Jan Johansson
Professor i biologisk demensforskning vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle.
Jan Johansson föddes 1962 i Stockholm och tog 1990 läkarexamen vid Karolinska Institutet, KI. Han började redan under studierna forska och disputerade 1991 på avhandlingen "Covalent structures of hydrophobic surfactant polypeptides SP-B and SP-C".
Han vistades 1992-1993 som post doc vid institutionen för molekylärbiologi och biofysik, Eidgenössiche Technische Hochschule (ETH), Zürich. Han blev 1994 docent i medicinsk och fysiologisk kemi vid KI.
Han forskade perioden 1994-2002 vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, KI. Han har sedan 2000 varit projektledare för ett samarbetsprojekt mellan KI, SLU och Chiesi Pharmaceutici, Parma, Italien, kring utveckling av syntetiskt surfaktant för behandling av lungsjukdomar.
Han är sedan 2003 ledamot av styrelsen för International Association for Protein Structure Analysis and Proteomics, respektive sedan 2002 professor i medicinsk biokemi vid SLU. Tjänsten omfattar idag 20 procent på Biomedicinskt Centrum, Uppsala.
Jan Johansson utnämndes den 1 januari 2011 till professor i biologisk demensforskning vid Karolinska Institutet.
Om forskningsämnet
Jan Johanssons tidigare forskning kring så kallade surfaktant-proteiner har resulterat i ett syntetiskt surfaktantpreparat, som hösten 2011 kommer i klinisk prövning. Vissa aminosyror är utbytta, eftersom ett surfaktantprotein inte veckade sig till en α helix, utan i stället bildade amyloida fibriller liknande de fibriller som förekommer i plack vid Alzheimers och Parkinsons sjukdomar. Fynden har lett till hans nuvarande forskning kring vad som avgör om fibriller bildas och hur detta kan förhindras.
