Carani Sanjeevi: Knyter samman Indien och KI

08.30

Carani Sanjeevi, som är docent på centrum för molekylär medicin och institutionen för molekylär medicin och kirurgi, kommer till kontoret efter en cykeltur från Frösunda. Självklart använder han hjälm.

- Mina barn tvingar mig att använda hjälm, de är mina poliser, säger han och ler.

09.00

Skrivbordsarbete. Sanjeevi ska åka till Indien i fem veckor för att undervisa på Trivandrum Medical College och besöka flera indiska bioteknikföretag för att försöka skapa kontakter som kan vara av nytta för KI. KI har i dag flera samarbeten med indiska företag, men allt började under Hans Wigzells rektorsperiod.

- Han förstod att Indien skulle utvecklas och hade en vision om hur KI skulle kunna samarbeta med indiska företag. När det kom hit en delegation från Indien så ringde Hans Wigzell upp mig och ville att jag skulle träffa dem och på den vägen är det.

Sanjeevi är numera Indiensamordnare på KI och ser till att skapa kontakter mellan indiska forskare, företag och KI-anknytna företag och forskare. Han får också mycket hjälp av KIs rektor Harriet Wallberg-Henriksson. Hon är mycket angelägen att föra KIs samarbeten med Indien framåt. I maj 2005 skrev hon under ett samarbetsavtal med Indiens största bioteknikföretag, Biocon, och detta samarbete har hittills varit mycket framgångsrikt.

10.10

Telefonen ringer, men det var någon som ringt fel. Sanjeevi guidar rätt.

10.14

Mer skrivbordsarbete, Sanjeevi läser några email och ringer till internationella kontoret på förvaltningen. Några papper som skickats till honom med internposten har inte kommit, och han behöver dem innan han åker till Indien om ett par dagar.

- Jag ska undervisa i tre veckor och behöver därför dessa papper. Huvudsakligen kommer jag att undervisa läkarstudenter, det är mycket "bedside teaching", undervisning som sker nära patienten.

I Indien finns det så många fler patienter, så det är väldigt lärorikt för våra studenter att åka på utbyte till Indien. En läkare i Indien träffar dagligen runt 300 patienter, därför är det svårt att få tid över att forska.

- Det var faktiskt därför jag kom till KI från Indien, för möjligheterna att forska.

Sanjeevi föddes i Chennai (dåvarande Madras) 1958 och studerade till läkare vid Madras Medical College, där han specialiserade sig på diabetes.

- Eftersom Indien brukade vara en brittisk koloni så fanns det fortfarande kvar en rad stipendier, jag drog nytta av det och åkte till London där jag gjorde min master.

I London mötte han många svenska forskare och kom på så sätt till KI 1989 för att doktorera. Efter en postdoc-period vid University of Washington i Seattle återvände Sanjeevi till KI. 1997 blev han universitetslektor och gruppledare. 2001 tilldelades han en docentur.

11.01

Sanjeevi går förbi sina doktorander och diskuterar en artikel på väg till ett möte med professor Hans Wigzell. Det är soligt och hett ute när Sanjeevi går över bron till KI-sidan och bort mot Strategy and Development Office, SDO.

11.12

Hans Wigzell är precis på väg ut ur bilen när Sanjeevi kommer dit. De hälsar glatt på varandra.

- Vi träffas ganska ofta, han ger mig råd i frågor som rör Indien-samarbeten. Han är fortfarande lika aktiv i dag som när han var rektor.

11.16

Mötet hålls inne på Hans kontor på SDO, där han är strategy advisor till rektor. De diskuterar Sanjeevis kommande möten i Indien, vilka personer på KI som han ska förmedla kontakter till.

- Det har blivit allt större uppmärksamhet på Indiens starka utveckling och vi är i främsta ledet. Det börjar nu satsas pengar på indo-svenska samarbeten från bland annat regeringshåll och de pengarna kan vi ta del av. Det satsas också på projekt mellan EU och Indien, säger Sanjeevi.

KI samverkar med Indien på flera olika plan; kring utbildning, forskning och den akademiska industrin. Sanjeevi tror att man genom KI Innovations kan skapa många samarbeten med indiska företag. Det finns ett stort behov av forskning i Indien.

12.00

Mötet är över och Sanjeevi ska gå till Medicinska Bokhandeln för att köpa en present till de företag han ska besöka.

12.02

Mobilen ringer. Sanjeevi börjar prata på tamil, sitt modersmål. I Indien talas flera hundra olika språk, några av dem är tamil, bengal, hindi, sanskrit, panjabi och kashmiri. De officiella språken är hindi och engelska. Det är Sanjeevis fru som ringer. Hon ska följa med till Indien, det ska deras två barn också göra. Det blir både jobb och semester under resan.

