Tove Bylund Grenklo
Projekt: Att som tonåring förlora en förälder i cancer - undvikbara trauman som leder till psykisk ohälsa på lång sikt.
I Sverige avlider årligen pga av cancer cirka 2 900 personer i åldersgruppen 30-59. Många av dessa har hemmaboende barn. Få ifrågasättter att en förälders död är det svåraste trauma ett barn kan vara med om. Vad det kan få för konsekvenser över tid är dock bara delvis klarlagt. Studier av vuxna efterlevande visar att en minoritet drabbas av långvarig fysisk och psykisk sjuklighet. Denna sorgerelaterade ohälsa hänger samman med faktorer som antingen kan skydda den sörjande, t ex tillgång till socialt stöd eller öka risken för ohälsa. I tidigare studier från forskargruppen här på Klinisk Cancerepidemiologi har det visat sig att de efterlevande vid sidan om själva förlusten bär på ytterligare trauman som leder till förhöjd risk för psykisk ohälsa. Exempelvis hade föräldrar som inte hade talat om döden med sina svårt sjuka barn, trots att barnen själva verkade ha förstått att de var döende, högre ångestnivåer 4-9 år efteråt dödsfallet, än de föräldrar som hade talat med sina barn.
Med hjälp av Cancerfonden startades vid Karolinska Institutet en studie om tonåringar som förlorat en förälder. Jag har genomfört djupintervjuer av idag vuxna barn som förlorade en förälder när de var unga. Utifrån deras berättelser har hypoteser formulerats och en enkät tagits fram. Enkäten testades under våren och sommaren 2008. Huvudstudien startade i mars 2009 och kommer pågå året ut. I studien kommer cirka 800 drabbade inkluderas. Under våren gäller det i huvudsak de unga kvinnorna (döttrarna) och under hösten kommer de unga männen (sönerna) bjudas in att delta i studien. Gemensamt för dem är att de när de var 13-16 år, för 6-9 år sedan, miste en förälder i cancer. Till studien kommer även data från cirka 400 jämnåriga som inte förlorat en förälder, samlas in.
Studien kommer ge ökad kunskap om tonårsbarns upplevelser från förälderns sjukdomstid, dödfallet och tiden efteråt samt hur det relaterar till olika dimensioner av psykisk hälsa. Denna kunskap kommer återkopplas till hälso- och sjukvårdens personal samt skolhälsovården i syfte att förhindra undvikbara negativa effekter.
Jag är beteendevetare och doktorand vid Klinisk Cancerepidemiologi. Under åren 2005 2007 arbetade jag även som projektledare för ett vårdutvecklingsprojekt om anhöriga och efterlevande på Stockholms Sjukhems palliativa enhet.
Tove Bylund Grenklo
Om Du önskar ytterligare information är Du välkommen att ta kontakt med mig.- E-post:
