Mesenkymala stamceller minskar risken för avstötning

Transplantation med hematopoetiska så kallade blodstamceller är idag en väl etablerad behandling av leukemi och andra elakartade blodsjukdomar. Patienterna måste dock före transplantationen behandlas med höga doser cytostatika för att cancercellerna ska kunna slås ut.

Samtidigt slås också de egna immuncellerna ut, en förutsättning för att mottagaren ska kunna ta emot de nya blodstamcellerna från en frisk donator. För att förhindra avstötningsreaktioner ges därför immunhämmande medicin i samband med transplantationen.

Betydligt allvarligare är en så kallad transplantat-kontra-värdreaktion, det vill säga en häftig inflammatorisk reaktion där donatorns vita blodkroppar i transplantatet uppfattar mottagarens celler som främmande och angriper dem; ett tillstånd med hög dödlighet. De organ som oftast drabbas av den här våldsamma reaktionen är hud, lever och mag-tarmkanal.

- Cirka hälften av de transplanterade patienterna får någon form av reaktion och måste få immunhämmande behandling. En del patienter, omkring tio procent, får dock en så svår reaktion att den inte går att dämpa med kortison, säger Katarina Le Blanc, professor i klinisk stamcellsforskning och kliniskt verksam vid hematologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, i Huddinge.

Ett lovande forskningsfält

I benmärgen bildas utöver blodstamceller också mesenkymala stamceller. Dessa kallas bindvävstamceller, eftersom de kan mogna ut till olika vävnadstyper som ben, brosk, senor, muskler och fett.

Katarina Le Blancs forskning har visat att om blodstamcellerna i samband med transplantationen kombineras med mesenkymala stamceller, verkar detta kunna minska risken för avstötning och dämpa de allvarliga immunreaktionerna.

En sannolik förklaring är att de mesenkymala stamcellerna utsöndrar stora mängder tillväxtfaktorer respektive styr nybildningen av blodstamceller i benmärgen och på så sätt kan påverka lymfocyternas funktion.

Forskningen kring mesenkymala stamceller är relativt ny till skillnad från forskningen kring blodstamceller, där de första transplantationsförsöken gjordes redan på 1950-talet.

- När vi började transplantera mesenkymala stamceller för ett tiotal år sedan var det ett udda, men mycket lovande forskningsfält. Idag har vi behandlat ett antal patienter i samarbete med några andra europeiska forskningscentra i Leiden, Nederländerna, och Genua och Pavia, Italien.

- Cirka två tredjedelar av patienterna i dessa studier har svarat mycket bra på behandlingen och 43 procent mår fortfarande bra två år senare jämfört med kontrollerna. Forskarna har skapat ett register över samtliga som transplanterats med mesenkymala stamceller i Europa, vilket gör det möjligt att följa behandlingseffekterna över tid och få kunskap om eventuella biverkningar.

- Odlade mesenkymala stamceller har en framtida potential för behandling av skador i bindväven och för att förbättra omständigheterna i samband med en samtidig transplantation av blodstamceller.

Även för annan cellterapi

Utöver leukemi och andra allvarliga blodsjukdomar finns ett stort antal autoimmuna sjukdomstillstånd där förhoppningen nu är att mesenkymala stamceller också ska kunna ha god effekt. Exempelvis vid MS, Duchennes muskeldystrofi, inflammatoriska tarmsjukdomar respektive reumatologiska sjukdomar.

Inom alla dessa tillstånd förekommer en inflammation, säger Katarina Le Blanc, som kommer att utveckla sitt samarbete med andra forskargrupper kring sjukdomstillstånden. Det långsiktiga målet är att organisera den här typen av cellterapi så patientsäkert som möjligt.

- Man har även studerat effekterna av att transplantera mesenkymala stamceller i samband med medfödda metabola sjukdomar respektive olika skelettsjukdomar. För närvarande pågår en nordisk studie över patienter med avancerad diabetes som fått en ny njure och langerhanska cellöar från en donator respektive mesenkymala stamceller från sig själva.

Text: Eva Cederquist, publicerad i "Från Cell till Samhälle" 2008

Om forskningsämnet

Så kallade mesenkymala stamceller bildas i benmärgen och kan mogna ut till ett antal olika vävnadstyper. Katarina Le Blancs forskning har visat att de mesenkymala stamcellerna, genom att bland annat utsöndra stora mängder tillväxtfaktorer, även verkar kunna hämma immunreaktioner. De skulle därför, om de ges tillsammans med blodstamceller, kunna minska risken för avstötning vid transplantation till patienter med leukemi respektive risken för allvarliga transplantat-kontra-värdreaktioner.

Länkar

ProfessorStamcellerTransplantation