Vardagsteknik svårt vid demens

Att inte kunna hantera en mobiltelefon eller glömma hur man tar ut pengar från bankomaten kan medföra stora begränsningar i livet. Forskare vid Karolinska Institutet undersöker hur det är att leva med demens i ett samhälle som kräver teknisk kompetens.

Att sköta bankärenden över internet och köpa bussbiljetter via sms är jättesmidigt. Om man vet hur man gör det vill säga. På gott och ont involverar många av vardagslivets sysslor mer eller mindre avancerad teknik.

– Även väldigt välkänd och bekant teknologi kan medföra problem om man har en demenssjukdom. Många tar krångliga omvägar för att undvika problem, som att gå till frisören och boka tid istället för att använda telefonen, säger Louise Nygård, arbetsterapeut och forskare vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle.

I sin forskning har Louise Nygård och hennes medarbetare låtit äldre människor uppskatta sina svårigheter med att använda ett nittiotal olika typer av vardagsteknik, allt från välbekanta apparater i hemmet som telefon och kaffekokare till mer avancerade teknikformer som automatisk incheckning på Arlanda.

Resultaten visar att personer med demens i större utsträckning upplever svårigheter med vardagsteknik jämfört med jämnåriga utan demens. Också personer med så kallad mild kognitiv svikt, som kan vara ett förstadium till demenssjukdom, upplever mer problem med vardagsteknik än jämnåriga äldre utan kognitiv svikt. Forskarna tror att förändringar i teknikanvändning kan vara ett tidigt tecken på demens, som annars kan vara svåra att lägga märke till för omgivningen eller för den drabbade själv.

– Genom att titta på teknikanvändning kan man upptäcka subtila svårigheter som kan ha stor betydelse. Det kan till exempel handla om att man börjar få problem med att använda tvättmaskinen eller mobiltelefonen, säger Louise Nygård.

Många får svårt att använda teknik som kräver att moment utförs i en viss ordning, till exempel att först slå en pinkod för att kunna sätta på mobilen. Det är vanligt med problem med att använda automatiska telefontjänster som kräver att man följer instruktioner och väljer rätt kommando.

Louise Nygård hoppas att forskningsresultaten kan komma till nytta när framtidens tekniska hjälpmedel utvecklas. Hon ser det också som viktig baskunskap för alla som ska ge stöd till människor med demens eller andra former av kognitiv nedsättning. Enligt Louise Nygård vill den yngre generationen ofta ta till teknik för att lösa de äldres problem. Det kan handla om en vattenkokare som ska underlätta vardagen, eller en mobiltelefon som alltid ska ligga i handväskan för säkerhets skull. Men om demenssjukdom finns med i bilden anser Louise Nygård att man ska tänka sig för innan man förlitar sig på tekniska lösningar.

– Även om man vet hur man använder en mobiltelefon i lugn och ro hemma är det inte säkert att man klarar det när man verkligen behöver det, eftersom situationen påverkar förmågan så mycket, säger Louise Nygård.

Ett pågående forskningsprojekt undersöker förutsättningarna för personer med demens att fungera i den offentliga miljön, med alla de krav som exempelvis trafikmiljö, portkoder och olika betalningssystem ställer på individen. Det finns en strävan att samhället i största möjliga mån ska vara anpassat till människor med fysiska funktionshinder, men när det gäller kognitiva funktionshinder har en sådan ambition saknats, menar Louise Nygård.

Tidigare forskning kring demens och teknik har fokuserat främst på att pröva olika tekniska hjälpmedel för att kompensera för den kognitiva nedsättningen. Louise Nygårds forskargrupp har bland annat studerat användandet av så kallad spisvakt, ett hjälpmedel som ska öka säkerheten genom att stänga av spisen automatiskt. Utifrån sin och andras forskning drar hon slutsatsen att optimismen har varit större än kunskapen när det gäller tekniska hjälpmedel.

– Även de enklaste hjälpmedel kräver att man lär sig använda ny teknik, men att lära sig nya saker är generellt väldigt svårt för människor med demens. Man måste räkna med att det krävs insatser från omgivningen för att det ska lyckas, säger Louise Nygård.

Samtidigt visar forskningen att människor med demens i vissa situationer har en förvånansvärt stor kapacitet att ta till sig teknik. Enligt Louise Nygård är det också slående hur viktig och relevant tekniken kan vara för många av dessa.

– Ett exempel är en dam med demens som började släktforska via sin dator, något som hon upplevde som mycket meningsfullt - trots att det egentligen borde ha varit för svårt för henne. Det visar att potentialen finns där och att det är värt att fortsätta utforska under vilka förutsättningar teknikanvändningen fungerar.

Kognitiva förmågor som minne och logiskt tänkande utgör bara en del av faktorerna som avgör vad man klarar av i vardagen, oavsett om det handlar om att hantera kaffebryggare eller släktforska vid datorn.

– Något som i hög grad är avgörande för vad du slutligen gör är motivationen, vad du tycker om att göra och vad du upplever att det är värt att lägga möda på, säger Louise Nygård.

Text: Ola Danielsson. Publicerad i Medicinsk Vetenskap nummer 3, 2009

DemensNeurobiologiVårdvetenskap