Barn- och Ungdomspsykiatri - forskningsprojekt

This page in English

Jan-Olov Larssons grupp

ADHD och självbild

Samband mellan symptom på Attention Deficit Hyperactive Disorder (ADHD) och "känsla av sammanhang", självkänsla, allmän hälsa, social kompetens hos tvillingar och deras föräldrar samt hur dessa samband medieras av arv och miljö.

Barn med ADHD som har en funktionsnedsättning kan vara kopplat till dålig självkänsla, vilket kan leda till problem inom familj- och sociala relationer. Det finns rapporter som visar att barn med svåra ADHD-symptom och deras familjer kan uppleva god självkänsla och ingen egentlig funktionsnedsättning. Det kan vara kopplat till skyddande salutogena faktorer såsom "känsla av sammanhang", dvs hur en person kan hantera, begripliggöra och finna mening i sin livssituation.

Syftet med studien är att studera hur utvecklingen och prognosen för symptom på ADHD hos barn och ungdomar kan relateras till salutogena faktorer samt att studera om det sambandet beror på arv eller miljö. Studien genomförs inom ramen för en pågående longitudinell tvillingstudie där alla tvillingpar i Sverige, födda 1985-1986 (ca 1400) ingår.

Klinisk betydelse

Hälsobegreppet har vidgats från att tidigare fokuserat på hälsa definierat som frånvaro av sjukdom till begrepp så som livskvalitet och "Känsla av Sammanhang" (KASAM). Utifrån ett hälso/salutogent perspektiv studeras hälsa och de faktorer som fungerar som skyddande för människors hälsa. Sådana faktorer kan påverka barns hälsa och utveckling i positiv riktning. Genom att fokusera på hälsofaktorer hos barn och ungdomar med ADHD-symptom i denna studie kan familjer som behöver mer stöd att hantera sin problematik på ett effektivt sätt identifieras och resurser riktad mot stärkande av salutogena faktorer implementeras. Det gäller både behandling inom sluten och öppen barn- och ungdomspsykiatrisk vård

Tobias Edbom, med dr, leg sjuksköterska
Jan-Olov Larsson, Projektledare, BUP-enheten, KBH

Projektgrupp

Paul Lichtenstein, Professor
Mats Granlund, Professor, Högskolan i Jönköping

Koncentrationsförmåga och hjärnfunktion -en tvillingstudie

På senare tid har man utvecklat hjärnavbildningstekniker (t.ex magnetresonanstomografi, MR) som gör det möjligt att mäta storleken och aktiviteten av specifika hjärnområden.

Med hjälp av denna teknik har man t.ex. visat att prefrontalloben aktivieras då individer genomför arbetsminnestester. Andra intressanta arbetsminnesstudier har visat en lägre aktivitet i prefrontalloben hos vuxna med ADHD jämfört med friska kontrollindivider.

I detta projekt vill vi undersöka hur genetiska och miljömässiga faktorer modulerar sambandet mellan arbetsminne, aktivitet i hjärnan och uppmärksamhetsproblem. Vi använder data från ett projekt där över 20 000 vuxna (20-45 år) tvillingar svarat på frågor om uppmärksamhet och koncentration. Ett litet urval av dessa undersöks med magnetröntgenkamera under tiden de löser arbetsminnesuppgifter.

Med hjälp av dessa data kan vi på ett optimalt sätt studera effekterna av både arv och miljö. Vi kan till exempel studera aktiviteten i specifika hjärnområden hos enäggstvillingar som skiljer sig åt i uppmärksamhet och koncentration (trots att de är genetiskt identiska), vilket ger oss en unik situation för att studera effekter av miljöfaktorer. Eftersom vi även samlar in DNA kan vi studera genvarianters betydelse för aktivitet i specifika hjärnområden. Datainsamlingen är avslutad

Jan-Olov Larsson, Projektledare, BUP-enheten KBH

Medlemmar i projektgruppen

Bettina Friedrichs, Post-doc
Torkel Klingberg, Professor
Henrik Larsson, Post-doc
Gaëlle Leroux, Reserach engineer, Centre Cyceron, Caen, Frankrike
Paul Lichtenstein, Professor

Aspergers syndrom/högfungerande autism - sömnmönster och livskvalitet

Barn med Aspergers syndrom (AS) och högfungerande autism (HFA) har ett livslångt handikapp som innebär kontaktsvårigheter och ett förändrat beteende som ofta innebär extrema specialintressen och/eller ritualer.Aspergers syndrom och högfungerande autism är förenade med ökad risk för ett stort antal andra psykiska problem såsom uppmärksamhetsstörning, hyperaktivitet, tics, depression, ätstörningar, tvångssymptom och sömnrubbningar.

