Rörelse, gång och funktion - doktorandprojekt

This page in English

Idiopatisk tågång hos barn

-prevalens, neuropsykiatriska symptom och effekten av botulinum toxin A behandling

Forskningen bedrivs tvärprofessionellt där barnneurolog, sjukgymnast, biomekaniker och barnortoped ingår.

  • Kartläggning av prevalensen av ITW hos alla 5,5 år gamla barn i Blekinge. Barnen identifieras vid ordinarie BVC- undersökning.
  • Utvärdering av behandling med botulinumtoxin A med tre-dimensionell gånganalys samt barnneurologisk, barnortopedisk och sjukgymnastisk bedömning. Pilotstudie av 15 barn med ITW.
  • Behandlingseffekt av botulinumtoxin A i kombination med gipsbehandling jämförs med grupp som endast behandlas med gipsbehandling. Prospektivt randomiserad studie av 54 barn ITW. Utvärderingsmetoder som i pilotstudien.
  • Förekomst av neuropsykiatriska problem och utvecklingsförsening hos barn med ITW med föräldraformuläret "5-15" som är ett screeningsinstrument för neuropsykiatrisk problematik

Pähr Engström, Doktorand

Arthrogryposis Multiplex Congenita

-Faktorer som påverkar gångfunktionen hos barn och vuxna.

Barn och ungdomar med Arthrogryposis Multiplex Congenita (AMC) uppvisar ledkontrakturer samt nedsatt muskelstyrka och har ofta behov av ortoser av varierande omfattning för att uppnå gångfunktion eller förbättra gångfunktion i förhållande till gång utan ortoser.

Vi är intresserade av att beskriva barnets gång med tre-dimensionell gånganalys och hur fysiskt ansträngande det är för barnet att gå med hjälp av mätning syreförukning. Muskelstyrkan i benens muskler kommer att mätas med en digital dynamometer. Föräldrarna kommer att tillfrågas om barnets hälsorelaterade livskvalitet samt hur de tillfredsställda är barn och föräldrar med barnets ortoser.

Undersökningarna förväntas ge svar på omfattning av bålens och ledernas rörelser beroende på involvering av leder, reducerad muskelstyrka och ortosval. Vi förväntar oss även att se hur fysiskt ansträngande det är för barn med AMC att gå i för hållande till jämnåriga. För de barn som använder ortoser men även kan gå med enbart skor kommer en jämförelse att göras mellan gång med ortos och enbart skor.

Resultaten kan bidra till en bättre förståelse av barnets val av gångfunktion i vardag och samhälle. Genom att vi får en ökad kunskap om vad barn och föräldrar tycker om ortoser hoppas vi att det kan bidra till att förbättra ortoser för barn med funktionsnedsättning.

Marie Eriksson, Doktorand

Gångavvikelser - inflammatoriska sjukdomar

Barn och vuxna med inflammatoriska ledsjukdomar har ett avvikande gångmönster som kan visa sig som förändringar i ledrörelser, belastning över leder eller med långsammare gånghastighet än normalt.

Dessa avvikelser kan i ett kort perspektiv bero på inflammation men för individer med mer långvarig sjukdom spelar även deformiteter en roll. Detta doktorandprojekt syftar till att utveckla lämpliga mått för att beskriva dessa gångavvikelser samt utvärdera vilken effekt olika behandlingar har på både objektiv och självskattad gångförmåga.

60 vuxna med Rheumatoid Artrit (RA), 40 barn med Juvenil Idiopatisk Artrit (JIA) samt friska kontrollpersoner deltar. Vi använder tredimensionell gånganalys i kombination med olika frågformulär för att beskriva avvikelser i gångmönster samt självupplevd gångförmåga med följande frågeställningar:

  • Är Gait Deviation Index (GDI) ett lämpligt mått på gångavvikelser hos barn och vuxna med inflammatorisk ledsjukdom?
  • Hur påverkas gångförmågan hos vuxna med RA efter behandlig med biologiska läkemedel samt efter fotledsatrodes?
  • Hur påverkas gångförmågan hos barn med JIA efter kortisoninjektioner i foten?

