Tillbaka från tystnaden

Efter tre strokeattacker kunde Göran Skytte vare sig läsa, skriva eller tala. Detta är berättelsen om en häpnadsväckande återkomst - och om tacksamhet.

Bild på Göran Skytte.Jag har drabbats av stroke - och tacksamhet. Så skriver Göran Skytte i sin första krönika efter de tre anfall av stroke som drabbade honom i slutet av april förra året. Krönikan publicerades i Svenska Dagbladet i slutet av augusti, nästan på dagen fyra månader efter att han insjuknade. Då hade han dessutom hunnit skriva en bok. Göran Skytte är journalist, författare, filmare, konsult och egen företagare som inte vet vad tidsfördriv är för något.

– Jag har arbetat oerhört intensivt i många år. Det betyder ofta att jag börjar klockan fem på morgonen och slutar sent på natten. Och med många olika saker, säger han.

Något var inte som det skulle

Den 24 april 2012 var Göran Skyttes första lediga dag på mycket länge. Det var början på en period där han skulle ta ledigt från alla andra projekt och skriva sin nya bok, kanske inte vad de flesta skulle kalla ledighet, men så beskriver han det. Redan på dagen kände han att något inte var som det skulle. När han sedan vaknade på natten och behövde gå på toaletten så vek sig benen under honom, han kunde inte gå. Han tog sig tillbaka till sängen och kände sig yr, illamående och hade en rejäl huvudvärk. Men han ringde inte sjukhuset.

– Jag har inga sådana där fobier eller "manliga idéer" om att man inte ska ringa sjukvården. Tvärtom, en av mina döttrar är läkare, men det var som om jag var i något slags förlamningstillstånd. Jag tog tidningen, men jag kunde inte läsa texten utan jag somnade, säger han.

Dagen efter, strax efter lunch kom den andra stroken. Då ringde han. Ambulansen kom på mindre än sju minuter och han kördes in till universitetssjukhuset i Malmö. Där tilläts han gå på toaletten och låsa dörren inifrån och då kom den tredje stroken, den kraftigaste.

– Jag lyckades ta mig ut för egen maskin. Bara några sekunder senare kunde jag ingenting och det var total uppståndelse, säger Göran Skytte.

Han kördes i ilfart med ambulans till universitetssjukhuset i Lund där det finns bättre möjligheter att ta hand om allvarliga strokefall. Då förstod Göran Skytte att detta var riktigt allvarligt. Under den första dagen överväger läkarna i Lund operation, men under dag två beslutar de att det inte behövs utan att hans stroke ska medicineras. Under de två dagarna i Lund hinner Göran Skytte tänka och känna efter. Han inser att han tidvis svävar mellan liv och död.

Kunde inte tala eller gå

– Men under hela tiden hade jag ingen rädsla, ingen ångest och jag var alldeles lugn. Det jag såg var ett ljus. Lugn, frid, stillhet, ljus och ingen rädsla, säger han.

Som troende kristen, sedan ett antal år tillbaka, sätter han sin upplevelse i samband med sin tro.

Bild på Göran Skytte.– Min tro gav mig ett lugn och en säkerhet som jag aldrig tidigare hade känt. Den som inte tror tycker att det är gallimatias. I mitt fall blev själva tron väldigt förstärkt, säger han.

Samtidigt betonar han gång på gång att läkarna och övrig sjukvårdspersonal "också var helt avgörande för att det till slut gick bra". Han förstod att han nu hade passerat faran för att dö akut, nu gällde det att komma tillbaka till livet. För i det läget hade han förlorat många för honom helt självklara förmågor. Han försökte till exempel läsa Svenska Dagbladets ledarsida.

– Jag förstod överhuvudtaget inte vad jag läste. Allt var en gröt. Jag kunde läsa orden i det första stycket med mycket stor möda, men jag förstod inte vad de betydde, säger han.

Han kunde inte heller skriva, prata utan att sluddra, eller gå.

– Mitt liv har ju bestått i att läsa, skriva och tala. Det är de tre sakerna jag har gjort i hela mitt liv. Jag har stått på en scen och kommunicerat på olika sätt. Nu insåg jag; jag kunde inte läsa, jag kunde inte skriva och jag kunde inte tala, säger han.

Han bestämde sig för att se till att göra små, men mätbara, framsteg varje dag.

– Jag tog upp tidningen igen och började läsa det där stycket och jag tänkte att jag ska läsa det här stycket varje dag vid olika tillfällen tills jag förstår vad där står. Sju veckor senare hade jag läst 2 500 sidor litteratur. På samma sätt gör han med skrivandet. Från ett första helt oläsligt handskrivet meddelande via ett mödosamt utmejslat mejl på en dator till sin nya bok. Och med talet.

– Jag försökte hela tiden prata, med personalen, jag pratade högt för mig själv på rummet, jag sjöng enkla snuttar. Och i mitten av juli åkte jag till Finland och talade offentligt på fyra möten, säger Göran Skytte.

Den senaste vetenskapen pekar på att tidig och intensiv träning är viktigt för att återfå förlorade förmågor efter stroke. Och det var ju precis vad Göran Skytte höll på med.

– Vid den här tidpunkten visste jag ingenting om hjärnforskning, ingenting om stroke, ingenting om vetenskapens framsteg, men det verkar som om jag intuitivt på något sätt gör rätt saker i alla fall. Ska man sätta ett namn på det är det väl en slags intuitiv livskänsla, säger han.

I dag säger han sig ha förändrats i grunden i hela sin inställning till livet.

– Många föredrar att blunda för att alla kan drabbas av svår sjukdom, att alla utan undantag ska dö och att det kan ske när som helst. Min egen erfarenhet av min stroke är att denna insikt kan bli en ytterligt värdefull tillgång. Plötsligt kan jag inte ta det för givet att jag ska stiga upp på morgonen. Vem tänker på att man går runt och andas? I själva verket är ju allting fullständigt underbart och häpnadsväckande, säger han.

– Jag känner att jag har fått möjligheten till ett nytt liv och jag känner en stor tacksamhet för det, säger Göran Skytte.

Text: Fredrik Hedlund, Publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 1, 2013.

Stroke