Projektets syften är att beskriva (1) sömnbeteendet hos barn med AS/HFA, samt (2) föräldrarnas livskvalitet. 32 skolbarn med AS/HFA samt 32 ålders- och könsmässigt matchade friska kontrollbarn undersöktes vid två tillfällen, vid baslinje och vid uppföljningen 2-3 år senare, med hjälp av enkäter, sömndagbok, samt med aktigrafi (rörelsebaserad sömn/vakenhetsbedömning). Barnens beteende bedömdes med hjälp av föräldra- och lärarskattade formulär. Föräldrarnas livskvalitet undersöktes med hjälp av skattningsformulär.

Jan-Olov Larsson, Projektledare, BUP-enheten KBH

Projektgrupp

Hiie Allik, Med Dr, leg läk
Hans Smedje, Med dr, leg läk, Uppsala Universitet

Vuxna med ADHD/ autismspektrumstörning

ADHD och autismspektrumstörning kan inte längre enbart betraktas som barndomsdiagnoser. Vuxna som inte blivit diagnosticerade som barn aktualiseras nu inom vuxenpsykiatrin för utredning.

För att kunna möta behovet av utredningar har neuropsykiatriska specialmottagningar bildats och de vuxenpsykiatriska mottagningarna har neuropsykiatriska team som gör utredningar av vuxna patienter. Köerna till utredning är lång, för närvarande får man räkna med ca 1,5-2 års väntetid.

Metod

Vi har genomfört en första delstudie med det huvudsakliga syftet att beskriva vuxna patienters grad av tillfredsställelse med den återkoppling (feedback) som gavs efter avslutad neuropsykiatrisk utredning. Mer specifikt undersökte vi hur patienterna upplevde utredningsprocessen och den återkoppling de fick från den utredande psykologen, och vilka karakteristika som hade samband med denna upplevelse, som t ex självkänsla, fysisk och psykisk hälsa, kön, och personlighetsstörningar.

Patienterna rekryterades från två psykiatriska öppenvårdsmottagningar i Stockholmsområdet med team specialiserade på neuropsykiatriska utredningar. 33 patienter (55.9 %) deltog i studien, 18 män och 15 kvinnor. Patienternas upplevelser av tillfredsställelse med återkopplingen mättes med the Assessment Questionnaire (AQ). Självadministrerade frågeformulär användes för självrapporterad psykisk och fysisk hälsa (Sf-36), personlighetsstörningar (Dip-Q), och självkänsla (Basic and Earning Self Esteem). Sociodemografiska data erhölls genom journalgenomgång.

Resultat

Resultatet visade att patienterna uttryckte i genomsnitt en relativt låg tillfredsställelse med återkopplingen efter utredningen, och den låga tillfredsställelsen var relaterat till låg självkänsla.

Den utredningsmetod som vanligtvis verkar användas idag är informationsinsamlande med patienten som en relativt passiv deltagare. I nästa studie planerar vi att jämföra den informationsinsamlande metoden att utreda med en annan metod där patienterna uppmuntras att vara aktiva deltagare. Therapeutic Assessment (TA) har som mål att patient och utredande psykolog samarbetar under hela utredningen. Patientens egna frågor om sig själv styr utredningsarbetet.

Återkopplingen (feedback) ges med utgångspunkt i dessa frågor. Utredningen blir på detta sätt terapeutisk och kommer att gagna patienten på flera sätt. Patienten upplever sig själv som en viktig deltagare och kan påverka utredningsarbetet. Självkänslan kan stärkas och han/hon får viktiga frågor om sig själv besvarade.

