Olika inflammationssjukdomar men gemensamma mekanismer

I gruppen autoimmuna inflammationssjukdomar, där inflammationer uppkommer i kroppen utan känd orsak, ingår så skilda sjukdomar som reumatoid artrit (leder), myosit (musklerna), multipel skleros (nervsystemet), Crohns sjukdom respektive ulcerös colit (tarmarna) och psoriasis (huden).

- Men de bakomliggande mekanismerna är desamma. I mikroskop ser man samma process, fast det handlar om skilda delar av kroppen. Det är olika vita blodkroppar som invaderar vävnaderna och orsakar en lokal inflammation, säger Ronald van Vollenhoven, professor i klinisk behandlingsforskning.

De senaste åren har det kommit nya läkemedel mot inflammationssjukdomar inriktade mot att dämpa olika signalämnen eller bromsa särskilda typer av vita blodkroppar (lymfocyter). Det har gjort de möjligt att ingripa mer specifikt mot sjukdomarna utan några allvarligare sidoeffekter.

Dessa biologiska läkemedel hämmar signalämnet tumor necrosis factor (TNF) vid reumatoid artrit, Crohns sjukdom och psoriasis. Vissa av läkemedlen verkar i stället genom att blockera vita blodkroppar som B- eller T-lymfocyter respektive interleukin 1, en cytokin involverad i inflammatoriska tillstånd.

- Patienterna utvecklar ibland antikroppar mot behandlingen. Vi skulle ha ett fantastiskt instrument om det fanns ett specifikt blodprov som visade vilka som riskerade att utveckla antikroppar. Amsterdams universitet har tagit fram ett sådant prov som idag är i kliniskt bruk.

Många frågor kring behandling med biologiska läkemedel

En viktig fråga för forskningen är hur man kan använda de biologiska läkemedlen på bästa sätt för att behandla så effektivt som möjligt. Vilka är exempelvis de optimala doseringsintervallerna respektive hur ska de biologiska läkemedlen användas i kombination med andra läkemedel.

- Vi måste också ta reda på i vilka faser av sjukdomen dessa läkemedel är mest effektiva. I praktiken börjar man ofta med konventionella läkemedel, men vissa studier antyder att de biologiska läkemedlen är bäst att ta initialt i sjukdomsskedet.

En stor internationell studie över reumatoid artrit, där även Karolinska universitetssjukhuset Solna ingår, har exempelvis visat att patienterna då får ett bättre förlopp och att sjukdomen hos vissa till och med verkar klinga av. Studien pågår fortfarande.

Resultat från en annan studie, den nationella kliniska studien SWEFOT, har visat att nästan hälften av de medverkande patienterna blev bättre av biologiska läkemedel, medan enbart en fjärdedel svarade på konventionella läkemedel.

- Det visar att vi måste bli bättre på att indikera på individnivå vilka patienter som mår bäst av vilken behandling.

På Karolinska Institutets enhet för klinisk behandlingsforskning vid inflammationssjukdomar (ClinTRID) har Ronald van Vollenhovens forskargrupp startat ett stort antal projekt för att söka svar på de många frågorna kring behandlingen med biologiska läkemedel.

Man har bland annat samlat in data för tre olika medicinska områden som inte självklart hör ihop, som reumatoid artrit, psoriasis och inflammatoriska tarmsjukdomar. I ett projekt studerar forskargruppen genusaspekten av biologiska läkemedel.

- Eftersom kvinnor drabbas oftare än män av inflammationssjukdomar, borde det vara mer motiverat att behandla dem med biologiska läkemedel. Men det har visat sig att dessa förskrivs i mindre utsträckning till kvinnor med psoriasis och inflammatoriska tarmsjukdomar. Det kanske kan hänga ihop med att läkaren oftast bara tittar på objektiva fakta, och att kvinnornas subjektiva symtom värderas annorlunda.

Balansera den hälsoekonomiska debatten

Sammanlagt finns idag ett dussintal biologiska läkemedel för gruppen inflammationssjukdomar. Nio av dessa används inom reumatologin, de övriga inom neurologin och dermatologin. Dessutom finns ett mycket stort antal nya biologiska läkemedel som för närvarande är i klinisk prövning.

Biologiska läkemedel är en dyr behandling, vilket brukar framskymta i den hälsoekonomiska debatten, säger Ronald van Vollenhoven.

- Men frågan är hur dessa behandlingar värderas, sjukdomarna är ju också kostsamma. Dels tar de här patienterna stora sjukvårdsresurser i anspråk, dels har vi de indirekta kostnaderna i samband med kronisk sjukdom. En person som inte längre förmår arbeta kostar ju också pengar. För att få en rättvis bedömning måste man ta med alla dessa aspekter. Först då får man en nyanserad bild av situationen.

Mellan fem och tio procent av Ronald van Vollenhovens tid är vikt åt undervisning. Hans målsättning är att inom medicinkursen involvera ett utvidgat avsnitt om autoimmuna sjukdomar och deras behandling.

Text: Eva Cederquist. Publicerad i Cell till Samhälle 2011.

Om forskningsämnet

Autoimmuna inflammationssjukdomar drabbar olika kroppsvävnader och organ med varierande symtom, men har gemensamma uppkomstmekanismer. De senaste åren har biologiska läkemedel börjat användas vid behandlingen av dessa sjukdomar, de flesta inom reumatologin.

Utvecklingen har gått snabbt och Ronald van Vollenhovens forskning söker nu svar på flera viktiga frågor. I vilket skede av sjukdomen har läkemedlen bäst effekt, i vilka doser och i vilka kombinationer med andra läkemedel respektive vilken inverkan har genusaspekterna på behandlingsresultatet?

Länkar

InflammationProfessor