Nyfiken på kaffe

This page in English

En del kvicknar till och myser, andra darrar och ryser. En kopp kaffe lämnar ingen oberörd. Det har gjort forskarna oroliga, men än så länge har de inte hittat något bra skäl för att sluta sörpla.

Varje dag tar miljontals människor en drog för att orka bege sig till jobbet. Eller så intar de dagens första dos på arbetsplatsen, ibland tillsammans med kollegor i samma situation. Dosen måste vara noga utprovad, annars väntar obehagliga bieffekter. 

Av någon anledning dricks allra mest kaffe i nordiska länder som Sverige och Finland.

– Den bästa förklaringen jag har hört är att vi har grymt mörka, trista, deprimerande vintrar. Kanske behöver vi något för att klara oss igenom det, säger Bertil Fredholm, professor emeritus i farmakologi vid Karolinska Institutet som var en av de första som beskrev på vilket sätt koffein, den psykoaktiva substansen i kaffe som även finns i te och choklad, påverkar kroppen.

En kopp kaffe kan göra många saker beroende på hur mycket koffein den innehåller, men även beroende av vem och vid vilken tidpunkt den intas. Vissa kvicknar till och presterar på topp, andra känner sig mest obehagligt hispiga. Koffeinet kan skärpa våra sinnen när vi behöver det som mest. Men med fel timing kan det förstöra nattsömnen och förvandla oss till hålögda zombies.

Hur kan då en liten molekyl som koffein ställa till med allt detta? Jo, genom att motverka en annan molekyl – adenosin.

Bertil Fredholm– Adenosin utsöndras från våra celler under dagen och har en dämpande, tröttande effekt som bidrar till att vi till slut somnar. Det utsöndras också vid hårt arbete vilket ger en känsla av trötthet efteråt, säger Bertil Fredholm.

Han upptäckte tillsammans med kollegor på 1970-talet att koffeinet binder till de receptorer i kroppen som är avsedda för adenosin, med resultatet att de blir oåtkomliga för adenosin. Men eftersom koffein inte är adenosin uteblir de signaler som normalt gör oss trötta, vi blir alltså piggare än vi annars hade varit tills det att koffeinet bryts ned.

Att kalla koffein för en drog – världens mest använda sådan – är enligt Bertil Fredholm korrekt om man med en drog menar ett ämne som stimulerar nervsystemet, är beroendeframkallande och kan leda till abstinensbesvär. För visst är det sant att många känner att de måste ha sin dagliga kopp (minst) för att fungera, och att om de slutar tvärt får huvudvärk och mår allmänt risigt i några dagar. Men tyngre droger spelar naturligtvis i en helt annan liga.

– Suget och belöningskänslan finns inte på alls samma sätt som med till exempel nikotin, morfin eller alkohol. Jag tror inte det är så att människor dricker kaffe framför allt för att bekämpa abstinensbesvär, de gör det för att de vill och mår mestadels bra av det, säger Bertil Fredholm.

Den som är extra känslig eller dricker för mycket kaffe kan uppleva bieffekter, som sömnproblem, hjärtklappning och ängslighet. Med tanke på att koffeinet påverkar grundläggande fysiologiska processer i kroppen, i kombination med de enorma mängder som konsumeras i befolkningen, har forskare också misstänkt att kaffe skulle kunna inverka på risken för någon mer allvarlig sjukdom.

På 1970- och 80-talen rapporterade forskare att de sett tecken på ökad risk för hjärt-kärlsjukdom samt cancer. i urinblåsa och bukspottskörtel hos kaffedrickare. Den populära drycken hamnade 1991 på Världshälsoorganisationens lista över ”möjligen cancerframkallande” kostfaktorer och fick riktigt dåligt rykte.

Men forskare fortsatte att undersöka de påstådda farorna i större och mer långsiktiga studier. Det visade sig så småningom att cancerriskerna inte alls berodde på kaffedrickande, utan på andra faktorer, som rökning. Ett samband mellan kaffe och hjärt-kärlsjukdom existerar dock, men det har nyanserats och fått sin förklaring.

– I tidiga studier såg man att kaffe bidrar till dåliga blodfetter som kan öka risken för hjärt-kärlsjukdomar. Idag vet vi att det bara gäller ofiltrerat kaffe som exempelvis kokkaffe som man drack mycket förr i Sverige, säger Susanna Larsson, forskare i nutritionsepidemiologi vid Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet, som har gjort flera studier om kopplingen mellan kaffe och olika sjukdomar.

