Förorenade markområden

Förekomst

Naturvårdverket har uppskattat att det finns ungefär 22.000 förorenade mark- och vattenområden i Sverige varav ca 15.000 är identifierade. Områdena utgörs främst av gamla industriområden där miljön förorenats av den tidigare verksamheten i form av t ex impregneringsanläggningar, gasverk, garverier, gruvindustri, stålverk, sågverk etc. Bland föroreningarna kan finnas såväl metaller (bly, kadmium, kvicksilver, koppar, krom, arsenik) som organiska ämnen (lösningsmedel, stabila organiska klorföreningar, polycykliska aromatiska kolväten, dioxinlika ämnen). En landsomfattande inventering och riskklassning av förorenade områden pågår i syfte att prioritera åtgärdsbehovet. Saneringsåtgärder pågår eller har avslutats på ett 20-tal platser.

Exponering

Exponering för toxiska ämnen på förorenad mark kan ske via direkt intag av jord, inandning av damm eller ångor eller hudkontakt. Föroreningarna kan också spridas till yt- och grundvatten, tas upp av växter eller djur och förorena dricksvatten. Föroreningarna kan således utgöra både ett akut och ett långsiktigt problem.

Bedömning av hälsoeffekter

I vissa fall har mycket höga halter av toxiska ämnen uppmätts, t ex i jord från nedlagda impregneringsanläggningar. Uppmätta halter av arsenik har i vissa fall varit så höga att akuta effekter hos barn som får i sig några gram av jorden inte har kunnat uteslutas.

I allmänhet utgör de förorenade områdena ett problem på sikt i och med att föroreningarna sprids genom urlakning och därmed kan påverka den omgivande miljön och i slutändan även människan.

Vanligtvis råder en betydande osäkerhet om i vilken kemisk och fysikalisk form de förorenande ämnena föreligger. De toxikologiska data som finns att tillgå baseras vanligen på experimentella studier på försöksdjur där andra former av ämnena har använts, t ex vattenlösliga salter av undersökta metaller, och där dessa testats individuellt. För närvarande saknas bra metoder för att bedöma komplexa markföroreningars biologiska tillgänglighet och toxicitet, därför baseras de flesta riksbedömningar på totalhalter och förenklade exponeringsmodeller.

Rekommenderade riktvärden

Naturvårdsverket har publicerat generella riktvärden för ett antal vanligen förekommande ämnen på förorenade områden. Dessa används ofta vid en första bedömning av ett förorenat område. För en närmare bedömning och riskklassning måste ett antal ytterligare överväganden göras, t ex framtida markutnyttjande, exponeringsscenario, de kemiska ämnenas förekomstform etc.

Mer information

Berglund M, Fahlgren L, Freland M, Vahter M (1994) Metaller i mark i Stockholms innerstad och kranskommuner  förekomst och hälsorisker hos barn. IMM-rapport 2/94

Victorin K, Dock L, Vahter M, Ahlborg U (1990) Hälsoriskbedömning av vissa ämnen i industrikontaminerad mark. IMM-rapport 4/90 IMM-rapport 4/90

Senast uppdaterad av: Anna Persson 2010-10-15
IMM