Donationsetik – donation i livet och efter döden

This page in English

Att donera organ i livet eller efter döden innebär inte bara viktiga medicinska ställningstaganden utan i lika hög grad viktiga psykosociala och etiska överväganden. Arbetet kring organdonation och transplantation är avhängigt ett multiprofessionellt samarbete, vilket även återspeglas i denna forskargrupp: de professioner som är representerade är transplantationskirurg, socionom/kurator med transplantationsbakgrund, mikrobiolog med mångårig erfarenhet av arbete med patientorganisationer och intressepolitiska frågor. Gruppen har också ett brett nätverk av samarbetspartners, både nationellt och internationellt, bestående av etiker, socionomer, etnologer, patientföreträdare samt läkare och sjuksköterskor som bl.a. representerar njurmedicin, intensivvård och transplantationskirurgi. En målsättning är en nära samverkan med representanter för hela donationsprocessen, oavsett om det gäller donation i livet eller efter döden.

Forskargruppens bedriver både kvantitativ och kvalitativ forskning. Några av de projekt som för närvarande är aktuella utforskar:

  • Processen kring att finna en levande donator. Projektet belyser sjukvårdens roll och ansvar i denna process – Hur går förfrågan om att bli donator till? Vem ska ställa frågan? Hur informerat är donatorns samtycke? Hur frivillig är en nära anhörigs donation?
  • Organhandel. Generellt sett överstiger behovet av organ vida de organ som doneras. Detta leder bland annat till att det i vissa delar av världen pågår handel med organ och att fattiga och utsatta människor utnyttjas. Detta är ytterligare ett prioriterat område för forskargruppen. Förutom att bedriva forskning inom området deltar också gruppen i det internationella arbetet med att utarbeta och implementera policys för att minimera denna företeelse.
  • Den medicinska behandlingen som möjliggör organdonation. Att donera organ efter sin död förutsätter samtycke. En fråga gruppen ställer sig är dock vad en enskild individ anser sig ha samtyckt till, då man sagt ”ja” till att donera organ: har man också samtyckt till fortsatt behandling då hoppet för ens egen överlevnad är ute, i syfte att möjliggöra organdonation? Och vem ska egentligen bestämma då den avlidne inte uttryckt någon vilja under dennes livstid?

Förutom den forskning som bedrivs har medlemmarna i gruppen på olika sätt klinisk erfarenhet av arbetet med organdonation och transplantation. Gruppen samverkar också fortlöpande med patientföreträdare och kliniker involverade i de olika delarna av donationsprocessen. Denna samverkan ser gruppen som viktig både för valet av forskningsfrågor men likväl för utvecklingen av den kliniska donationsprocessen.

Kontaktperson:
Annika Tibell
Adjungerad professor
Karolinska Institutet
LIME, CHE, Forskargruppen för Donationsetik
annika.tibell@ki.se