Projektet förväntas belysa hur gångavvikelser, mätt med 3D gånganalys, hos denna patientgrupp kan beskrivas med olika sammanfattande index samt hur dessa index kan användas i såväl klinik som forskning. Dessutom bidra till kunskapsökning om hur gångförmåga påverkas av olika behandlingar och därmed medverka till utveckling av dessa behandlingar

Anna-Clara Esbjörnsson, Doktorand

Hållningen hos barn med bilateral cerebral pares

Barn och vuxna med inflammatoriska ledsjukdomar har ett avvikande gångmönster som kan visa sig som förändringar i ledrörelser, belastning över leder eller med långsammare gånghastighet än normalt.

Vi ser vi barn med bilateral cerebral pares (CP) som har stora svårigheter att stå utan stöd. Barnen har ofta svårt att sträcka på benen och visar stora svårigheter att hålla bålen uppe i stående. De har också svårt att bibehålla hållningen mot tyngdkraften när de står. För att kunna stå behöver dessa barn ofta stöd i stående.

Vi är främst intresserade av den rumsliga perceptionen och vill undersöka om och i så fall hur barnets hållning i stående påverkas när den nära omgivningen runt barnets kropp förändras. Vi kommer också att undersöka synens betydelse för hållningen.

Projekt:

Cirka 30 barn med bilateral spastisk cerebral pares (CP) i åldrarna 6-17 år, och lika många typiskt utvecklade jämngamla barn ingår i studien. Barnens hållning i stående registreras med tredimensionell rörelseanalys under olika rumsliga förutsättningar samt med och utan syn. Muskelstyrkan i benen mäts med digital dynamometer.

Vi vill undersöka om de barn som sjunker ner i stående och har svårt att bibehålla sin hållning när de står, i huvudsak har svårt att hålla sig upprätta mot tyngdkraften p.g.a. perceptuella svårigheter. Undersökningarna förväntas även ge svar på förekomst av muskelsvaghet inom gruppen bilateral CP och muskelstyrkans betydelse för hållningen.

Resultaten kan leda till ökad förståelse för barnets problem i vardagen, till bättre omhändertagande i tidig ålder och vid sjukgymnastiskt omhändertagande och andra behandlingar.

Cecilia Lidbeck, Doktorand

Höft- och knäledsartros

Syftet med projektet är att utveckla ett testbatteri för att objektivt utvärdera funktion inklusive gång hos personer med höft- och knäledsartros.

Mått på övergripande funktion och gångförmåga är till hjälp för att besluta om behandlingsåtgärder, klassificera patienter i olika kliniskt intressanta grupper, för att följa förändringar i gångförmåga och funktion över tid eller efter intervention så som höft- eller knäprotesoperation.

Tre-dimensionell rörelseanalys genomförs med ett rörelseanalyssystem med åtta kameror och två kraftplattor. Data från gånganalysen kommer att beskrivas och bearbetas med ett gångindex (GDI) och två nya funktionsindex kommer att utvecklas. Test av funktion innebär bl. a att resa sig från en stol och sätta sig samt att genomföra små knäböj på bestämd tid. Indexen ger ett mått på hur mycket en persons rörelsemönster avviker från en kontrollgrupp. Validitet, sensitivitet och responsiveness av dessa index för personer med höft- och knäledsartros genomförs.

Vanligen utvärderas artrospatienters funktion med hjälp av självskattningsformulär (EQ-5D, HOOS, KOOS). Att objektivt kunna utvärdera funktion är av stor betydelse eftersom en person med höga krav på funktion kan komma att skatta sig lågt på frågeformulär och vice versa. Utveckling av ett funktionellt index ger möjlighet för kliniker att använda data från 3-dimensionell rörelseanalys på ett lätthanterligt och tydligt sätt. Vidare ger en kombination av objektiva och subjektiva mätmetoder en helhetsbild av patientens tillstånd.

