Icke-joniserande strålning

Kontaktperson vid IMM: Professor Anders Ahlbom
Kontaktperson vid IMM: Professor Maria Feychting

Bakgrund

Icke-joniserande strålning kommer från den del av det elektromagnetiska spektrumet där frekvensen och energin är för låg för att ge upphov till jonisering och skiljer sig därför radikalt från joniserande strålning. Den icke-joniserande strålningen sträcker sig från statiska fält över kraftfrekventa och radiofrekventa fält till synligt ljus och UV-strålning. International Commission for Non-Ionizing Radiation Protection (ICNIRP) följer forskningen om hälsorisker och utarbetar hälsobaserade riktlinjer för exponeringen som följs av flertalet länder inklusive flertalet EU-medlemmar.

Kraftfrekventa magnetfält

Exponering

Elektricitet är en förutsättning för ett modernt samhälle. Den ger upphov till så kallade kraftfrekventa magnetfält i samband med produktion, transmission, distribution och användning. Avgörande för exponeringen är bland annat strömstyrka och avstånd till källan, men inte spänningen. Allmänheten exponeras främst i bostäder, skolor och arbetsplatser som är belägna intill kraftledningar eller som av andra skäl, t ex närliggande transformatorstation, vagabonderande strömmar, har förhöjda nivåer inomhus. Hög, men mycket kortvarig, exponering kan uppstå vid användning av elektrisk apparatur som hålls nära kroppen, t ex rakapparat eller hårtork. Vissa yrkesgrupper kan ha exponering på arbetsplatsen som är betydligt högre än allmänhetens, t ex kraftverksarbetare och smältugnsarbetare.

Hälsoeffekter och riskbedömning

Vid exponering för lågfrekventa elektriska och magnetiska fält är det väl känt att elektriska strömmar induceras i kroppen och att dessa, om de blir tillräckligt starka, kan ge akuta men vanligtvis övergående effekter på t.ex. nervsystemet. Aktuella referensvärden skyddar dock mot dessa effekter. Allmänhetens exponering ligger flera storleksordningar under referensvärdena och det är endast för vissa yrkesgrupper som exponeringen kan komma i närheten av referensvärdena.
Omfattande forskning har undersökt om det skulle kunna finnas hälsoeffekter vid långvarig exponering på nivåer under referensvärdena, dvs vid sådana fält som allmänheten kan utsättas för. Experimentell forskning har inte kunnat påvisa någon biologisk mekanism som skulle kunna leda till detta. Trots detta visar ett stort antal epidemiologiska studier på en överrisk för leukemi hos barn med förhöjda magnetfält i sin bostad. För några andra hälsoeffekter finns dock inget vetenskapligt stöd och det finns inget stöd för att elektriska eller magnetiska fält har någon betydelse för de besvär som rapporteras av personer som uppfattar sig som elöverkänsliga. Överriskerna för leukemi har setts i bostäder med magnetfält från omkring 0.3 - 0.4 mikrotesla. En mycket liten andel av bostäder i Sverige exponeras för sådana fält.
Svenska myndigheter rekommenderar att försiktighetsprincipen tillämpas på grund av de möjliga överriskerna för leukemi hos barn. Enligt denna bör förhöjd exponering undvikas om det kan ske utan stora kostnader eller andra olägenheter. I praktiken innebär detta att nybyggnation i närheten av kraftledningar inte bör sker utan noggrann prövning.

Radiofrekventa elektromagnetiska fält

Exponering

Radiofrekventa elektromagnetiska fält används för mobil kommunikation. Mobiltelefoni ger upphov till exponering från såväl de enskilda telefonerna som de basstationer som sköter radiokommunikationen mellan telefoner och det övriga nätet. Trådlösa nätverk, övervakningssystem och andra tillämpningar byggs ut i hem och på arbetsplatser och ger också upphov till exponering för radiofrekventa fält i både den allmänna miljön och i arbetsmiljön. Från mobiltelefonerna sker exponering endast i telefonens omedelbara närhet och endast vid samtal. Nivåerna varierar med typ av telefon och närhet till basstation. Basstationerna och övrig miljöexponering ger fortlöpande exponering till hela kroppen men på nivåer som är mycket låga i förhållande till vad telefonen ger.

