Kolorektal kirurgi från bråck till cancer

Ulf Gunnarsson bedriver en patientnära klinisk forskning på epidemiologisk grund där två viktiga grundbultar är nationella kvalitetsregister och randomiserade, riktade studier kopplade till dessa register. För att så effektivt som möjligt kunna besvara viktiga frågeställningar inom klinisk kirurgisk rutinsjukvård sker ett nationellt samarbete med länssjukhusen och regionala forskningscentra inom landstingen.

Hans huvudsakliga forskningsfokus ligger på kolorektal cancer respektive ärrbråck i samband med bukväggskirurgi. Vid kolorektal cancer, det vill säga cancer i tjocktarm och/eller ändtarm, har forskningen utgått från det nationella rektalcancerregistret och Uppsala/Örebroregionens koloncancerregister.

- Överlevnaden vid dessa cancerformer har under senare år förbättrats, främst till följd av strålbehandling och ny operationsteknik. Dessutom gör olika steg i vårdkedjan det möjligt att granska och styra behandlingen respektive de behandlande enheterna.

I dag lever drygt 50 procent av samtliga patienter i den här gruppen efter fem år. För patienter med spridd kolorektal cancer ligger överlevnadstalen efter fem år numera på omkring 25 procent. Prognosen för dessa patienter, som tidigare varit mycket dålig, har förbättrats främst genom att man idag vid behov kan ta bort delar av lever och lunga.

En av Ulf Gunnarssons doktorander forskar kring en ny screeningmetod som innebär att man samlar celler från ändtarmen hos patienter med ändtarmscancer. Hypotesen är att dessa celler skulle kunna ge information om ifall det finns cancer även högre upp i tarmkanalen.

I grova drag beräknas 30 procent av patienterna med kolorektal cancer ha cancer i ändtarmen respektive 70 procent i tjocktarmen. Medianåldern för insjuknande i båda cancerformerna är 75 år.

Dramatisk förbättring

Ulf Gunnarsson är ansvarig för utbildningen inom ljumskbråckskirurgi, som är den vanligaste allmänna kirurgiska operationen. Han pekar på två intressanta företeelser med denna operationsform.

- Nästan inget annat kirurgiskt område har kunnat visa på så bra resultat i form av minskad återfallsfrekvens som ljumskbråckskirurgi, från 20 procent till två procent på 15 år. Dessutom har teknisk skicklighet många gånger visat sig kunna överglänsa erfarenhet; när vi lär upp de yngsta läkarna får de ofta bättre resultat än sina äldre kollegor.

Tidigare arbetade han endast med återfallspatienter. Idag ligger fokus mer på patienter med långvarig smärta, eftersom man funnit att långvarig smärta nu är betydligt vanligare än återfall efter ljumskbråckskirurgi. Ett projekt studerar därför effekterna av förebyggande smärtlindring och sjukgymnastik. Kunskaperna därifrån hoppas man sedan kunna överföra till rutinerna i samband med bukväggskirurgi vid ärrbråck.

- Bindvävens roll i samband med bukväggskirurgi har tidigare inte utforskats speciellt mycket. Kunde vi relatera våra epidemiologiska data till biologiska markörer skulle det vara möjligt att bygga en bro mellan grundvetenskap och klinik. Det vill säga kunna förutsäga effekten av behandlingar och designa en för varje patient optimal behandlingsstrategi.

Forskningen kring ärrbråck efter bukväggskirurgi är bland annat knuten till de nationella registren för kolon- och rektalcancer. Uppskattningsvis mellan tio och 20 procent av alla personer som genomgått en större bukväggskirurgi beräknas senare få bråck i operationsärret.

Patienter med akut buksmärta utgör den största patientgruppen som söker akutvård. I ett samarbete med Göteborgs universitet och Mora lasarett har Ulf Gunnarsson kunnat konstatera att det hos cirka hälften av dessa patienter aldrig går att finna någon förklaring till smärtan.

Den här forskningen bygger på ett register som har designats för forskning. Under närmare fem år registrerades samtliga patienter som sökte akutmottagningen i Mora för akut buksmärta i ett omfattande formulär. Dessa akutbesök har därefter följts upp genom journalgenomgångar och även lett fram till en avhandling.

Genomtänkt forskarutbildning

Ulf Gunnarsson har byggt upp en väl fungerande pedagogisk modell inom forskargruppen i syfte att utbilda kritiskt granskande och tänkande vetenskapsmän. Över en tre-fyraårsperiod ordnas exempelvis kvällsseminarier varje månad som ska bidra till en god utbildning i klinisk epidemiologi.

Doktoranderna svarar själva för en betydande del av utbildningen enligt en modell där de undervisar sina kurskamrater i problem och metoder som de just lärt sig lösa och använda. Innan en artikel skickas in till en tidskrift ordnas en minidisputation, där en särskilt utsedd opponent inom gruppen kritiserar innehåll och metodik.

- Det här görs för att kvalitetssäkra och träna gruppen i kritiskt tänkande. Inga arbeten släpps utan detta förfarande.

Ett par gånger per år arrangeras en simulerad vetenskaplig kongress med en mer omfattande genomgång av samtliga projekt inom gruppen och där två externa granskare bjuds in som gästopponenter.

Text: Eva Cederquist, publicerad i "Från Cell till Samhälle" 2008

Om forskningsämnet

Forskningen har fyra huvudområden; ljumskbråck, som är den vanligaste allmänna kirurgiska operationen, kolorektal cancer, det vill säga den tredje vanligaste cancersjukdomen i västvärlden, bukväggskirurgi och akut buksmärta. Dessa patientnära forskningsområden har epidemiologisk grund och är ställda i relation till några stora svenska kvalitetsregister, eller i fallet akut buksmärta, ett register designat för forskning. Forskargruppen arbetar enligt en specifik pedagogisk modell med bland annat kvällsseminarier och minidisputationer.

Länkar

Cancer och onkologiEpidemiologiKirurgiProfessor