Josefine Eriksson Naili, Doktorand

Höft- och knäartros belyst ur ett könsperspektiv

Artros är en mycket vanlig sjukdom bland den äldre befolkningen med en större andel kvinnor. Majoriteten av ledprotesoperationer utförs även på kvinnor, men få studier har gjorts på könsskillnader bland patienter med artros i fråga om funktion, symptom och förväntningar på kirurgin

Svår smärta är en viktig indikation för operation och skattas ofta med Visuell Analog Skala (VAS). I våra studier används smärtskattningsinstrumentet Pain-O-Meter (POM), som ger ett kvalitativt mått på smärtan.

Nedsatt funktion i den drabbade leden är en annan viktig indikation för operation. Patienterna uppmanas att utföra olika funktionella tester samt fylla i självskattningsformulär såsom

  • Knee injury and Osteoarthritis Outcome Score (KOOS)
  • Hip disability and Osteoarthritis Outcome Score (HOOS) and EQ-5D

För att objektivt kvantifiera graden av artros klassificeras preoperativ röntgen av den drabbade leden enligt Kellgren & Lawrence's och Ahlbäcks graderingsskalor för artros.

Som ett komplement till den kvantitativa studien utförs semi-strukturerade kvalitativa intervjuer för att förstå patientens förväntningar på kirurgin och dess erfarenheter av hälso- och sjukvården samt sin egen sjukhistoria.

Det finns endast liten kunskap om könsskillnader i funktion, komplikations-frekvens och livskvalitet efter den här typen av omfattande kirurgi. Det övergripande målet för denna avhandling är att förstå varför kvinnor är mindre benägna att vara nöjda med sin ledprotes och vad som kan göras för att öka nivån av tillfredsställelse.

Josefine Nyvang, Doktorand

Diafysära femurfrakturer hos barn

Studie 1:

Syftet med studien är att i en nationell epidemiologisk studie studera förekomsten av diafysära femurfrakturer i Sverige 1987-2005. Vi undersöker åldersfördelning och könsfördelning, orsak till fraktur och säsongsvariation samt analyserar förändring i incidens, behandlingsmetod och längd av sjukhusvistelse över tidsperioden.

Studie 2:

Syftet med studien är att undersöka om socioekonomiska förhållanden skiljer sig för barn i åldern 0-14 år som drabbas av diafysära femurfrakturer i Sverige jämfört med en matchad kontrollgrupp.

Studie 3:

Syftet med studien är att undersöka funktionellt resultat efter diafysära femurfrakturer hos barn genom att jämföra de fysiska resultaten vid militär mönstring för vuxna (18 år) som drabbats av en diafysära femurfrakturer i åldern 0-14 år jämfört med en matchad kontrollgrupp.

Studie 4:

Syftet med studien är att i en biomekanisk modell simulera en sned femurdiafysfraktur hos barn och studera stabiliteten vid olika kombinationer av elastiska titan märgspikar med end caps och jämför deras förmåga att under fysiologisk belastning stabilisera en diafysär femurfraktur jämfört med en semi-rigid låsbarn intramedullär märgspik.

Johan von Heideken, Doktorand

Biomekaniska konsekvenser av fot/fotleds-patologi och deformiteter: rörelse och muskelfunktion

Fotens rörelser är oftast förenklade i klinisk rörelseanalys, och avvikande rörelse inom foten, t.ex. den subtalara vinkeln eller framfotadduktus kommer inte alltid fram. Under de senaste åren har noggrannare modeller för fotens rörelse under gång utvecklats.

I detta projekt, har modellen tillämpats på vuxna som drabbats av fotfraktur under det senaste året. Modellen har även utvecklats för att kunna analysera halluxvinkel i frontalplan. Resultat från rörelseanalys och funktionella tester visar att, även om funktionen skattas som i stort sätt bra eller normal, så finns avvikande rörelser kvar i foten och fotleden. Funktionella tester är inte tillräckligt känsliga, utan bör även kompletteras med objektiv rörelseanalys.

