Marit: ”Vakna nu och lev era liv”

Namn: Marit Sahlström
Ålder: 40 år
Yrke: Författare och pedagog

Marit Sahlström, foto: Rebecka Uhlin.”Alla mina systrar, tre stycken, har haft anorexia nervosa. Först drabbades min lillasyster som är närmast mig i ålder. Hon var inte sjuk så länge, men sedan insjuknade mina yngsta systrar, tvillingarna. Jag tänkte att om jag bara säger rätt sak så kommer de att bli friska. Jag ville ju rädda dem, men ingenting som jag sa eller gjorde hade någon effekt. Jag var så frustrerad och arg för att de inte åt.

Vakna nu, ville jag säga, och lev era liv! Det var en jättestor sorg att förlora mina systrar till anorexi, för jag såg bara sjukdomen, inte de personer som de var innerst inne. De var båda nära att dö och jag var rädd hela tiden.

Vi kommer från en liten by och jag upplevde att min familj sågs som den där familjen som hade så många problem och vi mötte en hel del skuldbeläggande från vården också. Anhöriga behöver ju stöd och hjälp, men vi fick ibland höra att familjen var orsak till ätstörningarna. Själv undrade jag om jag hade tagit för stor plats, kunde det vara därför de blev sjuka? Det var också svårt för mig att leva mitt eget liv under den här tiden, att plugga och göra egna saker.

När som helst kunde det komma ett telefonsamtal om att de var i livsfara, att de blivit sämre eller att en ambulanshelikopter var på väg. De fick aldrig någon ordentlig behandling, men efter ungefär fem år började de ändå må bättre, hur det gick till vet jag inte. Mina systrar är friska nu sedan mer än tio år. Idag är jag så tacksam för att jag har mina systrar i livet, att jag fick behålla dem.”

Berättat för: Maja Lundbäck, först publicerat i tidningen Medicinsk Vetenskap nr 4/2017

PsykiatriPsykisk ohälsa