Hälsoeffekter och riskbedömning

Den enda kända effekten av exponering för radiofrekventa elektromagnetiska fält är en temperaturstegring i den exponerade vävnaden till följd av den energi som absorberas. Befintliga referensvärden är satta med hänsyn till risken för dessa s.k. termiska effekter och anses allmänt vara tillräckligt restriktiva. Exponeringen från en telefon som hålls vid örat kan dock komma i närheten av dessa referensvärden. Däremot är miljöexponeringen från basstationer och trådlösa nätverk flera storleksordningar lägre än referensvärdena.
Eftersom mobil kommunikation använder delvis ny teknik och eftersom praktiskt taget hela befolkningen är exponerad har det varit angeläget att undersöka om det skulle kunna finnas hälsoeffekter via någon annan, hittills okänd mekanism, än den termiska som referensvärdena skyddar mot. Omfattande forskningsprogram har undersökt många olika aspekter och prövat många olika hypoteser utan att någon hittills okänd mekanism har upptäckts. Epidemiologisk forskning har bland annat haft ett fokus på hjärntumör och annan cancer i relation till användning av mobiltelefoni. Även om resultaten inte varit helt samstämmiga är den sammantagna bedömningen att någon förhöjd risk inte framkommit. Denna bedömning stöds av det faktum att förekomsten av hjärntumör i den nationella statistiken inte har ökat sedan mobiltelefoni introducerades.  Epidemiologisk forskning har också studerat effekter av de mycket låga nivåer av radiofrekventa fält som finns i miljön dock utan att finna några belägg för att det skulle föreligga risker. Risken för andra hälsoeffekter än hjärntumör och annan cancer har också studerats men i mindre omfattning.  De enstaka överrisker som framkommit, till exempel på spermiekvalitet eller beteendestörningar hos barn med exponerade mammor, kan med stor sannolikhet förklaras på annat sätt än med exponering för radiofrekventa fält.
Trots att inget hittills framkommit som ger anledning till oro fortsätter forskningen bland annat för att effekter som uppstår efter mycket lång exponering ska kunna upptäckas och för att flera möjliga hälsoeffekter ska kunna följas upp.  I ljuset av att praktiskt taget hela befolkningen är exponerad är det viktigt att forskningen följs noggrant och att frågan vid behov tas upp till förnyad bedömning. Världshälsoorganisationen arbetar för närvarande med en heltäckande hälsoriskbedömning som förväntas vara avslutad under 2016.

UV-strålning

Exponering

Den huvudsakliga källan till UV-strålning är solljus och det är därmed solvanor och utomhusaktiviteter som är av avgörande exponeringsbetydelse för enskilda individer. Även artificiella källor som solarier, sollampor och arbetslivsexponering kan bidra.

Hälsoeffekter och riskbedömning

Exponeringen för UV -strålning har en cancerframkallande effekt på människan. Den allvarligaste konsekvensen är malignt melanom i huden. Även risken för annan hudcancer, dvs basalcellscancer och skivepitelcancer ökas till följd av UV-strålning.
Det finns också belägg för negativa effekter på immunförsvaret, men betydelsen av detta är inte helt fastställd. Samtidigt har solljus och UV-strålning på lägre nivåer positiva effekter, bland annat bildas D-vitamin och immunförsvaret stimuleras. Den individuella känsligheten för UV-exponering varierar kraftigt beroende på pigmentering.
Även ögonen kan påverkas av UV-exponering, exempelvis i form av inflammation i horn-/ och bindhinna. Dessutom kan långvarig och intensiv exponering påverka risken för grå starr. Det finns även misstankar om att UV-ljus skulle kunna ha betydelse för åldersförändringar av gula fläcken (makuladegeneration), som är en vanlig orsak till synbesvär och blindhet hos äldre.
Ytterligare en effekt av UV-strålning är åldrande hud (photoageing), som ger ett läderaktigt och skrynkligt utseende där elasticiteten i huden gått förlorad.
Hälsoeffekter av UV-strålning är ett stort problem som dock i huvudsak kan motverkas genom att undvika längre oskyddad vistelse i solen samt användning av solarier.

Mer information


AGNIR, Public Health England 2012. Health Effects from Radiofrequency Electromagnetic Fields.
FAS. Swedish Council for Working Life and Social Reserch. 10 th Report. Radiofrequency Electromagnetic Fields and Risk of Disease and Ill Health– Research during the last ten years
ICNIRP exposure guidelines
IMM Miljöhälsorapport 2009
IMM Miljöhälsorapport 2013  
Strålsäkerhetsmyndigheten: Sol och solarier
WHO Environmental Health Criteria 137. Electromagnetic field (300 Hz  to 300 GHz)