Anledningen är att ofiltrerat kaffe som det svenska kokkaffet, arabiskt kaffe samt, i mindre utsträckning, espresso innehåller kolesterolhöjande ämnen, diterpener. Bryggkaffe är så gott som fritt från dessa ämnen då de fastnar i kaffefiltret. 

Gravida kvinnor får rådet att inte dricka mer än tre koppar kaffe per dag då höga doser koffein misstänkts öka risken för missfall. Utöver detta ger inte dagens forskningsläge stöd för att kaffedrickande ger några allvarliga hälsorisker, enligt Susanna Larsson.

Kaffet har plockats bort från Världshälsoorganisationens cancerlista. Där finns dock en varning för att dricka väldigt varmt kaffe (eller annan dryck) då temperaturen i sig troligen kan öka risken för cancer i matstrupen.

Tvärtom verkar hälsoeffekterna i huvudsak vara positiva. En nyligen publicerad studie av över en halv miljon personer i tio europeiska länder visade att kaffedrickare hade en lägre dödlighet i hjärt-kärlsjukdomar, framförallt stroke, jämfört med de som inte dricker något kaffe. Det säkraste sambandet ses för typ 2-diabetes. Den som dricker 5-6 koppar kaffe om dagen har ungefär 30 procent minskad risk att drabbas, enligt Susanna Larsson.

– Här är forskningen ovanligt samstämmig, studie efter studie visar att kaffekonsumtion är kopplat till minskad diabetesrisk. Det finns också en bra fysiologisk förklaring, då man vet att koffeinet ökar insulinkänsligheten med minskade glukosnivåer i blodet som följd, säger hon.

Kaffe har också i olika studier, bland annat av Susanna Larsson och hennes kollegor, kopplats till minskad risk för olika cancerformer som livmodercancer, levercancer och gallblåsecancer. Men studierna kring cancer är delvis motsägelsefulla.

– Andra forskare har exempelvis sett ett samband mellan kaffekonsumtion och minskad risk för tjocktarmscancer, men vi har inte kunnat bekräfta det i våra svenska data, säger Susanna Larsson.

Även gällande cancer finns idéer om vilka mekanismer som kan vara inblandade. Kaffe innehåller stora mängder antioxidanter som kan skydda cellerna från skador, men det kan också ha med koffeinet att göra.

– Vissa tumörer utsöndrar mycket adenosin, vilket hämmar kroppens egna immunceller som kan förstöra tumörcellerna. Eftersom koffein i sin tur hämmar adenosin kan man tänka sig en cancerskyddande effekt, säger Bertil Fredholm.

Som om det inte vore nog finns det även forskning som kopplar kaffedrickande till en minskad risk för Alzheimers sjukdom och Parkinsons sjukdom.

– Vad det gäller Parkinsons sjukdom finns välgjorda studier kring fysiologiska mekanismer som tillsammans med kliniska prövningar av koffeinliknande substanser styrker slutsatserna i flera stora epidemiologiska studier, säger Bertil Fredholm.

Kaffet har alltså gjort en helomvändning och tycks nu stå högt i kurs i alla läger. En välsmakande vardagsdrog som räddar liv – kan det bli bättre?  Men Susanna Larsson påpekar att forskningsstödet för de positiva effekterna är varierande starkt, och att det är lätt att de tas för sanningar lite för tidigt.

– Jag trodde själv att det fanns rätt goda belägg för att kaffe minskar risken för Alzheimers sjukdom. Det var den bild jag fått, även i forskarvärlden. Men när jag började intressera mig för frågan upptäckte jag att det bara fanns tre små studier publicerade. Det är för lite för att säga att det finns något egentligt stöd för det påståendet. Men frågan är absolut intressant att studera vidare, säger Susanna Larsson. 

Patrik Magnusson, foto: Ann SvalanderEnligt Patrik Magnusson, forskare i medicinsk genetik vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, är det svårare än man kan tro att bevisa hur en kostfaktor påverkar hälsan. Han påpekar att det är helt förväntat att en dryck som kaffe, som mixtrar med våra nervsystem och intas av miljoner, visar sig ha starka samband med olika sjukdomar i forskningen. Det svåra är att visa att det verkligen beror på kaffedrickandet i sig. 

Varje forskningsfråga har sina fallgropar, som kan vara mer eller mindre lätta att kontrollera för. Studier kring kaffekonsumtion och minskad typ 2-diabetes måste exempelvis ta hänsyn till vad Patrik Magnusson kallar rulltårteeffekten.

– Det fikas väldigt ofta i det här landet. Men vet vi att kaffedrickare äter exakt lika mycket av fikabrödet som de andra runt bordet? Det skulle kunna vara så att kaffedrickare inte känner samma sug efter godsaker, vilket i så fall kan bidra till den minskade risken för diabetes för denna grupp. Jag tror inte att vi riktigt vet svaret på den frågan, säger han.