I projektets andra syfte, utvärderades på vilket sätt musklerna kring fotleden, nämligen gastrocnemius, tibialis anterior och soleus, arbetar för att framkalla rörelse under gång hos friska personer, samt med en simulerad felställning i subtalarleden. Resultat visar att vissa musklerfunktioner förstärks men oftast försämras av subtalarfelställning. Med andra ord kan en felställning leda till försämrad förmåga för en muskel att utföra sin tänkta funktion under gång.

Även plantarflexorernas dynamiska styvhet (stiffness), eller relationen mellan vridmoment och ledposition vid fotleden, har undersökts med en analytisk modell för att bättre kunna tolka styvhet hos personer med gångavvikelser. Styvhet har använts tidigare som beskrivning av musklers verkan under gång, men resultatet har varit svårt att tolka eller relatera till.

Syftet med detta projekt var att ta isär olika komponenter som bidrar till styvhet, för att bättre kunna förklara ökad eller minskad styvhet hos patientgrupper eller efter behandling. Med hjälp av gånganalysdata från både friska personer samt barn med juvenil idiopatisk artrit och med idiopatisk tågång, identifierades de nyckelkomponenter som leder till olika styvhet, samt hur dessa kan tolkas.

Ruoli Wang, Doktorand

Traumatiska knäskador hos barn

Varje år drabbas ungefär 120 barn i Sverige av ligamentskada eller distorsion i knäleden.

Antalet barn som drabbas av traumatiska knäskador har ökat senare åren och det är allvarliga skador som trots sjukgymnastisk rehabilitering ofta går vidare till operation. Med mer kunskap om bakgrundsfaktorer som påverkas vid dessa skador är förhoppningen att i framtiden kunna uppnå en mer optimal behandling där eventuell smärtsam, kostsam och tidskrävande kirurgi kan undvikas och på så sätt öka barnets delaktighet i samhället. Ingen konsensus gällande behandling finns i dagens läge

Syftet med dessa studier är att studera faktorer som inverkar på resultatet av konservativ behandling med barn med främre korsbandsskada samt akut patella luxation med hjälp av tre-dimensionell rörelseanalys (funktionella test) samt att undersöka upprepbarheten av en klinisk ofta använd metod (Q-vinkeln) i samband med bedömning av knäskador. Ytterligare ett syfte är att anpassa KOOS (Knee and Osteoarthritis Outcome Score) för barn från 10 års ålder med traumatisk knäskada

Frågeställningar:

  • Finns en korrelation mellan någon av de studerade faktorerna och behandlingsresultat vid patellarluxation eller främre korsbandsskada hos barn?
  • Är Q-vinkelmätning en reliabel metod att använda på barn? Hur ser ett normalmaterial med avseende på Q-vinkeln ut hos friska barn mellan 9-14 år?
  • Är KOOS-barn en valid metod att använda på barn med traumatiska knäskador?

Metoder: 3D-rörelseanalys, muskelstyrkemätning, funktionella test, Q-vinkelmätning, frågeformulär (KOOS-Child och EQ-5Dy).

Planerade studier: I. Validering av KOOS-barn för barn med traumatisk knäskada II. Intra- och interbedömarreliabilitet hos två olika mätmetoder avseende olika aspekter av knäfunktion hos friska barn III. Barn med traumatisk patellaluxation - en studie av faktorer som påverkar behandlingsresultatet; avseende redislokation under en två-års period IV. Barn med en främre korsbandsskada - en studie av faktorer som påverkar behandlingsresultatet; icke-operativ behandling eller operativ behandling

Maria Örtqvist, Doktorand

Kontaktperson: Eva Weidenhielm Broström, Med Dr, docent, Sjukgymnast, Gruppledare

OrtopediPediatrik