Nadim Anani, PhD vid Centrum för Hälsoinformatik (HIC)

This page in English

Dr. Nadim Anani tror att han klarat sig ifrån de tuffaste perioderna under sin doktorandutbildning tack vare det han med självironi beskriver som ”ett självförtroende lite större än det borde vara”. Den 12 februari disputerade han på ämnet Exploring openEHR-based clinical guidelines in acute stroke care and research.

Nadim Anani kom till KI och LIME 2009 sedan han genom sina studier i medicinsk informatik vid Heidelberg Universitet i Tyskland, fått kontakt med Professor Sabine Koch och beslutat sig för att skriva sin mastersuppsats i Sverige. Tanken var att han skulle stanna i sex månader, men det blev inte riktigt så.

”När jag var klar med mitt exjobb erbjöd Sabine mig att stanna i projektet jag skrivit om. Jag tyckte det var jättespännande, jag tyckte LIME var jättespännande och jag gillade Stockholm, så jag blev kvar”, förklarar han leende.

Nadim började arbeta som forskningsassistent i projektet ”Infobiotika” i september 2009. Hans uppgift var att skapa en informationsmodell utifrån informationen som fanns tillgänglig i olika databaser. Detta i syfte att underlätta för läkare att fatta effektiva beslut angående antibiotikaförskrivning i intensivvården. Som situationen såg ut då var läkarna ofta tvungna att hämta information från minst fyra olika system för att skapa sig ett underlag för en korrekt bedömning. Med tanke på att antibiotikaresistens är ett snabbt växande problem tyckte Nadim att projektet var intressant. Arbetet resulterade så småningom i att han blev han erbjuden att söka en doktorandtjänst och i maj 2011 registrerades han som doktorand.

För Nadim var det jättespännande att få forska, att lära sig hur man forskar och faktiskt gå igenom något som kändes så stort och ouppnåeligt när man var yngre. Samtidigt som han tyckte att det svar lite skrämmande att ha ett eget projekt i fyra år, så tyckte han även att det var oerhört skönt att få vara självständig och oberoende. Han tror inte att han är en osocial person som inte vill jobba i ett team, men han gillade verkligen tanken på att få driva sitt eget projekt.

Hans kommande avhandling går under namnet Exploring openEHR-based clinical guidelines in acute stroke care and research. Att han skiftade fokus från antibiotikaresistens till acute stroke care förklarar Nadim med att man inom hälsoinformatik använder sig av olika kliniska områden för att testa modeller. Dessutom hade man börjat samarbeta med ett företag som heter Cambio Healthcare Systems. Företaget skapar elektroniska journalsystem som finns både i Sverige och i andra länder. Sabine Koch, som nu är Nadims handledare, kopplade samman Nadim med Rong Chen på Cambio som också blev hans handledare. En annan del var att Nadim redan under sitt masterarbete hade tittat på hur en särskild standard inom hälsoinformatik även kunde användas inom den informationsmodell som han nu skapade. Detta var just openEHR-standarden. På så sätt var det nästan redan från början givet att hans avhandling skulle få en openEHR-fokus för semantisk interoperabilitet.

Här försöker man skapa lösningar utifrån ett hälsoinformatikperspektiv. Interoperabilitet genom standardisering, det vill säga att man ska kunna utbyta information mellan olika system och samtidigt förstå den enkelt och automatiskt kunna hantera den snarare än att man ska behöva gå igenom allting och försöka skapa sig en egen förståelse – det är det Nadim vill bidra till.

”Många av oss som någon gång har varit patienter har säkert upplevt bristen på kontinuitet i vården, eftersom man inte kan utbyta information mellan sjukhus oavsett om det gäller mellan länder eller olika svenska sjukhus”, förklarar han.

På frågan hur han tycker det har gått säger Nadim att han är glad och stolt över det han har åstadkommit. Många doktorander som han pratar med vill gärna ha det bakom sig, men inte Nadim. Han känner att han njutit av varenda sekund sedan han lämnade in kappan den 11 januari i år och lever gärna kvar i den känslan ett tag till. Samtidigt är det först nu, med lite perspektiv, som han inser hur stressigt och tufft det här projektet faktiskt har varit. För honom var kappan en tuff process, faktiskt bland det tuffaste i hela processen.

Under hela sin doktorandutbildning har Nadim undvikit att planera så mycket utan istället gjort det han känt för för stunden.

”När jag kände för att läsa litteratur så gjorde jag det. Jag hade inte några särskilda krav varje dag utan körde liksom på det jag var inspirerad av. Dessutom var jag inblandad i lite andra projekt. Det gjorde att det hela tiden var så random men ändå så belönande”, säger han och tillägger för säkerhets skull ”alltså, självklart hade jag någon koll. Jag visste ju att jag inte kunde hålla på med min första studie i tre år.”

Ups and downs menar Nadim kommer och går hela tiden, ibland samma dag, ibland över längre tid.

”Jag hade ingen riktig down period vad det gäller prestationsångest eftersom jag har ett självförtroende lite större än det borde vara”, säger han och skrattar.

Men han erkänner att han drabbades av en del konstiga känslor, som han tror är svåra att förstå om man inte gått igenom det. Men samtidigt är det så givande.

”Jag vet inte vad det är, men vi älskar ju det. Det känns verkligen som… konstiga, frustrerande, lustiga mönster som tycks vara universella för doktorander. Men någonting driver ju oss att göra det här trots all frustration och negativa känslor. Vi är väl alla lite masochister någonstans…”, säger han.

Den 12 februari disputerar Nadim.

”Jag kommer nog börja stressa över det snart. Hittills har jag inte skapat en enda bild till presentationen”, erkänner han med vad tycks vara ett äkta lugn.

Efter disputationen väntar tre veckor semester, något som han ser fram emot samtidigt som han förväntar sig att en viss tomhet kommer att träda in.

Han har kontrakt på HIC till slutet av maj, kommer föreläsa en del och hålla lite praktiska labb. Dessutom ska han handleda tre masterstudenter på hälsoinformatikprogrammet. Därefter är det mer osäkert. Han har inte bestämt sig och inte heller uteslutit någonting. Vill inte stänga dörren till någonting. Han har alltid drivits av det som verkar svårt, så varför inte sikta på en professur?

Nadims tips till doktorander och till dem som funderar på en doktorandutbildning:

Ta inte er doktorandutbildning så seriöst. Inte så att det inte är viktigt och inte för att ni inte kommer att förändra världen och skapa något banbrytande, det kanske ni kommer att göra. Men tänk att det är något som ni gör under en begränsad tid och det är en utbildning. Försök att fokusera på att lära er och njuta!

 

Nadims samtliga handledare:

Sabine Koch, Professor Health Informatics Centre, LIME

Tiago Moreira, Neurolog och forskare vid Institutionen för Klinisk neurovetenskap

Michael Fored, Docent vid Institutionen för Medicin, Solna

Rong Chen, Cambio Healthcare Systems och anknuten till LIME