Prostatacancer - viktigt med nya prognostiska faktorer

Prostatacancer är den i särklass vanligaste cancerformen i Sverige, fler drabbas exempelvis av prostatacancer än av bröstcancer. Sjukdomen är så pass vanligt förekommande att bland 65-åriga män som dött av andra orsaker visar det sig att två tredjedelar också haft prostatacancer. Utan att de känt till det under sin levnad.

Många av de tumörer som rutinmässigt diagnostiseras är små, kliniskt betydelselösa cancrar som egentligen inte skulle behöva någon behandling. Här väljer läkaren ofta så kallad expektans, det vill säga att avvakta och följa patientens PSA-värde över tid. Lars Egevad är professor i tumörpatologi vid institutionen för onkologi-patologi. Han menar att det är ett stort problem att så pass stor del av de prostatacancrar som diagnostiseras är tumörformer som sannolikt inte kommer att kräva behandling. Det får till följd att många män tvingas leva lång tid under stor osäkerhet.

- När det gäller bröstcancer får patienterna omedelbart en behandling anpassad efter tumörtypen. Vid prostatacancer däremot finns flera möjliga behandlingsformer som att avlägsna prostata, så kallad prostatektomi, eller sätta in strålbehandling alternativt att avvakta med behandling. Vid prostatektomi och strålbehandling finns risk för besvärande biverkningar som inkontinens respektive impotens.

Prostatacancer drabbar i regel män i övre medelåldern och uppåt. Många i denna åldersgrupp väljer därför att gå och kontrollera sitt PSA-värde. Förkortningen står för prostataspecifikt antigen, en markör som kan avslöja cancer i ett tidigt skede, men som har dålig specificitet. Rutinmässigt tas också en biopsi, ett vävnadsprov, från prostatakörteln, som sedan undersöks i mikroskop av patologen.

Om denna histopatologiska bedömning visar på malignitet, görs en uppskattning av tumörens aggressivitetsgrad enligt den så kallade Gleasongraderingen, en metod som använts sedan 1960-talet. Det finns dock en osäkerhet i Gleasongraderingen, eftersom den bygger på läkarens subjektiva bedömning. Dessutom finns en individuell variation i förloppet, förklarar Lars Egevad.

- Det skulle därför behövas andra, mer exakta detektionsmetoder, med större känslighet än dagens PSA-värde, i kombination med prognostiska metoder som kan skilja små betydelselösa tumörer från sådana som kräver behandling.

Han gjorde för ett tiotal år sedan en studie bland svenska patologer i syfte att standardisera bedömningen av prostataprover. Det var första gången som internet användes som verktyg för standardisering av patologernas bedömning, säger han.

- Jag har också arbetat internationellt med dels den första större genomgripande revisionen av Gleasongraderingen, dels med standardisering av hanteringen och bedömningen av prostataprover.

Med hjälp av genomik och så kallad tissue microarray-teknik kartlägger han nu gen- och proteinuttrycket i prostatacancer. Han har bland annat hittat proteinuttryck som korrelerar till aggressivitet, men här förekommer överlappningar, förklarar han. Vissa av de identifierade proteinerna undersöks immunhistokemiskt med tissue microarray-teknik. Här används material från hundratals tumörer som samlats in från patienter som genomgått prostatektomi. I ett projekt i samarbete med Henrik Grönberg, professor i cancerepidemiologi vid Karolinska Institutet, görs storskaliga analyser av de prover som samlats in och sekvensering av stora delar av genomet.

- Det verkar vara väldigt många olika gener som var och en ger en låg riskökning, men som tillsammans innebär större risk för prostatacancer.

Livsstil kan påverka

Vid Karolinska universitetssjukhuset i Solna har antalet prostatabiopsier ökat de senaste tio åren från 300 till cirka 1 500 per år och antalet prostatektomier från 30 till 500 per år. I en omfattande europeisk studie vid IARC, WHOs cancercenter i Lyon, försöker man nu kartlägga hur vissa livsstilsmönster påverkar risken för prostatacancer.

- Man skulle kunna tänka sig att mycket grönsaker, minskad konsumtion av rött kött och ökad motion skulle kunna inverka gynnsamt. Men det är svårt att visa vid prostatacancer, eftersom många patienter har så kallade tysta cancrar. Resultaten när det gäller livsstilens betydelse har därför varit motstridiga.

Lars Egevad är också ansvarig för patologdelen i ett stort EU-projekt kring njurcancer som omfattar åtta länder och där man studerar genetiska faktorer och prognos. Projektet är ett samarbete mellan olika ämnesföreträdare som patologer, epidemiologer, kirurger, onkologer och biostatistiker.

- Det har på det sättet likheter med forskningen kring prostatacancer. Det behövs väldigt stora material för att dra slutsatser. Men samtidigt som detta är resurskrävande projekt, är det också modellen för framtiden. Det är viktigt att sådana här studier bedrivs som translationella forskningsprojekt.

Text: Eva Cederquist, publicerad i "Från Cell till Samhälle" 2010

Om forskningsämnet

Antalet fall av prostatacancer i världen har sedan 1970-talet mer än fördubblats. En anledning är den västerländska livsstilen som anammas av allt fler länder. Men framförallt kan det förklaras av den ökade diagnostiken under senare decennier.

Att mäta PSA-värdet i blodet och ta vävnadsprov från prostata görs idag rutinmässigt inom sjukvården. Och ju fler prover som tas, desto fler cancerfall upptäcks. Men många tumörer är små och kliniskt betydelselösa och läkaren väljer därför ibland att avvakta med behandling.

Länkar

ProfessorProstatacancer