Jan-Olov Larsson, Projektledare, BUP-enheten KBH

Projektgrupp

Håkan Nyman, Dr Med Sc, leg psykolog

Kontaktperson: Jan-Olov Larsson, Forskargruppsledare

 

Per-Anders Rydelius grupp

Barn till torterade föräldrar

När familjer från krigsdrabbade områden söker asyl/immigrerar till Sverige behövs fördjupade kunskaper om barns reaktionssätt i de fall föräldrarna torterats innan de flytt från sitt ursprungliga hemland.

Bakgrund

I samband med Bosnienkrisen under 1990-talet gavs ett uppdrag till den barn- och ungdomspsykiatriska universitetskliniken vid Astrid Lindgrens barnsjukhus att utarbeta en kunskapsöversikt och ett planeringsunderlag för hälso- och sjukvård som 1997 publicerades som forskningsrapport "Flyktingbarn - psykisk hälsa och mottagande". Planeringsunderlaget, som presenterades av hälso- och sjukvårdsnämnden i Stockholms läns landsting i samarbete med Karolinska Institutet, enh för barn- och ungdomspsykiatri, har 2005/2006 tjänat som underlag för att närmare beskriva frågan om de s k apatiska barnen.

Som led i de arbeten som påbörjades under Bosnienkrisen fick enheten projektbidrag från Socialstyrelsen för att närmare beskriva effekten på barn av att deras föräldrar torterats. Åttio barn från 30 familjer från Irak (före Irakkriget) med föräldrar som torterats har jämförts med 80 barn från 30 familjer från Mellanöstern (med samma språkliga, kulturella och religiösa bakgrund).

Resultat

Undersökningen av barnen och föräldrarna visar att barn till torterade föräldrar uppvisar post-traumatiska stress-symptom (PTSS) och PTSD. Av särskilt intresse är fynden att PTSS/PTSD samvarierar med ADHD.

Klinisk betydelse

Att barn påverkas av föräldrarnas upplevelser får betydelse för det kliniska omhändertagandet av barnfamiljer som kommer till Sverige där föräldrarna utsatts för förföljelse och tortyr. Fyndet att PTSD och ADHD samvarierar får särskild betydelse för det barn- och ungdomspsykiatriska arbetet så att kliniker lär sig skilja de två syndromgrupperna åt eftersom behandlingen är olika.

Atia Daud, Med dr, leg psykolog
Per-Anders Rydelius, Professor, Senior

Barn med analatresi och deras föräldrar - psykosociala aspekter

Analatresi är en ovanlig missbildning av ändtarmsöppningen.

Vid födelsen får barn med hög analatresi en temporär stomi och vid tre månaders ålder görs en rekonstruktion av ändtarmsöppningen. Den återskapade ändtarmsöppningen blir trängre än normalt, och dilateras därför dagligen under tre månader. Barnen får svårt att tömma tarmen tillräckligt och blir ofta förstoppade och avföringsinkontinenta, vilket kräver behandling med regelbundna lavemang.

Om barnet har en kronisk åkomma - analatresi - kan detta påverka välbefinnandet hos barnet och hos föräldrarna, relationen dem emellan samt sociala relationer (kamrater och skola). Barn med analatresi och deras föräldrar kan behöva extra hjälp och stöd från barn- och ungdomspsykiatrin.

Övergripande mål med studien är att undersöka psykosociala konsekvenser hos barn med analatresi och deras föräldrar för att skapa en bas för ett kommande vårdprogram. Vi planerar att:

  • belysa erfarenheter och psykosocial situation utifrån tre patienter med hög analatresi och deras föräldrar samt att skapa en bas för vidare forskning
  • utvärdera psykosociala konsekvenser hos barn med hög och intermediär analatresi i skolåldern
  • undersöka skillnader i svar från barn med analatresi och deras föräldrar
  • undersöka hur barn med hög och intermediär analatresi har påverkats socialt
  • undersöka föräldrarnas psykosociala erfarenheter samt att beskriva deras eventuella positiva erfarenheter, när ett barn har hög och intermediär analatresi

Forskningsprojektet är ett samarbete mellan enheten för barn- och ungdomspsykiatri och enheten för barnkirurgi vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus.