Om de positiva rönen visar sig stämma är det en välkommen bonus för världens kaffedrickare, men det viktigaste är kanske att vi kan konstatera att kaffe i alla fall inte är livsfarligt. Varken Susanna Larsson eller Patrik Magnusson, som båda gillar kaffe, tycker att hälsoöverväganden behöver styra valet att dricka kaffe.

– Nej, jag tycker man ska dricka kaffe om man mår bra av det. Det är mycket vi fortfarande inte vet om eventuella hälsoeffekter. Men det finns i alla fall inga stora risker, så mycket har forskningen klarlagt, säger Susanna Larsson.

Patrik Magnusson kan dock utifrån egen erfarenhet tipsa personer med sömnproblem att se över sin kaffekonsumtion.

– Jag slutade dricka kaffe efter klockan 14.00 och det gjorde en enorm skillnad för nattsömnen, jag sover numera som om någon slagit mig med en klubba, säger han.

Huruvida han verkligen minskade ner på kaffet av egen fri vilja går dock att diskutera. Enligt hans egna forskningsresultat styrs människors kaffedrickande till stor del av deras gener, en tanke som brukar väcka en viss förundran.

– Det låter ju helkonstigt, det är klart att det är jag och inte mina gener som bestämmer om jag dricker kaffe eller inte. Så reagerar de flesta när vi presenterar resultaten, men vi tvillingforskare är inte så förvånade, säger Patrik Magnusson.

Forskning på tvillingar har visat att de ofta har samma kaffevanor även när de har växt upp separerade från varandra – om den ena dricker kaffe så är chansen större att också den andra gör det. Resultaten från tvillingstudierna visar att variationen av kaffedrickande i befolkningen till 40 procent förklaras av genetiska skillnader.

Bakgrunden är att koffeinet bryts ned i kroppen till flera metaboliter som påverkar kroppen på lite olika sätt. Enzymsystemet som styr denna process, inklusive metaboliternas nedbrytningstakt, skiljer sig mellan olika individer beroende på vilka gener de har. Det finns alltså en genetiskt styrd variation i hur vi påverkas av en kopp kaffe. Det är till exempel inte alla som har svårt att sova efter en kopp kaffe på kvällen.

– För kaffedrickaren själv är det nog inte konstigare än att man väljer att dricka kaffe om man mår bra av det, och slutar med kaffe om man mår dåligt av det. Men det är intressant att vi, teoretiskt sett, kan förutsäga dessa val utifrån ett gentest, säger Patrik Magnusson.

Men först måste de inblandade generna identifieras. Patrik Magnusson har nyligen tillsammans med internationella kollegor jämfört genetiska data från nästan 10 000 människor med plasmahalter av koffein och dess olika nedbrytningsprodukter samt individers kaffekonsumtion. Flera gener kunde identifieras som påverkar kaffekonsumtionen. Forskarna såg bland annat att gener som ger en långsammare nedbrytning av koffeinet är förknippade med minskad konsumtion av kaffe. 

Den genetiska kunskapen öppnar för en intressant möjlighet för framtida forskning kring kaffets hälsoeffekter. Eftersom gener inte är kopplade till andra bakomliggande associationer, som rulltårteffekten, eller ställer till det med omvänd kausalitet, som att ett samband kan bero på att en sjukdom orsakar minskat kaffedrickande snarare än tvärtom, skulle forskarna kunna använda dem för att få en klarare bild av orsakssambanden.  

Men innan vi går och kaffegen-testar oss måste forskare identifiera ännu några fler kaffegener. Medan vi väntar, föreslår forskarna att vi njuter av kaffet i lugn och ro.

3 saker du inte visste om…

  • Kaffet och tiden: Nej, det räcker kanske inte att skippa kvällskaffet om du har sömnproblem. Det tar 3-7 timmar för hälften av koffeinet i din kropp att brytas ned, så hela dagens kaffekonsumtion påverkar koffeinhalten vid läggdags.
  • Kaffet och kisset: Nej, kaffe är inte urindrivande. Koffein stimulerar njurarna att producera urin, men det gör bara att man blir kissnödig snabbare, inte att man förlorar mer vätska.
  • Kaffet och döden: Nej, du dricker inte kaffe med livet som insats. Eller förresten, om du får i dig den dödliga dosen koffein genom att dricka uppskattningsvis 100 koppar kaffe på en gång, då dör du. Men det är svårt.

Källa: Bertil Fredholm

Text: Ola Danielsson, först publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 3 2017