Möt Karolinska Institutets nye rektor Anders Hamsten

I praktiken har frågan varit avgjord i mer än en månad, sedan hörandeförsamlingen och konsistoriet vid KI förordade honom för tjänsten.

- Jag har inte känt mig osäker över utgången, men det är skönt att veta att beslutet är fattat, konstaterar Anders Hamsten. En del förberedelser kan man inte börja med innan alla formalia är klara.

Varför vill du bli rektor för KI?

- Jag tycker KI befinner sig i ett väldigt spännande läge. Å ena sidan går det väldigt bra för Karolinska Institutet; vårt universitet har utvecklats väl de senaste åren. Å andra sidan står vi inför nya, stora utmaningar som jag gärna vill vara med och hantera. Jag tror att min bakgrund som både forskare och kliniker skulle kunna hjälpa mig att ta mig an de utmaningarna - tillsammans med väldigt många andra förstås.

Vilka utmaningar tänker du på?

- För mig är tre frågor centrala. Den första är att förstärka KI som internationellt ledande forskningsinstitut. Vi är dominerande i Sverige, men målet bör vara att vi ska bli ännu starkare internationellt. För att nå dit behöver vi göra KI mer attraktivt för yngre forskare genom att åstadkomma en tydligare, mer förutsägbar karriärstruktur. Det har vi inte idag, inte ens för de riktigt lovande forskarna. Vi behöver också bli mer attraktiva vid internationella rekryteringar.

Hur kan KI öka den attraktionskraften?

- Genom summan av allt vi erbjuder: en konkurrenskraftig forskningsmiljö, stark infrastruktur, god tillgång till hälso- och sjukvårdssystemet och inte minst bra ekonomiska förutsättningar. Att flytta framgångsrika forskare mellan universitet innebär idag ganska stora ekonomiska satsningar.

Och utmaning nummer två?

- Att stärka våra grundutbildningar. Vi ska ha samma höga ambitioner för våra utbildningar som vi har för vår forskning. Det är viktigt för KI att attrahera de mest energiska, entusiastiska och kreativa studenterna. Vi behöver fortsätta att bygga en kärna av pedagogiskt excellenta lärare som kan driva utvecklingen av det sätt som vi undervisar på. En ryggrad av pedagogiskt kompetenta personer som står för struktur och kvalitetssäkring, och som naturligtvis tar in både yngre och äldre lärare och forskare som får ansvara för delar av kursplanen. Särskilt tror jag att vi behöver få tillbaka de seniora lärarna i grundutbildningen - de framstående professorer som många studenter uppskattar att träffa, men som idag ofta inte deltar i grundutbildningen.

Den tredje utmaningen enligt Hamsten är att utveckla samspelet med hälso- och sjukvården, så att forskning och undervisning inte kommer i kläm vid de omfattande förändringarna i vårdlandskapet som innebär fler vårdgivare, förändrade patientflöden och förflyttning av stora patientgrupper från sjukhus till specialistcentra.

Det är svårt att se direkta skiljelinjer mellan Hamstens verklighetsbeskrivning och den avgående universitetsledningens. Någon radikal kursändring verkar inte vara förestående.

- Nej, jag ser ingen anledning till drastiska kursändringar i närtid. Däremot ska vi vara klara över att arbetet med de här tre frågorna på lite längre sikt kan kräva stora förändringar. Exempelvis kommer samspelet med vården nog att tvinga oss att överväga förändringar i KI:s institutionsorganisation.

Det är inte du som utser din prorektor. Men vad behövs det för person på den posten för att komplettera dig?

- Jag är inte säker på att prorektor ska komplettera. Vi står inför så stora arbetsuppgifter att det viktigaste är att prorektor ska kunna ersätta rektor i det mesta. Vi bör i stort sett vara utbytbara. Sedan är det förstås en bonus om rektor och prorektor har kompletterande erfarenheter och profiler. Och jag vill ogärna sätta mig i en enkönad universitetsledning.

Blir du arg i jobbet?

- Ja.

När?

Anders Hamsten tänker efter.

- När jag möts av dolda agendor och manipulativt beteende. Det krävs ganska mycket för att reta mig, men när jag väl blir arg blir jag ordentligt arg.

Hurdan är du som chef?

- För det första trivs jag som chef, det är ett roligt jobb. Jag tror att jag är en lyssnande, lyhörd och närvarande chef som delegerar mycket.

Det är en bild som får stöd av flera personer i Hamstens närhet. 1999-2007 var han prefekt vid institutionen för medicin Solna. Idag är han enhetschef där. Både äldre och yngre medarbetare beskriver honom som lågmäld och vänlig, tillgänglig och enkel att ha att göra med. Duktig strateg och organisatör, bra på att hålla många bollar i luften och på att fatta genomtänkta beslut. En som sätter stor tilltro till sina medarbetares kompetens och ger dem stort ansvar, men också en som tar på sig mycket arbete själv - ibland för mycket.

