfall. När det kan påvisas att etidiumbromid inte finns i lösningen kan denna tömmas i avloppet – under förutsättning att den inte innehåller andra ämnen som i sig medför att lösningen klassificeras som farligt avfall. 

2.4 Förpackningar märkta med ”Giftigt”, ”Hälsofarligt” eller ”Miljöfarligt”

Förpackningens farosymbol avgör om förpackningen skall hanteras som farligt avfall. Förpackningar klassificeras som farligt avfall när det innehåller rester av eller är förorenade med farliga ämnen som medför att avfallet uppvisar egenskaper som giftigt eller miljöfarligt. Vanliga återvinningsanläggningar tar inte emot förpackningar märkta med ”Giftigt”, ”Hälsofarligt” eller ”Miljöfarligt”. Dessa förpackningar återvinns istället av entreprenör med särskild kompetens.

Förpackningar med nedanstående farosymboler skall lämnas som kemiskt avfall oavsett restmängd i förpackningen. Sådana förpackningar ska samlas i genomskinlig plastsäck av robust material.

Förpackningar som saknar ovanstående farosymboler skall källsorteras (det vill säga sorteras som glas, hårdplast etc) – under förutsättning att de är damm- och droppfria! Förslutna förpackningar som innehållit brandfarlig vara bör öppnas och sköljas ur noggrant med vatten, så att innehållet inte kan avge brännbara ångor när förpackningen placeras i källsorteringskärl. Förpackningen skall slängas utan lock, detta för att ytterligare minimera risk vid brand. 

OBS! Vid osäkerhet skall förpackningen alltid lämnas som kemiskt avfall.

2.5 Utsläpp till avlopp

Avloppsvatten från Karolinska Institutets verksamheter går huvudsakligen till Käppalaverket (Campus Solna) och Henriksdals reningsverk (Campus Flemingsberg) och kan endast behandlas där under förutsättning att det inte skiljer sig nämnvärt från normalt hushållsavlopp.

Endast lösningar som utan några som helst tvivel är ofarliga för reningsverkets olika processer och för Östersjön och dess organismer, på både kort och lång sikt, får tillföras avloppet.

Alla rena kemikalier och beredningar som till sitt kemiska innehåll skiljer sig från normalt hushållsavlopp ska samlas i behållare och skickas som kemiskt avfall till destruktion. Inga levande mikroorganismer/cellkulturer får hällas ut i avloppet!

Näringslösningar som endast innehåller vitaminer, elektrolyter, aminosyror, peptider, proteiner, kolhydrater och lipider bedöms inte medföra någon miljöpåverkan av betydelse. Rester från sådana näringslösningar kan hällas i avloppet.

Observera att en produkt i koncentrerad form kan behöva hanteras som farligt avfall även om produkten i brukslösning kan spolas ut under användning. Till exempel ska oanvända disktabletter/diskmedel hanteras som farligt avfall, medan utsläpp från diskmaskin går ut i avlopp. Även desinfektionsmedel kan innehålla ämnen som är skadliga för vattenlevande organismer, till exempel Gigasept, Chemgene, och Virkon, vars utsläpp till avlopp därför måste begränsas.

Beakta att även personal, vattenlås, ledningssystem och rörmokare kan påverkas av otillåtna utsläpp till avlopp. Vid större spill eller utsläpp av kemikalie till avloppsnät är det viktigt att snarast kontakta reningsverk och kommun. Läs ”Nödlägesrutin vid större spill och utsläpp av miljö- och hälsofarliga kemikalier” för mer information och aktuella telefonnummer.

För att en märkningspliktig kemikalie skall kunna tillföras avloppet måste samtliga tre punkter nedan vara uppfyllda:

  • Det skall röra sig om mindre mängder (<10 ml), till exempel experimentrester eller lösningsmedel, som är svåra att samla upp vid till exempel diskning.
  • pH-värdet skall vara lägst 5 och högst 11,5 - mycket sura eller basiska lösningar kan skada ledningssystemet. Ämnen med farosymbol för frätande kan hällas i avloppet om de inte har andra farliga egenskaper och om pH är justerat.
  • Kemikalien är varken miljöfarlig eller skadlig, d v s de får inte vara märkta med farokod H400-H413, såsom tungmetaller och vissa organiska ämnen som är svårnedbrytbara, giftiga, bioackumulerande (lagras i levande organismer) eller stör kväveavskiljningen i reningsverket.

Vid osäkerhet, tillämpa försiktighetsprincipen!

3. Radioaktivt avfall

KI:s tillstånd för verksamhet med joniserande strålning ställer krav på hur radioaktivt avfall ska hanteras. Krav kopplade till hantering av radioaktivt avfall finns även i SSMFS 2010:2.

Radioaktivt avfall skall hanteras separat och får ej slängas med vanliga sopor. Detaljerade instruktioner för hantering av olika typer radioaktivt avfall finns i KI:s lokala strålskyddsföreskrifter samt i laboratoriets lokala licens.

Allt radioaktivt avfall (fast och flytande) som går ut från verksamheten ska dokumenteras. I avfallsrum för radioaktivt avfall som finns på sjukhusområdena i Solna och Flemingsberg sker dokumentationen i ett webbaserat program.

Utrustning märkt med symbolen för radioaktivitet skall avklassas innan avyttring. Även tomma blybehållare som varit ytteremballage för radioaktivt ämne skall avklassas innan omhändertagande. KI har avtal med V/O Sjukhusfysik vid Karolinska Universitetssjukhuset för avklassning av utrustning, lokaler och blybehållare.

I KI:s lokala strålskyddsföreskrifter finns utöver instruktioner för hantering av radioaktivt avfall även kontaktuppgifter till V/O sjukhusfysik.

Kontaktperson Laboratoriesäkerhet:

Säkerhetssamordnare

Ingela Djupedal

Telefon: 08-524 872 30
Enhet: Miljö och säkerhet
E-post: Ingela.Djupedal@ki.se