Nya vacciner väntar i framtiden

Trots att vacciner har räddat liv i mer än 200 år har den moderna vaccinforskningen bara börjat utveckla deras potential. Med ny kunskap öppnas nya dörrar: i framtiden kanske vi vaccinerar oss mot cancer, demens och hjärt-kärlsjukdom.

Uppsving för cancervaccin

Samtidigt som allt mer raffinerade vaccinkandidater utvecklas i kampen mot de största infektionssjukdomarna försöker nytänkande forskare rikta vaccinvapnet även åt andra håll, som exempelvis cancer.

Förebyggande vaccin mot virus som orsakar cancer har utvecklats framgångsrikt, däribland ett vaccin mot HPV-virus som orsakar livmoderhalscancer och som kommer att ingå i Sveriges allmänna vaccinationsprogram.

Bild på Rolf KiesslingMen de flesta cancerformer är inte orsakade av virus och måste därför angripas på andra sätt. Forskning pågår för att utveckla terapeutiska vacciner som ges efter insjuknandet och som får immunförsvaret att angripa själva tumören. Rolf Kiessling, professor i experimentell onkologi vid institutionen för onkologi-patologi, berättar att flera hundra terapeutiska cancervacciner testas runt om i världen. Cancervaccin har dock visat sig vara svårare att utveckla än många först trodde och det stora genombrottet har låtit vänta på sig.

Bakterier och virus bär ofta för kroppen helt främmande molekyler som immunförsvaret har utvecklats för att känna igen. När det gäller den egna kroppen så har immunförsvaret tvärtom utvecklat flera "bromsmekanismer" för att undvika att friska celler attackeras, vilket är vad som ändå sker vid autoimmuna sjukdomar.

– Tumörcellerna skiljer sig inte så mycket från de friska cellerna i vår kropp, och den stora utmaningen är därför att få immunförsvaret att angripa tumörceller utan att skada friska celler, säger Rolf Kiessling.

Forskarna försöker i utvecklingen av cancervaccin att med olika kreativa metoder framkalla en sorts "godartad autoimmun reaktion" som specifikt slår ut tumörceller men inte skadar friska celler. En strategi för att häva immunförsvarets tolerans mot tumören och få denna att framstå som "främmande" är använda adjuvans som innehåller DNA från bakterier. En annan är att försöka hitta tumörantigen som skiljer sig från den egna kroppen så mycket som möjligt. En tredje är att samtidigt med vaccinationen behandla med låga doser av kemoterapi som tillfälligt sänker immunförsvarets "bromsmekanismer".

Rolf Kiessling själv försöker bland annat utveckla vaccin mot bröstcancer och malignt melanom, en farlig typ av hudcancer. Bröstcancervaccinet är ett DNAvaccin som innehåller en onkogen, det vill säga en gen som orsakar cancer, som uttrycks i bröstcancertumörer. I cancervaccinet mot malignt melanom används istället dendritiska celler från patienten som blandas med antigen från bortopererade cancerceller. När de dendritiska cellerna förs tillbaka in i patienten aktiverar de immunförsvaret mot cancercellerna.

På senare år har forskningsområdet fått ett uppsving, menar Rolf Kiessling. Ett lovande exempel är försöken att utveckla vaccin mot prostatacancer.

– Det hänger samman med att prostatan är ett begränsat organ med en unik uppbyggnad. Prostatatumörer innehåller celler som inte finns någon annanstans i kroppen och som därför lämpar sig för att angripas med vaccin, förklarar Rolf Kiessling.

Vaccin ska bekämpa hjärtkärlsjukdomar

Hjärtkärlsjukdomar utgör det största hälso- och sjukvårdsproblemet i Sverige idag. Sedan 1980-talet har man känt till att immunförsvaret är involverat i sjukdomsprocessen och försöken att få fram ett vaccin har nu börjat ta fart.

Bild på Göran K HanssonAtt åderförkalkning beror på en inflammatorisk process där immunförsvaret spelar roll visades i början av 1980-talet av Göran K Hansson, professor i experimentell kardiovaskulär forskning vid Karolinska Institutet. Resultaten öppnade för möjligheten att på sikt utveckla vaccin mot sjukdomen. Det är dock först de senaste tio åren som immunförsvarets viktiga roll vid åderförkalkning blivit allmänt accepterad och flera forskargrupper försöker nu hitta sätt att behandla hjärtkärlsjukdomar med vaccin.

Göran K Hansson har tillsammans med professor Jan Nilsson i Malmö utvecklat antikroppsbaserad immunoterapi och förebyggande vaccin mot åderförkalkning, som båda har börjat testas på människor. Terapierna, som tidigare har visats fungera effektivt i möss, riktar sig mot komponenter i LDL, det "onda kolesterolet", som infiltrerar blodkärlen och startar åderförkalkningsprocessen.

Parallellt pågår utveckling av en andra generationens vacciner som ska ge ett ännu mer specifikt immunsvar. Forskarna har upptäckt att detta lättare uppnås när antigenet tillförs genom kroppens slemhinnor än genom blodet och har därför utvecklat ett vaccin i form av nässpray, som nyligen har visats ge önskat immunsvar i möss.

– Resultaten ser väldigt lovande ut och vi hoppas få möjlighet att utveckla den här "nässprayen mot hjärtinfarkt" vidare, säger Göran K Hansson.

Alternativa mål

Vid Karolinska Institutet pågår också forskning som riktar in sig på andra beståndsdelar, nämligen fosfolipiderna, i det plack som bildas i blodkärlen vid åderförkalkning som ett möjligt mål för vaccin. Johan Frostegård, professor i medicin vid institutionen för medicin, Huddinge, har visat att höga nivåer av en specifik typ av naturliga antikroppar i immunförsvaret (anti-PC) är kopplade till minskad risk för åderförkalkning, och att låga nivåer av anti-PC ger ökad risk för konsekvenser som blodpropp och hjärtinfarkt. Hypotesen är att dessa antikroppar, som gruppen visat har en anti-inflammatorisk effekt, reagerar mot molekylen fosforylkolin (PC) som finns i åderförkalkningsplacket. En fördel, menar Johan Frostegård, med dessa naturliga antikroppar är att de är kroppsegna, vilket öppnar möjligheten att stimulera ett immunsvar som redan finns men som är otillräckligt.

Bild på Johan Frostegård– Vi utvecklar nu nya immunologiska behandlingar mot åderförkalkning, antingen i form av vaccin som stimulerar immunförsvaret att bilda PC-antikroppar eller genom passiv immunisering där antikroppar tillförs, säger Johan Frostegård.

Han tror att en sådan behandling skulle vara lämplig framförallt för högriskpatienter, kanske som ett komplement till statinbehandling. Men visst är det tänkbart att också gå ut bredare och genomföra förebyggande vaccinationer mot åderförkalkning.

– När man behandlar helt friska människor höjs ju ribban när det gäller biverkningar, säger Johan Frostegård.

Texter: Ola Danielsson. Publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 1, 2010.

Cancer och onkologiCellbiologiImmunologiTumörbiologi