Kadmium

Kontaktperson vid IMM: Docent Agneta Åkesson

Backgrund

Kadmium är en av de giftigaste tungmetallerna. Metallen har spridits i miljön genom bland annat gruv- och metallindustrin. Kadmium släpps i dag främst ut i luften vid sopförbränning, metalltillverkning/återvinning och förbränning av fossila bränslen och hamnar slutligen på våra åkermarker. Förutom deponering av kadmium från luften kan handelsgödsel och avloppsslam utgöra en betydande del av kadmiumtillförseln till åkermark.

Växternas rötter tar upp kadmium och halten i grödorna varierar beroende på växtslag, tillförseln av kadmium till marken och markförhållanden. Försurad åkermark kan medföra ökade kadmiumhalter i grödor. Denna förorening av åkermark och därmed även odlade grödor gör att människor får i sig kadmium främst via födan.

Exponering

Kosten är den största exponeringskällan för kadmium hos den icke-rökande delen av befolkningen. Det genomsnittliga dagsintaget i Sverige uppskattas till 10-20 μg, men en liten del av befolkningen får i sig betydligt mer. Spannmålsprodukter, rotfrukter och grönsaker bidrar i genomsnitt till 80% av det totala intaget av kadmium. Höga halter påträffas även i vissa skaldjur, inälvsmat, vissa svampar, kakao och fröer.

Kvinnor har generellt högre kadmiumbelastning än män. Detta beror till största delen på att upptaget av kadmium från födan ökar vid låga järndepåer vilket är vanligt förekommande bland kvinnor i barnafödande ålder. Kadmium i tobaksrök absorberas effektivt i lungan och rökare har flera ggr högre kadmiumhalt i blod och i regel minst dubbelt så mycket kadmium i njurbarken jämfört med icke-rökare.

Hälsoeffekter och riskbedömning

Kadmium ansamlas framför allt i njurarna. Kadmiummängden i njurarna ökar under en stor del av livet beroende på att den biologiska halveringstiden är 10-30 år. Så småningom försämras njurens återresorption av lågmolekylära proteiner och salter från primärurinen tillbaka till blodet med ökade koncentrationer i urinen som följd. Vid mycket hög kadmiumbelastning kan njurens förmåga att rena blodet från nedbrytningsprodukter försämras. Eftersom kadmiumhalterna i njurarna byggs upp under lång tid ses effekterna på njurfunktionen vanligen först i den senare delen av livet.

Under senare år har det tillkommit en hel del ny forskning om kadmium och benskörhet. Mycket talar nu för att kadmium kan påverka risken för benskörhet och frakturer vid betydligt lägre exponeringsnivåer än man tidigare trott och vid de nivåer vi exponeras för i Sverige. Eftersom benskörhetsfrakturer ger stora samhällskostnader och mycket lidande för de drabbade, kan det inte uteslutas att kadmiums negativa effekt på skelettet utgör ett icke-negligerbart folkhälsoproblem.

Det föreliggar också indikationer på att kadmium kan öka risken för vissa hormonberoende tumörer såsom bröst- och livmodercancer. Det finns också misstankar på att kadmium kan påverka risken för hjärt-kärlsjukdom. Ny forskning tyder även på att kadmium kan påverka tillväxten och den kognitiva utvecklingen hos foster och små barn.

Riktvärden

EFSA har bedömt hälsoriskerna relaterade till förekomsten av kadmium i livsmedel genom en omfattande kartläggning av data fram till 2008. Njureffekter bedömdes fortfarande vara den effekt som riskbedömningen ska utgå ifrån och med hjälp av meta-analys erhölls referenspunkten 1 μg/g kreatinin i urinkadmium. Det nya tolerabla veckointaget (TWI) för kadmium, dvs. den nivå där allvarliga effekter inte förväntas uppstå, landade på 2,5 μg/kg kroppsvikt och vecka, vilket är nästan tre gånger lägre än den tidigare nivån. Intaget av kadmium beräknades också för olika genomsnittseuropéer. Det beräknade medelintaget är 2.3 μg kadmium/kg kroppsvikt och vecka. Högre intag kan förekomma hos vegetarianer eller personer som bor i kraftigt kontaminerade områden. Det beräknade intaget talar för liten eller obefintlig marginal till TWI, och EFSA avslutar sin bedömning med att konstatera att kadmiumexponering i populationen bör minskas.

Mer information

Det europeiska livsmedelverket EFSA har gjort en ny riskbedömning av kadmium i kosten. Hela rapporten finns publicerad på EFSAs hemsida.

Non-Renal Effects and the Risk Assessment of Environmental Cadmium Exposure.
Åkesson A, Barregard L, Bergdahl IA, Nordberg GF, Nordberg M, Skerfving S. Environ Health Perspect. 2014 122(5):431-8.

Long-term cadmium exposure and the association with bone mineral density and fractures in a population-based study among women.
Engström A, Michaëlsson K, Suwazono Y, Wolk A, Vahter M, Akesson A J. Bone Miner. Res. 2011 Mar;26(3):486-95.

Associations between dietary cadmium exposure and bone mineral density and risk of osteoporosis and fractures among women.
Engström A, Michaëlsson K, Vahter M, Julin B, Wolk, A, Åkesson A. Bone. 2012, 50:1372-8.

Dietary cadmium exposure and fracture incidence among men: a population-based prospective cohort study.
Thomas L, Michaëlsson K, Julin B, Wolk A, Åkesson A. J. Bone Miner. Res. 2011 Jul;26(7):1601-8.

Long-term dietary cadmium intake and postmenopausal endometrial cancer incidence: a population-based prospective cohort study.
Akesson A, Julin B, Wolk A. Cancer Res. 2008 Aug;68(15):6435-41.

Dietary cadmium exposure and risk of postmenopausal breast cancer: a population-based prospective cohort study.
Julin B, Wolk A, Bergkvist L, Bottai M, Akesson A. Cancer Res. 2012 Mar;72(6):1459-66.

Cadmium exposure is accompanied by increased prevalence and future growth of atherosclerotic plaques in 64-year-old women.
Fagerberg B, Bergström G, Borén J, Barregard L. J. Intern. Med. 2012 Dec;272(6):601-10.

Maternal cadmium exposure during pregnancy and size at birth: a prospective cohort study.
Kippler M, Tofail F, Gardner R, Rahman A, Hamadani J, Bottai M, et al Environ. Health Perspect. 2012 Feb;120(2):284-9.

Early-life cadmium exposure and child development in 5-year-old girls and boys: a cohort study in rural Bangladesh.
Kippler M, Tofail F, Hamadani J, Gardner R, Grantham-McGregor S, Bottai M, et al. Environ. Health Perspect. 2012 Oct;120(10):1462-8.