Hans förmåga att formulera sig nämns av flera.

- När Anders tänkt och bestämt sig för han fram sina åsikter på ett sådant sätt att alla är rätt säkra efteråt på att det var så de tyckte redan från början, säger en person.

- Han är språkligt begåvad - det gäller både svenska och engelska, säger en annan. Anders är den som vågar rätta i artikelmanus som skrivits av britter.

Ett par källor nämner kontrasten mellan Hamstens lågmälda framtoning, som kan ge ett tillbakadraget intryck, rent av blygt, och hans oräddhet som chef för att fatta nödvändiga men obekväma beslut.

- När det kommer till kritan har han hårda nypor. Anders Hamsten kan prioritera, och det kommer inte alla tycka är roligt. KI:s pengar räcker inte till allt, och han kommer att göra de prioriteringar som behövs för att vi ska hålla oss på banan som världsledande universitet, säger en person.

Många framhåller också att Hamstens tyngd som internationell forskare, ger honom goda förutsättningar att få stöd i organisationen för ledningens beslut.

I sin forskning har Anders Hamsten intresserat sig för kranskärlssjukdom: hur åderförkalkning (ateroskleros) i hjärtats kranskärl uppkommer och hur den kan påverkas.

- Ska man hårdra det har jag jobbat med samma frågeställningar ända sedan avhandlingen på 1980-talet, fast med lite olika tekniker, säger han.

Idag handlar mycket av arbetet om att i stora internationella konsortier identifiera gener och biologiska mekanismer bakom kranskärlssjukdom.

- De senaste fem åren har vårt arbete resulterat i att ett 40-tal nya genregioner i vår arvsmassa har knutits till risken för hjärtinfarkt och kärlkramp. Nästa steg är att förstå hur varje enskild gen fungerar; vad som är den mekanistiska kopplingen mellan arvsmassa och kärlförändring. Det är ett oerhört spännande arbete.

Anders Hamsten är född i lilla Älvsbyn, norr om Piteå, och många tolkar in något norrbottniskt i hans personlighet. Men han är faktiskt inte uppvuxen där. familjen flyttade ifrån Älvsbyn när han var tre år.

- Min pappa var jägmästare på Domänverket. Det fungerade lite som i militären: man fick sina första uppdrag långt i norr, och så flyttade man successivt söderut vartefter karriären utvecklades. Vi bodde två, tre år på varje plats. Från lägre tonåren har jag bott i Stockholm. Och den dialekt som jag fick göra mig av med då var dalmål - vi kom närmast från Älvdalen, norr om Mora.

Var det självklart att du skulle läsa vidare?

- Ja, men inte till vad. Jag var mest intresserad av matematik, fysik och språk på gymnasiet, och började först på teknisk fysik på KTH. Men där trivdes jag inte alls. Jag fick repetera matematik som jag redan lärt mig på gymnasiet och miljön var ganska nördig. Jag hoppade av, läste lite franska och konstvetenskap och sökte sedan in till KI. Och det har jag aldrig ångrat.

En vecka efter första intervjun är det dags för fotografering. Vi följer Hamsten en vanlig förmiddag på CMM och sitter med när delar av forskargruppen möts. Rona Strawbridge, postdok i gruppen, har nya resultat, och fem personer diskuterar engagerat i Hamstens arbetsrum: vilka samband tyder det här på? Varför syns inte starkare geneffekter på D-vitaminnivåerna? Hur kan vi utifrån genetiska data bevisa kausalitet?

Det är det här som är höjdpunkten och navet i forskningen enligt Anders Hamsten: funderandet och diskussionerna med medarbetarna i den lilla forskargruppen. Det här tänker han inte släppa; han kommer att fortsätta med forskningen. Målet är att börja och sluta dagen på CMM.

Kollegerna runt det lilla soffbordet sitter i tofflor och gymnastikskor. Anders Hamsten har välputsade svarta lågskor, kostymbyxor och skjorta med manschettknappar. På golvet står ytterligare ett par svarta lågskor i skoblock. Han korrekta, lite konservativt brittiska stil nämns av nästan alla vi talat med.

- Det bor en engelsman i Anders Hamsten, förklarar en medarbetare. En diplomat och gentleman med lite underfundig brittisk humor.

Kanske är det kontakterna med brittiska universitet som influerat. Hamsten samarbetar med Oxford sedan 15 år tillbaka, och de senaste fem åren har 20 procent av hans tjänstgöring varit förlagd där.

Kan erfarenheterna från Oxford vara till nytta i rollen som rektor?

- Jag tror att det finns saker KI kan lära av Oxford. Inte minst av deras mycket framgångsrika sätt att bygga upp verksamhet, identifiera presumtiva nyckelpersoner och lyckas rekrytera dem. Och lika viktigt: hur de får dessa människor att integreras i Oxford och bli kvar. KI har inte samma spännande internationella prägel som Oxford - än.

Text: Anders Nilsson

• Artikeln är även publicerad i KI Bladet 7/2012