Forskning stärker i kristider
Hösten 2008, strax efter att den ekonomiska krisen drabbat landet, lade Sveriges regering fram en forskningsproposition som innebar den största satsningen på svensk forskning genom tiderna.
Det var ett klokt och modigt beslut som kommer att få positiva konsekvenser både för forskningen vid våra universitet och högskolor och för samhället i stort. Just när ekonomin går på sparlåga och arbetslösheten är hög är det viktigare än någonsin att långsiktigt stärka kunskapsintensiv verksamhet. Inte minst i kristider är det angeläget att se till att Sverige förblir en stark forskningsnation som kan hävda sig i den internationella konkurrensen och spela en viktig roll i det globala vetenskapssamhället.
Därför är det beklagligt att England, som fram tills nu varit Europas ledande forskningsnation, väljer en helt annan väg. I David Camerons Storbritannien genomförs för närvarande de största offentliga besparingar som gjorts i modern tid. Fram till vintern 2014-15 ska 83 miljarder pund sparas (cirka 875 miljarder kronor). All statlig verksamhet, inklusive universitet, ska i snitt spara 25 procent under de kommande fyra åren. Jag är övertygad om att detta kommer att få långsiktiga, negativa konsekvenser för det engelska universitetsväsendet. Det tar mycket lång tid att bygga upp slagkraftiga miljöer, men går desto snabbare att rasera det som byggts upp. Att föra en sådan politik, där stora delar av den statliga verksamheten osthyvlas bort, trots att just den akademiska verksamheten är en grundbult i långsiktig välfärd, verkar varken genomtänkt eller ansvarsfullt.
Jag hoppas därför att den svenska regeringen inte sneglar på den brittiska utan står fast vid sin långsiktiga satsning på forskning när det är dags för nästa forskningsproposition 2012. Det måste få ta tid att etablera en forskningsmiljö. Den regering som förstår att den rådande konjunkturen inte ska påverka ett sådant arbete, har förstått på vilket sätt konkurrenskraftig forskning bidrar till långsiktig välfärd i landet.
Det är förstås inte enbart de statliga anslagens storlek som avgör framgången för ett universitet. Det måste också finnas goda förutsättningar att styra verksamheten och anpassa den efter de särskilda behov som kan finnas vid varje enskilt lärosäte. Från årsskiftet träder den nya autonomilagstiftningen i kraft. Detta kommer på många sätt att påverka vår självständighet i positiv riktning. Vi får större frihet att utforma vår interna organisation. Det blir också möjligt att handplocka toppforskare från andra länder, något som bör kunna stärka vår forskning och därmed ökar vår attraktionskraft. Och kanske kommer vi att vara extra attraktiva för toppforskare från England framöver?
Rektor Harriet Wallberg-Henriksson
Ledare publicerad i tidskriften Medicinsk Vetenskap 4/2010