- Jag kommer att undervisa i Trivandrum under veckorna och åka till familjen i Chennai. Barnen älskar att åka till Indien eftersom mina och min frus föräldrar skämmer bort dem. De får vad de vill och de älskar det, säger han och skrattar.

12.15

Sanjeevi köper Life, boken fanns inte på engelska i profilbutiken, men i Medicinska Bokhandeln fanns den.

- Jag brukar antingen ge den här boken eller en bok om Nobelpriset. Det brukar vara väldigt uppskattat.

12.25

Sanjeevi går till KIs förvaltning för att hämta några papper som han behöver för Indienresan. Anna-Lena Paulsson hjälper till och hämtar rätt papper.

12.55

Dags för lunch i lunchrummet, som också används som föreläsningssal eftersom det saknas på avdelningen.

- Jag brukar ta med mig mat, eftersom vår restaurang inte erbjuder så mycket vegetarisk mat och det är så mycket kolhydrater. Jag äter mest indisk mat, säger Sanjeevi och förklarar att det skiljer sig mycket mellan nordindisk och sydindisk mat.

- Nordindier äter vetebaserad mat och sydindier är risätare.

I dag har han med sig nudlar med grönsaker och quorn, smaksatt med indiska kryddor. Han har också med sig risröra och en banan.

13.30

När lunchen är avklarad återvänder han till skrivbordsarbete. Bredvid bilder på barnen och några teckningar som dottern gjort står en oöppnad ölburk.

- Jag dricker inte ens öl, men den står där på grund av min mustasch. För ungefär tio år sedan skulle det göras en reklam för ett ölmärke och regissören letade efter en indisk man med mustasch. När man inte hittade någon frågade de runt och fick tips om Sanjeevi. Han fick provfilma och sedan fick han rollen som en yogi, eftersom han hade ett akademiskt utseende.

- Vi spelade in reklamfilmen i Kiruna i mars och det var 30 grader kallt. 40 sekunders reklamfilm tog tre dagar att spela in. Men det var kul och jag lärde mig en del.

Skådespelardebuten visades på sex tv-kanaler mellan april 2002 och april 2004. Reklamen visades fler än 20 gånger per dag.

- Efter det kom folk fram till mig och skakade min hand och barn ville ha min autograf. Jag trodde det var på skämt, men alla var snälla och uppskattande.

14.20

Rahul Kapur, en gästforskare som besökt avdelningen under några månader ska tillbaka till Indien och avtackas med kaffe och kaka. Sanjeevi lämnar över en liten present med KIs logotype på, för att Rahul ska minnas dem. Nu ska han arbeta som läkare.

- Det har varit kul och lärorikt att få komma hit och forska, det är så annorlunda mot vad jag gör i vanliga fall. Jag har också varit på sjukhuset och träffat patienter - ni har så få och de är inte alls särskilt sjuka, säger Rahul Kapur.

I Indien väntar många med att gå till doktorn vilket leder till att patienten har nått längre i sjukdomsstadiet än i Sverige.

- Därför är det en bra utbildningsmiljö för läkare, man får se ett bredare sjukdomsspektra. I Sverige ges diagnosen i ett mycket tidigare stadium och sjukdomen kan behandlas tidigt, säger Sanjeevi.

Det finns också en tradition av ayurvedisk medicin och siddahmedicin i Indien, vilket många använder sig av. Dessa alternativmedicinska behandlingsmetoder är regeringserkända.

14.40

Avdelningen fortsätter att fika och diskuterar vad man ska göra under semestern.

15.00

Sanjeevi går över till administrationen på institutionen för molekylär medicin och kirurgi och lämnar de papper han hämtade tidigare under dagen.

15.30

Väl tillbaka diskuterar Sanjeevi en artikel med en av doktoranderna. Artikeln ska bara finputsas och sedan ska de försöka få den publicerad i Nature. Sanjeevi forskar kring typ I diabetes, som drabbar barn.

- Jag vill veta hur man kan förutspå sjukdomen och sedan kunna få fram något slags vaccin.

Ungefär 60-70 procent av arbetstiden forskar han, medan 30-40 procent ägnas åt administrativt arbete och åt att utveckla samarbeten med Indien.

16.00

Sanjeevi avslutar dagen med skrivbordsarbete, kollar email och ser till att allt är i ordning inför resan till Indien.

18.00

Arbetsdagen är slut och Sanjeevi cyklar hem till Frösunda längs med E4:an.

• Läs mer om KIs samarbeten med Indien