Niels Lynøe: Reaktioner på SBU:s rapport om skakvåld

- Vi visste att det var ett kontroversiellt ämne, men vi hade inte förväntat oss så kraftfulla reaktioner som det faktiskt har blivit.

Det säger Niels Lynøe, senior professor i medicinsk etik vid CHE, Karolinska Institutet och en av författarna till SBU:s rapport: ”Skakvåld – Triadens roll vid medicinsk utredning av misstänkt skakvåld ” som presenterades för ett år sedan.

Efter att studien presenterats hände först inte så mycket, men sedan kom reaktionerna, framför allt i den tidskrift där en artikel baserad på studien publicerades; Acta Pediatrica, i form av 6 artiklar som alla kritiserade rapporten på olika sätt. Också i en pediatrisk radiologisk tidskrift publicerades ett långt inlägg där europeiska barnradiologer reagerade mot slutsatserna i rapporten. Och reaktionerna och kritiken mot rapporten kom också från övriga världen, men framför allt från Europa och USA.

- I vanliga fall brukar både forskare och den medicinska professionen respektera SBU:s rapporter också när de konkluderar att det finns otillräcklig evidens, men här blev det också ett ifrågasättande av oss som genomförde studien. Om vi var budbärarna av ett obekvämt budskap kan reaktionerna uppfattas som ett sätt att tysta budbärarna genom att ifrågasätta dessas kompetens.

Eftersom rapporten blev så ifrågasatt försökte författarna att så pedagogiskt som möjligt förklara hur de hade gått tillväga och hur de hade resonerat. Det förekom också många missförstånd kring hur evidensgradering går till, och också här försökte gruppen klargöra och räta ut frågetecknen.

Arbetet med rapporten från SBU, som är baserad på en systematisk litteraturöversikt, påbörjades under våren 2014. I rapporten kommer man fram till att den så kallade triaden, det vill säga subduralblödning, ögonbottenblödning och hjärnpåverkan inte är tillräckligt i sig för att medicinskt kunna fastställa att ett litet barn har blivit utsatt för skakvåld. Man konkluderade att det finns begränsat vetenskapligt underlag för att triaden och dess delkomponenter kan förekomma vid skakvåld samt att det finns otillräckligt vetenskapligt underlag för att bedöma den diagnostiska träffsäkerheten av triaden för att identifiera skakvåld.

- Det är viktigt att påpeka att vi bara har tittat på undersökningar som berör misstänkt skakvåld  bland barn yngre än 12 månader, där det inte finns några andra yttre tecken på våld, alltså inga blåmärken, svullnad, eller andra tecken på våld mot huvud eller kropp, säger Niels Lynøe.

Men är inte ett litet barn skyddsvärt?

- Jo, självklart och det är väldigt olyckligt om rapporten får till följd att barn som varit utsatta för skakvåld inte skyddas och att ingen blir dömd för denna typ av barnmisshandel. De flesta anser att skakvåld förekommer, men frågan är dock om skakvåld förekommer i den omfattning man tidigare ansett: det finns indikationer på viss överdiagnostik.

I rapporten konstaterar man också att många av de granskade studierna bygger på cirkelargument; vid klassifikationen av studiefall och kontroller har man utgått ifrån att ’om det inte finns någon acceptabel medicinsk förklaring på förekomsten av isolerade triadfynd måste barnet ha skakats våldsamt’. Frågeställningen var med vilken säkerhet man kan säga att ett barn skakats om triaden observerats. Använder man sådana klassifikationskriterier kommer man endast att komma fram till resultat som speglar klassifikationskriterierna.

Ett av de stora problemen med att fastställa om skakvåld har förekommit eller inte är att det än så länge inte finns någon tillräckligt trovärdig teori om hur tecknen som associeras med skakvåld uppstår. De teorier som existerar idag är motsägelsefulla.

-Till dess man har en allmänt accepterad teori så bör man se det som en stor svart låda och inte ha några förutfattade meningar om orsaker och mekanismer vad gäller uppkomst av tecken som idag associeras med skakvåld, säger Niels Lynøe.

Länkar

Etik