Margret Nisell, Med Dr, leg sjuksköterska
Per-Anders Rydelius, Professor, Senior, projektledare

Hur går det för barn- och ungdomspsykiatrins patienter?

Det övergripande syftet är att undersöka mortalitet, kriminalitetsutveckling, senare vuxenpsykiatriska kontakter, med särskild inriktning mot svårare psykisk sjukdom

De frågor som ställs är:

  • Blir de tidigare barn- och ungdomspsykiatriska patienterna välfungerande vuxna?
  • Behöver de psykiatrisk vård?
  • Vilka utvecklar svår psykisk sjukdom?
  • Vilka blir kriminella?
  • Har de ökad dödlighet?
  • Vilka könsskillnader förekommer när det gäller senare anpassning?
  • Kan kunskaper om denna grupp användas i preventivt syfte?

En undersökningsgrupp bestående av 1400 tidigare barn- och ungdomspsykiatriska patienter i Jämtland har via register och journalgranskning följts upp 12-33 år efter kontakten med barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Vidare undersöks sjukvårdskonsumtion i barna- och ungdomsår för 176 vuxenpsykiatriska patienter vilka inte haft en föregående kontakt med BUP i Jämtland.

Frågeställningarna i studien av tidigare sjukvårdskontakter är:

  • Kan kunskaper om denna grupp användas i preventivt syfte?
  • Hur såg den patientgrupp ut som vårdats inom vuxenpsykiatrin utan föregående kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin?
  • Vilka behov av sjukhusvård fanns hos denna grupp och skilde sig sjukvårdskonsumtionen från den i normalbefolkningen?
  • Finns en grupp barn och ungdomar som aktualiserats inom barnsjukvården på grund av kroppsliga symptom, där de psykiatriska vårdbehoven ej uppmärksammas, och som senare aktualiseras inom vuxenpsykiatrin?

Ulf Engqvist, Socionom, med dr
Per-Anders Rydelius, Professor, Senior, projektledare

Spädbarnsproblem - en behandlingsstudie

Mammor på BVC frågar ofta personalen om babyns utveckling och kroppsliga hälsa. Ibland signalerar mamman också bekymmer om sin egen psykiska välmåga eller om sin kontakt med barnet. I sådana situationer upplever BVC-personal ofta att en akut hjälpinsats behövs. Den är än mer angelägen då man kan anta att tidiga interventioner har en preventiv effekt på barnets och mammans psykiska hälsa.

I projektet intervjuas 80 mor-barn-par där mamman signalerat problem. Randomisering sker till mor-baby-psykoanalys respektive sedvanlig BVC-behandling. Utvärdering sker efter 1,5 år. Ytterligare uppföljning planeras till barnets 4-årsdag. Om mor-barn-psykoterapi erbjuds bör den vara av god kvalitet. Emellertid har få utfallsstudier gjorts. Projektet är ett bidrag till evidens-baserad forskning. Det jämför resultatet av psykoanalytisk mor-barn-behandling vid Spädbarnsmottagningen, Svenska Psykoanalytiska Föreningen, med sedvanlig BVC-behandling.

Målet är att öka kunskapen om hur olika behandlingar påverkar spädbarnsproblem, samt vilka psykoanalytiska teoretiska modeller som kan beskriva problemen och behandlingsförloppen.

Kvantitativa frågeställningar

  • Mammans självskattning av psykiskt tillstånd och stress samt hennes skattning av barnets symptom och funktion?
  • Oberoende bedömares skattning av videoinspelat mor-barn-samspel?
  • Behandlarens bedömning av mor-barn-relationen?

Kvalitativa frågeställningar

  • Hur beskrivs spädbarnproblemen av mamman respektive behandlaren?
  • Hur påverkas mammornas psykiska balans och föräldraupplevelse, respektive barnets utveckling, av den aktuella situationen?
  • Kan vi formulera "typer" av spädbarnsproblem för vilka psykoanalytisk mor-barn-behandling respektive sedvanlig BVC-behandling är mest angelägna?

Björn Salomonsson, med dr, leg läkare
Per-Anders Rydelius, Professor, Senior, projektledare


Kontaktperson: Per-Anders Rydelius, Professor, Senior, Forskargruppsledare

PediatrikPsykiatri