Nya biomarkörer och behandlingar vid depression och Parkinsons sjukdom

Per Svenningsson är professor i neurologi vid institutionen för klinisk neurovetenskap och forskar inom basal neurovetenskap. Han studerar bland annat G-proteinkopplade receptorer, som är den vanligaste typen av receptor. Det finns uppemot ett tusental olika humana G-proteinkopplade receptorer.

Den här receptortypen är också den vanligaste måltavlan för de läkemedel som används i samband med Parkinsons sjukdom och en rad andra sjukdomstillstånd. Det är angeläget med ökad kunskap om hur dessa receptorer uttrycks i nervcellerna i de aktuella delarna av hjärnan och om hur läkemedelseffekter där kan bidra till att modulera sjukdomsförloppet, säger Per Svenningsson, som är gruppledare för sektionen för translationell neurofarmakologi vid Karolinska Institutet.

- Det är viktigt att receptorer befinner sig på rätt plats i nervcellen för att kunna förmedla en normal intracellulär signalering. Vår hypotes är att avvikande nivåer av receptorer i en del av en nervcell skulle kunna bidra till sjukdomstillstånd.

Forskargruppen fokuserar därför på att finna så kallade adaptoproteiner som binder till receptorerna och påverkar deras lokalisation och funktion.

- Adaptoproteiner är ett hittills relativt outforskat forskningsområde. Det är forskning som förhoppningsvis kan ge oss ökad förståelse av hur läkemedel verkar cellulärt.

Depression vid Parkinsons sjukdom

Uppskattningsvis 23 000 personer i Sverige lider av Parkinsons sjukdom, som därmed är den näst vanligaste neurodegenerativa sjukdomen. Risken att insjukna ökar med stigande ålder, vilket gör åldern till den största riskfaktorn.

Orsakerna bakom sjukdomen är okända, men det finns ett fåtal familjer med ökad sjukdomsrisk. Den ärftliga risken ligger annars runt fem procent. Per Svenningsson är involverad i forskningen kring att hitta biomarkörer i exempelvis ryggmärgsvätska respektive hjärnimaging-tekniker som skulle kunna förutsäga hur snabbt sjukdomen utvecklas.

- Man har uppmärksammat att inte bara de dopaminerga delarna av hjärnan är påverkade i samband med Parkinsons sjukdom, utan också andra delar av hjärnan. Det blir alltfler hjärnregioner som påverkas ju mer sjukdomen fortskrider.

Han är speciellt intresserad av de icke-motoriska symtomen vid Parkinsons sjukdom, som depression, något som 30-50 procent av patienterna drabbas av.

Många personer med Parkinsons sjukdom som utvecklar depression lider också av initiativlöshet och bristande förmåga att känna glädje. Däremot förekommer inte lika mycket skuldkänslor som vid vanlig depression, förklarar han.

- Depressionen föregår ofta de motoriska symtomen vid Parkinsons, liksom luktnedsättning, förstoppning och sömnstörningar, som ibland kan uppträda åratal före sjukdomsdebuten.

G-proteinkopplade receptorer finns i hela kroppen men är rikligt uttryckta i hjärnan. Receptorer för signalsubstanserna serotonin och dopamin är några av de receptortyper som tillhör gruppen G-proteinkopplade receptorer.

Per Svenningsson har tidigare tillsammans med amerikanska kolleger hittat samband mellan serotoninsystemet och en viss gen, p11, som kunnat kopplas till olika depressiva tillstånd samt till Parkinsons sjukdom.

- Vid depression förekommer ett minskat uttryckt av p11. Detta protein medierar även antidepressiva läkemedel som citalopram, förklarar Per Svenningsson, som studerar proteinets förekomst i såväl hjärnan som blodbanan.

Han medverkar i flera internationella kliniska studier som utvecklar läkemedelskandidater via G-proteinkopplade mekanismer. Läkemedlen befinner sig i olika faser av klinisk prövning.

Två dagar i veckan arbetar han kliniskt vid den neurologiska kliniken, Karolinska universitetssjukhuset Huddinge, med patienter med Parkinsons sjukdom och andra motoriska störningar som ataxier och Huntingtons sjukdom.

Text: Eva Cederquist, publicerad i "Från Cell till Samhälle" 2013

Om forskningsämnet

Forskningen fokuserar på läkemedelseffekter via G proteinkopplade receptorer samt neurobiologin och underliggande icke-motoriska symtom som depression i samband med Parkinsons sjukdom. Målsättningen är att identifiera prediktiva biomarkörer, men även nya och förbättrade behandlingsmöjligheter. I laboratoriet används olika molekylärbiologiska, biokemiska, imaging och beteendemässiga tekniker. Kliniskt följs patienter i olika stadier av Parkinsons sjukdom över tid.

Länkar

NeurologiProfessor