Om nyfikenhet
Krönika
"NYFIKEN I EN STRUT. Öppnar man struten så tittar han ut." Vi har väl alla hört detta och liknande uttryck. Orden innebär att nyfikenhet är en egenskap värd vårt förakt och förtjänt av nedlåtande kommentarer. Att vara nyfiken är uppenbarligen att ha en negativ egenskap.
Jag håller inte med. Ja, jag skulle faktiskt vilja gå längre än så och säga att det är helt fel att generellt anse nyfikenhet vara en dålig egenskap. I verkligheten är nyfikenhet ett mänskligt verktyg som vi inte kan existera utan. Här är några exempel på argument som talar för att nyfikenhet är gott:
1) Hur lär sig små barn? Ja, inte är det genom att bevista hemliga kvällskurser. De lär sig genom att iakttaga och lyssna, och sen härma. Med stora ögon och öron på helspänn studerar de omvärlden och tar in intrycken. Barnen har en medfödd nyfikenhet som är en förutsättning för utveckling och mognad. Eller finns det en alternativ förklaring till varför barnet ska studera vad andra gör, än nyfikenhet?
2) Karolinska Institutet ägnar sig huvudsakligen åt forskning och undervisning. Men vad är det som ligger i botten då vi ägnar oss åt det som är förutsättningen för Karolinska Institutets existens? Varför ska forskaren forska om han eller hon inte är nyfiken? Och varför ska vi undervisa en grupp studenter som inte är nyfikna och intresserade?
3) Har du varit med om någon av följande situationer?
- Du talar med en person vid en middag och frågar om dennes liv
och lyssnar intresserat när han eller hon berättar om sina tankar och erfarenheter. När ni bryter upp har personen ifråga inte frågat någonting och vet ingenting om dig.
- Du berättar om en händelse ur ditt liv för en annan person. Så fort du tystnar för att hämta andan börjar hon berätta om en liknande händelse (och ibland inte ens liknande) ur sitt eget liv.
- Du talar med någon som hela tiden tittar åt ett annat håll och uppenbarligen har sina tankar någon annanstans.
De allra flesta har upplevt flera eller alla av dessa situationer, som är uttryck för en bristande nyfikenhet. Ibland har människor fått lära sig att man inte ska "fråga för mycket" eller att "människor måste få ha sitt privatliv i fred". Min erfarenhet är tvärtom den att människor blir positivt överraskade och känner sig bejakade när man frågar dem om deras liv. Och tiden är garanterat bättre använd om man talar om det som viktigt i livet, jämfört med de ointressanta och ytliga samtal som vi alla ibland upptäcker att vi är inblandade i.
NATURLIGTVIS FINNS DET aspekter av nyfikenhet som inte är goda. Ryktesspridning är ett sådant exempel. Eller att gotta sig åt en annan människas olycka. Men det är inte dessa avarter av nyfikenhetsbegreppet som jag talar om, utan om de som handlar om det genuina intresset, för andra människor och för hur saker och ting hänger ihop.Varför skulle det vara en dålig egenskap att vara nyfiken? Det är faktiskt en av förutsättningarna för att vi ska se en annan människa
och förstå hennes inre liv. Det är en förutsättning för att vi ska mogna till vuxna individer. Och det är en förutsättning för existensen av universitet och högskolor.
Problemet med det samhälle vi lever i är inte att det finns för
mycket nyfikenhet. Problemet är att det finns alldeles för lite.
STEFAN EINHORN
Professor, ordförande i Karolinska Institutets etikråd, författare
Publicerad i KI Bladet nummer 11, 2005.
