Huvudprinciper för upphandling

This page in English

Det finns fem grundprinciper som genomsyrar all offentlig upphandling. De bygger på EU-direktiv och finns därför även i vår nationella Lagen om offentlig upphandling (SFS 2007:1091)LOU, 1 kap.9§.

Då dessa principer är centrala för all upphandling finns det anledning att lära sig dem om man ska arbeta med offentlig upphandling. De utgör ett fundament utan vilka det inte går att genomföra upphandlingar på det sätt som lagstiftarna i EU bestämt att vi ska göra. Man kan också säga att de utgör regler för vad sunt förnuft i offentlig upphandling är.

Lagen om offentlig upphandling
EU-direktiven för upphandling (pdf)

Huvudprinciperna för upphandling återfinns i LOU, 1 kap. 9 § "Upphandlande myndigheter skall behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt genomföra upphandlingar på ett öppet sätt. Vid upphandlingar skall vidare principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet iakttas."

  1. Principen om icke-diskriminering - Principen om icke-diskriminering innebär att det är förbjudet att direkt eller indirekt diskriminera leverantörer främst på grund av nationalitet. Även om den upphandlande myndigheten inte förväntar sig några utländska anbud får den vid utformningen av förfrågningsunderlaget inte införa krav som enbart svenska företag känner till eller kan utföra. Den upphandlande myndigheten får vidare t.ex. inte ge ett lokalt företag företräde med anledning av dess geografiska läge.
  2. Principen om likabehandling - Principen om likabehandling innebär att alla leverantörer ska behandlas lika och ges lika förutsättningar. Alla måste exempelvis få samma information och vid samma tillfälle.
  3. Principen om transparens - Principen om transparens medför främst skyldigheten för den upphandlande myndigheten att skapa öppenhet, att lämna information om upphandlingen och det praktiska tillvägagångssättet vid denna. För att anbudsgivarna ska ges samma förutsättningar för anbudsgivning måste förfrågningsunderlaget vara klart och tydligt och innehålla samtliga krav på det som ska upphandlas.
  4. Proportionalitetsprincipen - Med proportionalitetsprincipen avses att kraven på leverantören och kraven i kravspecifikationen måste ha ett naturligt samband med och stå i rimlig proportion till det som upphandlas. De krav som ställs ska vara både lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet. Om det finns flera alternativ bör det alternativ väljas som är minst ingripande eller belastande.
  5. Principen om ömsesidigt erkännande - Principen om ömsesidigt erkännande innebär att intyg och certifikat som har utfärdats av en medlemsstats behöriga myndigheter ska gälla också i övriga EU/EES-länder.