Sofia Sveréus, doktorand vid Medical Management Centrum (MMC)

This page in English

Sofia Sveréus är den inbitna samhällsvetaren som drog sig för att forska eftersom hon inte ville snöa in på ett ämne. Detta var innan hon insåg att hon var just det, insnöad, och dessutom bara hade skrapat på ytan av det hon vill lära sig. Då gick hon all in. Nu har hon varit doktorand i ett år.

Sofia har varit på KI och LIME sedan 2011, till en början som anställd som hälsoekonom på Centrum för Hälsoekonomi, Informatik och Sjukvårdsforskning (CHIS) inom Stockholms Läns Landsting (SLL), men är affilierad till och sitter i samma lokaler som LIME. 2014 uppstod en möjlighet att forska inom ett doktorandprojekt som tangerade det ämne hon arbetade med. Hon fångade den möjligheten och registrerades som doktorand på LIME i januari 2015.

För Sofia var det inte självklart att gå en doktorandutbildning. Hon kallar sig en inbiten samhällsvetare som läst lite allt möjligt. Hon insåg snart att om man är intresserad av samhällsfrågor och samhällsstrukturer så är hälso- och sjukvård intressant att fokusera på. Mycket händer där och det har stor betydelse på många olika plan. Den inställningen ledde henne till att börja studera folkhälsovetenskap, där hon konstaterade att för att få något genomslag så behöver man nog kunna lite om ekonomi också. Därmed kompletterade hon sina folkhälsovetenskapsstudier med nationalekonomi. Därefter läste hon mastersprogrammet i folkhälsovetenskap med inriktning på hälsoekonomi på KI.

Redan direkt efter sin kandidatexamen 2011 började hon arbeta på KI/SLL och hon tog därmed sin master under anställningen. Efter tre års anställning dök möjligheten till doktorandprojektet inom forskargruppen Health Economics and Policy upp. Så vad fick henne att söka? Sofia har aldrig tänkt sig själv som forskare och var lite rädd inför vad det skulle innebära att snöa in på någonting under en så lång tid som en doktorandutbildning innebär.

”Men sedan insåg jag att jag ju redan hade jobbat i över tre år, hållit på med samma frågor hela tiden och tyckte fortfarande att det var skitroligt!”

Hon kände att hon fortfarande bara skrapade på ytan av det hon ville lära sig.

”Så kanske tydde det på att jag ändå borde göra det där. Jag kanske är en nörd. Jag kanske är menad att snöa in, bara att jag kanske inte trodde det själv. Och då när jag insåg det, ja då kör vi, tänkte jag.”

Clas Rehnberg, professor i hälsoekonomi, är Sofias handledare. Hon har stor respekt för honom och anser att hans främsta kvalitet är att han har otroligt stor tillit och ger ansvar till sina doktorander tidigt.

Sofias avhandling handlar om hur primärvård, det vill säga vård vid vårdcentraler och motsvarande, fördelar sig över individer med olika socioekonomisk bakgrund, särskilt kopplat till olika typer av sjukvårdsreformer. Hon tycker att det är roligt att arbeta med ett område som många tycker är intressant - om vården är jämlik eller inte.

”Det som är unikt med mitt doktorandprojekt är att vi har samlat in primärvårdsdata från fem landsting, däribland de tre stora (Stockholm, Västra Götaland och Skåne) - för att göra det möjligt att över huvud taget skapa sig en bild av hur primärvården fördelar sig över olika sociala grupper”, berättar Sofia.

Ett problem med uppföljningar när det gäller primärvården i Sverige är att det inte finns något nationellt register över besök, diagnoser och så vidare. Det gör att det är ganska svårt att följa upp.

Den svenska primärvården har förändrats mycket på senare år. Bland annat gjorde vårdvalsreformerna att det blev fler primärvårdsmottagningar och fler besök, särskilt i Stockholms län. Därför är det intressant att inte bara få en blixtbild av hur fördelningen ser ut utan att även följa över tid för att se om det händer något specifikt när reformer införs.

”Det är intressant över lag, och dessutom är det specifikt intressant för att det har skett mycket organisatoriska förändringar under de senaste åren”, tycker hon.  

Så hur går det för Sofia? Bra, tycker hon, men hon har inte kommit så långt än. Man inbillar sig, tycker hon, att man blir antagen och så börjar man. Men processen att samla in data, att se till att man har gemensamma definitioner som speglar verkligheten, och så vidare är tidskrävande.

”Det är mycket pill innan man verkligen kan sätta sig ner och så att säga börja”, förklarar hon.

Sofia får ofta kommentaren att det måste vara så skönt att arbeta med registerdata och kvantitativa metoder. Att allt liksom är klart, det finns ett rätt svar, man bara trycker på en knapp och kör en analys och ut kommer ett resultat och man kan med stor säkerhet säga att det är si eller så. Sofia menar att det är en chimär.

”Att samla in data från fem olika landsting med fem olika datainsamlingsmetoder… det finns en osäkerhet i att se till att man får en korrekt gemensam definition utifrån de data som redan finns och där man inte kan göra något åt hur den ser ut. Man får försöka skapa något som faktiskt är jämförbart, till exempel att ett läkarbesök faktiskt är ett sådant och inget annat. Det innebär en massa osäkerhet och avvägningar. Det är det ena. Nästa fråga är vad man ska göra med informationen. Kommer man få olika svar på sin fråga beroende på hur man presenterar data eller vilka analyser man gör?”

Än så länge ligger Sofia i fas och har inte kört fast. Eftersom hon har jobbat några år och har en erfaren handledare så har de planerat att det kommer att gå långsamt i början.

”Vi har planerat in lite kris”, säger hon och ler.  ”Utan min erfarenhet hade jag nog trott att det skulle gå snabbare i början och då hade jag redan legat efter min plan.”

Hennes tidplan för doktorandutbildningen är frikopplad från hennes anställning vid landstinget, men tanken är att hon ska leverera resultat till landstinget utifrån sin forskning. Sofia upplever det som positivt att ha den dialogen, det forumet att prata om sina resultat med personer som jobbar utanför den akademiska världen, som tjänstemän och politiker i landstinget. Och dessutom att nå ut med resultaten direkt.

Sofias råd till blivande doktorander:

  • En viktig del för att doktorandtiden ska bli så bra som möjligt är att behålla fokus att det är en utbildning. Det kommer att dyka upp svårigheter längs vägen, men om man behåller fokus på att man är i ett lärande, så tror Sofia att det kan bli ett verktyg att överbrygga när det går bra eller dåligt.
  • Planera ordentligt och räkna med att allt tar mycket tid i början.
  • Våga be om och ta hjälp av andra, i stort och smått! Men kan inte vara expert på allt själv. (”Jag är inte så bra på det själv, men jag håller på att lära mig… ”)
  • Var ledig. På sommaren, på helgerna. Projektet kommer att ta över ditt liv om du låter det göra det.