Tio frågor om prostatacancer

Män som utreds för prostatacancer ställs inför svåra dilemman. En ny stor studie, STHLM3, ska leda till säkrare diagnostik och behandlingsbeslut. Vi ställde tio frågor till Henrik Grönberg professor i cancerepidemiologi på institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, samt vetenskaplig chef för studien.

Kommer en lösning på männens dilemma?

Bild på Henrik Grönberg

– Det finns två dilemman: Bör man gå vidare och ta smärtsamma vävnadsprov om PSA-värdet är förhöjt? Och om det visar sig vara en tumör - ska man behandla utan att veta om det handlar om en elakartad och snabbväxande tumör eller en snäll som inte behöver behandling?

– Den nu planerade studien är så stor att vi räknar med att hitta säkrare markörer, proteiner eller genetiska avvikelser, som tillsammans med PSA-värdet ger säkrare svar på både om det rör sig om cancer och om tumören i så fall är elakartad. Det ska leda till tidigare och säkrare identifiering av elakartade tumörer, och till färre onödiga vävnadsprovtagningar och operationer.

Hur tillförlitliga är dagens PSA-tester?

– Om PSA-värdet är över tre och man går vidare med vävnadsprover så upptäcks 80-85 procent av de elakartade, snabbväxande tumörerna. Även vid lägre värden upptäcks vissa elakartade tumörer, men för att hitta dessa behövs betydligt fler vävnadsprover och det leder till att många får en diagnos som leder till onödig oro då det handlar om långsamväxande tumörer.

Finns det planer på att införa allmän PSA-testning i Sverige?

– Inte för närvarande. Men uppfattningen om nyttan av allmän screening börjar svänga eftersom vissa studier pekar på en minskad dödlighet till följd av screening. För att rädda en man från för tidig död i prostatacancer räknar man med att det krävs screening av 1 400 män och behandling av 50 män.

Är risken för prostatacancer ärftlig?

– Omkring hälften av riskfaktorerna för prostatacancer är ärftliga. I övrigt handlar det om livsstilsfaktorer, men vilka dessa är vet vi ännu inte.

Finns det gentest som visar om man riskerar att få en aggressiv form av prostatacancer?

– Nej. Vi vet att det finns omkring 45 genetiska variationer som leder till en ökad cancerrisk. Vissa bär på kanske 35 av dessa vilket innebär en ganska hög risk, medan andra kanske bär på 10-12 av dessa variationer och då löper en liten förhöjd risk att utveckla prostatacancer. I STHLM3 ska vi testa vilka av dessa genetiska variationer som fungerar som markörer för ökad cancerrisk.

Hur ser prognosen ut för dem som väljer att operera sin prostatacancer respektive avvakta?

– De som väljer att operera minskar risken att dö i prostatacancer med 30-40 procent jämfört med att avvakta. Men det är relativt gamla studier och prognosen efter operation har förbättrats successivt.

På vilket sätt kan man minska biverkningarna vid behandling av prostatacancer?

– Kvaliteten på den behandling som ges är avgörande för huruvida patienten drabbas av biverkningar, och det pågår hela tiden en utveckling på det området. Ett exempel är införandet av robotassisterad kirurgi som används vid Karolinska universitetssjukhuset.

Hur påverkas livskvaliteten av att avstå behandling, när man har en förmodad mindre farlig cancer?

– När man avstår från behandling initialt så är givetvis oron för den cancer man har större än hos den som har behandlat sin cancer. Man går på regelbundna PSA-kontroller, vilket kan vara psykiskt påfrestande. Studier visar dock att efter ett antal år så är det ingen skillnad i livskvalitet mellan de som har behandlat direkt och de som väntat.

Kan män själva vara uppmärksamma på kroppsliga symptom för att i tid upptäcka tecken på prostatacancer?

– Nej, till skillnad från exempelvis bröstcancer finns det inga tecken på förstadier till prostatacancer som mannen själv kan vara uppmärksam på. När symptomen uppstår, så som svårighet att kissa, ont i skelettet eller trötthet, har cancern oftast redan utvecklats för långt.

Vilken annan forskning kring prostatacancer är aktuell i dag?

– Vid Karolinska Institutet pågår bland annat forskning om hur kost och fysisk aktivitet påverkar risken för prostatacancer, liksom forskning om nya kirurgiska metoder, nya typer av strålbehandling och för att hitta nya markörer som indikerar prostatacancer.

Fakta: Männens vanligaste cancerform

  • Prostatacancer är den vanligaste cancersjukdomen i Sverige
  • Varje år insjuknar 10 000 män, varav 2 500 avlider i sjukdomen. Med ett nationellt screeningprogram skulle dödstalet kunna minska, men det saknas fortfarande bra verktyg för att genom screening kunna ställa en korrekt diagnos
  • Behandlingen vid prostatacancer är kirurgi, strålbehandling, hormonbehandling och cytostatika
  • Det finns risk för erektionsproblem och urinläckage efter kirurgi
  • Strålbehandling kan framför allt medföra risk för besvär med läckage från ändtarmen och urinblåsan

Text: Peter Örn. Publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 1 2012.

Cancer och onkologiProstatacancer