"Yes, we can!"

KRÖNIKA: Demenssjukdom drabbar långt ifrån alla och de som insjuknar kan ändå leva ett bra liv i många år. Dessutom kan vi med vår livsstil på en rad sätt minska risken att drabbas. Laura Fratiglioni, professor i medicinsk epidemiologi med inriktning mot demenssjukdomar vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, efterlyser en mer positiv inställning till åldrandet.

Aldrig tidigare i historien har världens befolkning varit så gammal: tidigare levde bara enskilda individer till 90 års ålder, nuförtiden blir många över 85 år gamla. Befolkningarnas åldrande som började för några decennier sedan i industrialiserade länder, har nu också nått u-länderna. Vi lever längre på alla kontinenter och det positiva fenomenet har satt fokus på alla sjukdomar som är starkt relaterade till ålder, inte minst demens som är en av de vanligaste sjukdomarna hos människor över 70.

Dags att ändra attityd!

Uppmärksamheten har stimulerat till forskning och de senaste tjugo åren har vår kunskap om Alzheimers sjukdom och andra demensformer gjort fantastiska framsteg. Men samtidigt har uppmärksamheten också skapat en stor rädsla för en sjukdom som är nedbrytande och har dramatiska konsekvenser både för de sjuka och för deras familjer. Det räcker med att glömma var man har parkerat bilen för att man ska börja fundera på om detta kan vara ett första tecken på sjukdomen. Men forskningen har visat att bara en tredjedel av alla människor över 75 med allvarliga minnesproblem utvecklar demens. Det är dags att ändra attityd!

För det första, demens är ganska ovanligt innan 70 år. Även efter 95 års ålder har 50 procent av alla individer välfungerande mentala funktioner. För det andra, som läkare har jag lärt mig från mina patienter att man även med demens kan leva ett bra liv under många år. Slutligen är jag som forskare övertygad om att det nu finns användbara strategier för att förebygga sjukdomen.

Vad kan vi göra?

Vad kan vi göra som individer för att minska vår risk för Alzheimers sjukdom? Man ska helst börja redan i medelåldern med en hälsosam livsstil som inkluderar en god diet (mycket grönsaker och frukt, och vegetabilisk olja eller fiskolja), regelbunden fysiskt aktivitet, måttfull alkoholkonsumtion och att helt avstå från rökning. Som individ kan man få (och behöver) hjälp av hälso- och sjukvården med att kontrollera eventuellt högt blodtryck och diabetes, samt med att undvika fetma. Om man redan har passerat medelåldern finns fortfarande bra förebyggande strategier: det är aldrig för sent att börja följa denna livsstil. Hjärnan behöver dessutom, som andra delar av kroppen, stimulans och övning för att fortsätta att fungera bra.

Tillsammans med andra forskargrupper har vi sedan några år kunnat visa att gamla människor med ett aktivt liv har mindre risk att utveckla demens. Jag får ofta frågan om vilka aktiviteter som är viktigast. Vi har starka forskningsbevis för att tre huvudkomponenter - sociala kontakter, mental stimulans och motion - är viktiga. Man kan fortsätta att vara delaktig i aktiviteter som man har alltid tyckt om eller börja med något nytt som man inte har haft tid med tidigare i livet. Vi tror att dessa aktiviteter på olika sätt kan hjälpa hjärnan att fortsätta att fungera bra, bland annat genom att leda till minskad stress i livet. Psykologisk stress är faktiskt en av de senaste hypoteserna om riskfaktorer för demens, stress både i medelåldern och senare i livet. Vi behöver veta mer om detta, men vi har redan avslutat två studier som stödjer hypotesen.

Yes, we can!

Slutligen, för att använda ett aktuellt uttryck: "Yes, we can", vi kan leva längre och med en bra livskvalitet. Livskvalitet är visserligen ett mycket subjektivt begrepp , beroende på personliga åsikter och kulturell miljö, men alla vill vi behålla vårt minne och vår förmåga att bestämma över våra liv.

Vi önskar nog alla att vi får åldras som Greta och hennes dotter. Greta, 102 år gammal, var en av de äldsta deltagarna i Kungsholmsprojektet när det startade i slutet av 1980-talet. Projektets koordinator Eva hade vid flera tillfällen försökt att kontakta henne men inte lyckats. Efter en kort men intensiv undersökning fick vi veta att hon var på resa i Italien tillsammans med sin dotter. Dottern var 80 år gammal. Alla kan vi inte räkna med att hålla oss så friska som Greta och hennes dotter men vi kan påverka både vår risk att drabbas och vår attityd till demens, "Yes, we can".

Text: Laura Fratiglioni. Ursprungligen publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 3/2009

DemensNeurobiologiVårdvetenskap